Familjens Överhuvud
Vilar ut på dynorna i lusthuset. Nu har han fått ännu ett hus i sitt revir att hålla uppsikt över!
Och så här ser det ut inuti nu!
Fast champagneflaskorna står ju inte ALLTID där förstås... marmorbordet i mitten är jättefint att ha, grillen är den lilla upphöjningen i mitten som man som här kan dölja med en marmorskiva. Sen när det blir kallare kan man tända en liten brasa, om inte champagnen räcker för att värma gästerna.. ha ha!
Det är faktiskt så himla mysigt att sitta där i lusthuset, så jag undrar om vi kommer att göra mycket annat i sommar?
Så här ser det ut nu - lusthuset!
Nu är själva skalet klart! Det är så vackert när morgonsolen leker sig in på det blanka lackade golvet (wooops - jag hade visst näsan litet för länge i lackburken...) så det är nästan synd att sätta in bänkar och grill. Men meninger än ju att man ska sitta där och mysa med sina vänner, inte ha det som dansgolv... Kanske måste vi sätta upp ett till?
MYRORNA ANFALLER - beväpnen eder!
Med regnen kom myrorna. Små och svarta och otroligt irriterande. I horder vällde de in i hallen och kröp omkring på hallmattan och på golvet. Ett timmerhus är ju tämligen svårt att få tätt, så ingångarna är många. De tycker naturligtvis att det är för kallt och ämligt utomhus, och vill nu njuta av den goda husvärmen. Men det är inte förhandlingsbart!
Syster Ina-pina tipsade förra sommaren om kanel. Strö kanel, myrorna skyr det och kommer att vända i porten, rådde hon. Det funkar! Så nu är det brungula små drivor vid alla tänkbara ingångar i hallen. Det blev tämligen myrfritt fram till i går. Då hade de hittat en ny ingång - eller hade de börjat gilla kanelen? för hallmattan rörde oroväckande på sig, vilket visade sig vara ett lämmeltåg med små svarta otäckingar. Nu förklarade jag fullt krig och tog fram Myrrburken. Jag gillar inte att sprida gifter omkring mig, framförallt med tanke på Lille Hund, men nöden har ingen lag. Vårt hus ska INTE bli en myrstack! Alltså pudrade jag vita drivor över de bruna, och klämde med fingrarna ihjäl cirka femtiotalet inkräktare.
Sedan dess är det myrfritt och rent i hallen, jag spejar nervöst ungefär en gång i kvarten. Förmodligen håller myreländena rådslag utanför huset och hittar snart en ny ingång där de kan anfalla. Om inte sommaren behagar komma med litet värme och gör det uthärdligt att bo där myror egentligen ska bo. Snälla sommar, kom!
Syster Ina-pina tipsade förra sommaren om kanel. Strö kanel, myrorna skyr det och kommer att vända i porten, rådde hon. Det funkar! Så nu är det brungula små drivor vid alla tänkbara ingångar i hallen. Det blev tämligen myrfritt fram till i går. Då hade de hittat en ny ingång - eller hade de börjat gilla kanelen? för hallmattan rörde oroväckande på sig, vilket visade sig vara ett lämmeltåg med små svarta otäckingar. Nu förklarade jag fullt krig och tog fram Myrrburken. Jag gillar inte att sprida gifter omkring mig, framförallt med tanke på Lille Hund, men nöden har ingen lag. Vårt hus ska INTE bli en myrstack! Alltså pudrade jag vita drivor över de bruna, och klämde med fingrarna ihjäl cirka femtiotalet inkräktare.
Sedan dess är det myrfritt och rent i hallen, jag spejar nervöst ungefär en gång i kvarten. Förmodligen håller myreländena rådslag utanför huset och hittar snart en ny ingång där de kan anfalla. Om inte sommaren behagar komma med litet värme och gör det uthärdligt att bo där myror egentligen ska bo. Snälla sommar, kom!