sommaren drar sin sista suck...

och mornarna är rätt kyliga. Men dagarna är fortfarande lika sommarlika och slösar med sin bländande sol över oss stackars jordevarelser.

Vi närmar oss den ljuvliga månaden september, med sina färger, sitt överdåd av naturens frukter, sitt eftertänksamma lugn och en temperatur som gör det möjligt att tänka klart och att agera.

Av alla årets månader älskar jag nog september mest. När kvällarna mörknar ger det anledning att tända ljus igen, att njuta av dofterna när naturen fuktas av dagg och dimma.

När jag sitter och skriver detta, kommer morgonens hare sakta smygande, med öronen på vid gavel och ögonen uppspärrade som små svarta bottenlösa tjärnar, alltid vaksam. Han släntrar över mossmarken och stannar i steget när han anar en närhet. Min. Våra ögon möts, och mötet utlöser ingen panik. Så ljuvligt det är att bo här mitt i skogen!

stick å brinn

alla ni trista spamare, ni har inte i min blogg att göra.... försvinn!!!!!!!!!!   ylle