ylle - kort och gott

Jag gillar inte vissa typer av förändringar, det har blivit klart värre med åren. När jag t ex ska handla i favoritaffären vill jag veta att alla varor finns på sina platser, så att jag kan susa igenom och studsa ner dem i farten, för fort ska det gå!

En del affärer har pippi på att möblera om titt som tätt och ställa allt i affären på huvudet, så att man inte hittar någonting alls. Jag antar att förhoppningen är att kunden ska gå vilse och på köpet plocka på sig en hel del varor som inte var planerade. På så sätt ska man höja omsättningen och därmed vinsten. Men tji, sådana affärer förlorar mig som kund.

Vädrets snabba växlingar gör mig också misslynt. Från förra veckans ljumma kvällar och 27 grader på dagen gick det blixtsnabbt över till krispiga mornar med ynka plus 3 och behov av både vantar och kofta. Inte för att jag egentligen har något emot krispiga mornar, men jag vill hinna VÄNJA MIG vid dem. Kroppen är ett känsligt instrument som gör utslag när man utsätter den för stora temperaturväxlingar under kort tid. Det kan inte vara nyttigt för hälsan.

På tal om affärer och vindar: Varför i all världen har de flesta butiker blivit så SNÅLA att de knappt har något på lager längre? "Nej, den varan har vi inte på lager, vi måste beställa den" blir ofta svaret, och sen tar det ett par dagar innan man har den hemma. Eller månader. Snart måste vi väl förhandsbeställa limpan och en liter mjölk också?

Hade ett gäng bekanta på lunch igår. Idel hästtjejer, eller är det löjligt att kalla mogna kvinnor för tjejer? Vi hade jättetrevligt och det slog mig hur annorlunda det kan vara när det bara är kvinnor som träffas över en bit mat. Det var ingen som okänsligt och hårdnackat bara pratade om sig och sitt, ingen som absolut skulle ha RÄTT i någon fråga, alla lyssnade på varandra och alla kom till tals. Så är det sällan när det är män inblandade.

Och så härligt att få prata häst och hund så mycket man ville, utan några som surt glodde och snarast ville få över samtalsämnena på andra områden.  Sport och jobb och bilar och sånt.

Nu är ju inte alla kvinnor sådana, det påstår jag absolut inte. Det finns mängder av kvinnor som gärna vill höra sin egen röst och framhäva sig själva, visst visst.  Men de var inte där igår.

Det här var sex jättetrevliga kvinnor, och vet ni, det allra bästa är att jag känner ännu fler kvinnor som hade passat in i detta harmoniska sällskap, men som inte har möjlighet att komma dagtid. Det ni!!!

Om ni undrar var Lille Hund hållit hus under mattes häst-tumult så finns han här! Lugnt tuggandes på en pinne och med sin bästa leksak Mullvaden (fast husse påpekar hela tiden att det är ett näbbdjur).

Han är alltid på ett strålande humör och alltid lika upplagd för en promenad. Om man säger "gå ut" eller "promenad" så flyger han upp och rusar till dörren,  "JA JA JA!!"  Men så är väl de flesta hundar?

Små solstrålar som ser till att göra livet glatt för sina människor!

Jag fick uppmaningen att skriva ner åtta mer eller mindre intressanta saker om mig själv? Hmmm...

Inte riktigt min "cup of tea", men OK, jag ska väl försöka då. Vem kan säga nej till Plupp?

1) Jag var en gång i tiden på förstasidorna som "Sveriges yngsta direktör"  vilket helt och hållet var ett påhitt av en fantasifull journalist, men orsakade mycket tumult

2) Jag har en storasyster och en lillebror och fyra småsystrar, min storasyster och lillebror är helsyskon men jag har bara halvsyskon. Klura på det ni!

3) Jag nästan svimmar när man tar blodprov på mig och måste ligga ner på en brits och bli bortklemad, men kan utan vidare sätta en spruta in i en hästhals eller bevittna mer eller mindre blodiga operationer på djur

4) Jag avskyr typ amerikanske actionfilmer med skrik, skott och vilda biljakter, likasåfilmer med folk som bara slåss eller fäktas (typ musketörer) men älskar engelska deckare med långsamt tempo och vackra drömska scener kring sakta flytande floder

5) I slutet på 80-talet var jag på förstasidorna igen efter att jag klått upp en biltjuv som haft den dåliga smaken att stjäla och förstöra den första helt nya bilen jag ägt. Jag hade innan dess inte en aning om att jag kunde vara så aggressiv!

6) Jag är rätt långsint och om någon sårar mig så glömmer jag det aldrig

7) Min hemliga last är förstklassig choklad tillsammans med en riktigt god (och därmed dyr !!) cognac

8) Min stora skräck är spindlar, men för några år sedan klappade jag faktiskt Imse Vimse Jättespindel på Skansen (men jag höll på att svimma när han klev upp på min hand, det kändes som små mjuka trampdynor) -och jag överlevde!

Där har Du, Plupp!!!!

Min kompis Vivi-Anns lilla läckra treåriga welsh mountainsto Samba (Ekbäckens Saraband) var idag på premiering i Uppsala och gick etta i ringen och inhöstade välförtjänta 41 poäng och diplom. En riktig liten goding, så vacker att man bara smälter....



Eller vad tycker ni???

-att ingen mer än skogsfrun orkar delta i min glädjeyra!  Tack snälla Du! 
Jag får väl yra för mig själv! Och det räcker långt, vill jag lova!

Kanske med en enchinacea????

-nu blommar det! Näsan fylls av blomdofter som tycks bli intensivare när det blir litet mer höstmättnad i luften...
Det känns som om jag kan uppskatta blommorna bättre nu. Idag. När jag bestämt mig...

Ännu blommar prästkragen, och motsätter sig bestämt alla viskningar om höst. "Det är SOMMAR", påpekar de!



Och vad tycks om min "polkagrispelargoner" som pryder vårt pumphus?

Äntligen!
En natt utan vridande och vändande
Nej, jag låg stilla som en farao i sin sarkofag
De tumlande tankarna stillnade
och sömnen infann sig!

Han är min
Han blir kvar
Hur kunde jag någonsin tänka något annat?

Efter några ritter
var jag fast igen
Hals över huvud förälskad
i denna underbara varelse
Så go, så mjuk , så otrolig att rida

Jag är utsövd idag!

Sveipur alias Gullefjun - ledsen över mattes försäljningstankar...

 Idag har jag haft  sista provryttaren här, och min slutsats är - NEJ!!!   Jag kan helt enkelt inte sälja honom!!  Han är för fin, för vacker, för gullig och för fantastisk för att jag ska kunna släppa honom till någon som inte blir STÖRTFÖRÄLSKAD i honom! Jag har ju måttstaven GITTE från i vintras, och ingen har nått upp till hennes nivå!

Vadå få fin trav? VAd FÖRVÄNTAR DE SIG???? Om  man inte känner hästen, och ägaren (jag) säger att han inte är i form och haft långledigt, vad tror de? När jag visar honom riden och han, trots ringrosten, böjer sig 180 grader runt sin egen mittpunkt, kan de inte se vad detta är för en fantastisk ridhäst? Hur mycket kan han inte böja sig när han är i form?

Jag blir så himla trött på alla folk som inte ser, som inte förstår, och som inte passar mig. Eller hästen....  Jag drar tillbaka alla tankar på försäljning, ska nog satsa på en medryttare istället och på att själv försöka göra mer. T ex gå ner litet i vikt så att han inte får jobba så mycket för att bära mig. ¨

Ponnytant får jag bli senare i livet. Nu ska här ridas!!!

När dimmorna ligger täta över dalen
Tankarna ömsom yr, ömsom är stilla
och ibland hittar ett guldkorn...

Kameran sover i sitt fodral
Tystnaden är total, endast datorns surrande hörs
Lille Hund snusar i matte-sängen, borta från världen

Gårdagskvällen i segelbåten, så fullkomlig
Stilla vatten, solnedgång, goda vänner
Något att leva på under vintern
Att plocka fram ur minnets skafferi
och suga på

Alla dessa mornar
När det krångliga liksom rätar ut sig
och man tycker sig förstå sammanhangen
För hjärnan är rensad och scannad från alla oväsentligheter
brus och virus och spam, håll er undan
Här pågår avancerat tänk
-eller kanske bara ett instinktivt kännande
Det är nog så det är

När tempen dalar
från gårdagens tjugotvå
till åtta plus

Är det underligt att ponnypojkarna sätter päls då?

Sälja - inte sälja? Finns det någon som kommer genom det ganska smala nålsögat hos mig? Krånglar jag bara för att egentligen inte alls VILL sälja, det är bara förnuftet som talar om att jag inte kan ha en fin gosse som bara går och såsar i hagen, samt att han själv visar att han vill hålla igång.

Nix- maran har inte slutat rida mig. Tvärtom.

Här kommer ryttare efter ryttare och provar. Trots att jag ger tredje gradens korsförhör redan i telefonen och är mycket noga med vilka som alls får komma hit, så har det blivit tre stycken. Men...   folk har svårt att visa eller säga vad de tycker. Trots att jag gått ut hårt med att hästen INTE är i kondition och något överviktig, hmmm, så vill de pressa för att känna "vad han kan". Det känns inte rättvist. Vill inte vill inte lämna iväg honom.

Som måttstock har jag underbara Gitte från i vintras. Henne kan nog få mäta sig med. Men henne missade jag p g a min velighet att ta beslut, för jag älskar mina hästar så varmt och djupt. Dumma mig.

Äsch, hur sjutton ska det här gå?    Maran rider mig om natten mer än vanligt, kroppen värker. Det gör ont  det gör ont...