Hallo goodbye!!!
Så det så!!! Ylle
Svåra tider, dåliga tider........
Är det ingen som har kommit på det än?
Kan ingen stoppa de negativa profeterna????
Sugen på en valp?
Marikas telefonnr är 0739-862 764 Så här ser de ut, ja när de var litet mindre förstås.....
De är leveransklara nu. Direkt.
På väg... in i sommarkvällen... med last av...?
Det får ni aldrig veta. Men jag kan avslöja att det har med mat och grilla att göra. Och med lusthuset där nere på ängen... ljuvliga sommarkvällar!
Ni lägger väl märke till Lille Hund som skuggar? Lämnar inte ur sikte...
Rosa har anlänt!
Lilla kaninen Rosa har anlänt med posten idag! Hon gjorde sig snabbt hemmastadd bland de andra gosedjuren, Engelbert, Stygga Ankan, Ida, Herman Kanin m fl.... Här berättar hon om resan i det lilla postpaketet!
Tack Nina!!! -som tillverkat henne!!!
Mystiska typer på stan...
Ett skepp kommer lastat...
Jag har gått i bloggstrejk!
Ni som känner mig får maila eller ringa istället.
Ni andra kan ju lämna en kommentar.
Kanske kommer lusten tillbaka?
Fredagen den 13:e - vi fick så vi tålde!
Precis när jag var klar öppnade himlen sig och det började hagla kulor stora som 50-öringar! Det dundrade mot biltaket. Vägen vattenfylldes och såg mer ut som Colorado River än Rimbovägen. Sakta kryssade jag hem och tackade återigen de Högre Makterna för fyrhjulsdrivet.
Sen har det fortsatt att dundra och ösa ner och hagla. Fram till 16-snåret. Eftersom både Lille Hund och jag är åskrädda så bäddade vi ner oss under pläden och föredrog att uthärda i djup sömn, efter att jag berusat mig fullständigt på en hel påse salta bildäck.
Så här såg det ut på vår altan:
-och så här såg det ut i rabatten...
Nostalgitripp
Här är en bild på hela den lyckliga syskonskaran Block. Med hundar och unge, Felix. Året var väl - kan det ha varit 2003? Från vänster har vi alltså Felix, ovanför honom Helene och min bror Magnus, framför Magnus ligger min svåger Jean-Pierre, vars fru Annika förstås är min syster, hon sitter bakom Pyrenéehunden Mathilda, sen sitter där min älskling Ingvar med vår Sammie....
Och här är min älskade katt Teddy och hans kompis, Stora Silverkaninen Herman, one of a kind. Det var ännu längre sen. Före 1988...
Och här är ylle själv, året var väl -96 eller så, håret var i alla fall längre än idag...
Eftersom bilderna bara är avfotograferade rakt upp och ner, så är kvaliteten därefter. Är det någon som vet var man kan lämna in gamla negativ och få över dem till CD/DVD??
Jag har uppdaterad mitt ADSL
Tack Thomas på Glocalnet, för Din kunniga och snabba support!
Förlåt förlåt förlåt!
Jag har vårdat mina plantor med stor omsorg, och de har vuxit upp och blivit rätt fina. Den ena, Springfield Black, har fått några enormt vackra blommor.
Pelargoner ska vänjas sakta vid utomhusvistelse, har det sagts mig, så jag har satt ut dem om dagarna nu. I hettan. Men igår kväll glömde jag att ta in dem. I morse vid 5-snåret var det bara 5-6 grader, och där stod de och huttrade.
Jag bad dem om förlåtelse och lyfte in dem i värmen. Tror ni att de kan förlåta mig? Eller straffar de mig genom att dö?
Det där med att säga vad man tycker.....
En helt annan sak är om man TILLFRÅGATS om vad man tycker. Då bör man väl i fridens namn vara så ärlig man kan, men utan att såra. Det handlar om fingertoppskänsla.
Ett exempel, om Din bästa vän säger att hon känner sig ful som ett bergatroll, bör Du väl inte hålla med (även om det för dagen skulle stämma) och säga "Ja, det är förskräckligt vad ful Du är!" Det finns ju "fina omskrivningar" - och man kan alltid framhäva andra goda egenskaper hos människan ifråga. Dåliga dagar har vi alla!
Eller om någon utbrister: "ÅÅ vad mina barn är elaka idag, vill Du ha dem?" så vore det ödesdigert för er fortsatta vänskap om Du ärligt svarade "Näää, jag skulle inte vilja ta i dem med tång ens om jag fick betalt..."
Det är ett absolut NO NO att uttala sig negativt om folks barn eller husdjur. Gör man det har man en ovän för livet. Så för säkerhets skull, håll truten om Du tänker säga något dumt! (Det här säger jag lika mycket till mig själv som till Dig läsare...)
En tumregel vore att bara spontant uttala sina åsikter är om de är positiva. För den skull behöver man inte bre på med smicker, det är förstås bra om det alltid är ärligt menat. Men vi svenskar är ganska så dåliga på att ge beröm och komplimanger. Fast det inte kostar en krona. Och en ärligt menad komplimang kan lysa upp hela dagen för en annan människa....
En situation då man får och BÖR säga vad man tycker är om någon misshandlar en annan människa eller ett djur. DÅ borde vi i större utsträckning lägga oss i eller i alla fall högljutt låta vår åsikt bli känd. Då är det alltför många som tiger.
Att ta plats
Det finns andra människor som inte alls tar plats fast de borde!
Eller som det stod på en tavla jag hade i mitt rum på elevhemmet där jag arbetade hela 80- och 90-talet:
Världens öde styrs inte
av de ondas ondska
eller av de dummas dumhet
utan av de klokas tystnad!
Ni alla kloka människor som ofta inte gör så mycket väsen av er, ta plats och begär ordet!
Min ponnypojke är TRÖTT
Vill 'Du veta mer om hästarnas liv, kan Du gå in på http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Melanie - minns någon henne?
I mon ungdom var det en sångerska som hette Melanie, bara det. Hon hade litet raspig, ledsen röst och sjöng några låter som kommit upp i mitt huvud igen.
En "Any guy" gick ungefär så här I was bored
I would not compromise
wanted more
so I looked in your eyes
-but it could have been any guys
it could have been any guys eyes
but your eyes were there!
and they started to stare!
but don´t think that I care!
En annan låt hette I´m back in town
I´m back in town
you don´t look so happy
caus´I´m back in town
you don´t look like smiling
don´t jump up and down
on your toes
so I think I´ve better go....
Please, är det någon som har en ANING om hur man kan få tag på de här urgamla låtarna?
Regntunga skyar - men inget regn!
Får man unna sig?
Min babypelargon har börjat blomma!
Min Springfield Black-stickling som jag fick i mitten av mars har nu börjat blomma med sina vackra mörkt rödsvarta blommor... härligt.
The sixties
Hamnade av en slump i ett program om sextiotalets popvärld. Föll direkt in i värsta Nostalgimolnet.... De visade filmsnuttar från konserter och tv-program från den tiden, Top of the Pops o dyl.
På tre röda sekunder förflyttades jag till London -68. I was there!
Small FAces: "Itchykoo park..." med fasförskjutning, vilken härlig låt! Trots usel teknisk kvalitet vibrerar varenda ton av de där låtarna djupt inne i min själ. Jag började direkt sjunga med. Eftersom utbudet då inte var som idag, så kunde man texten till de flesta låtarna. I alla fall de man gillade.
Där satt jag med bästa kompisen Ewa på Wimpys och sörplade lemontea. Om vi festade till så blev den en Banana Split. Carnaby Street upplevde vi som värsta turistfällan, vi som inte var turister, utan JOBBADE. Först i familj som au pair, sen på hotell. Nää, tacka vet jag Portobello Road med alla loppisstånd och lustiga typer som drog runt där.
Vårt stamställe var en klubb som hette Les enfants terribles, den låg på Dean Street. Herregud, börjar jag bli som de riktigt senila gamla, jag minns inte varför jag gick uppför trappan nyss, men jag kommer ihåg varenda ljud, varenda doft från -68. Musiken... Människorna...
Familjen jag jobbade hos hade bara vuxna barn, så jag var ingen barnpassare utan skulle hjälpa till i hushållet (!) och hjälpa mannen (som var svensk) att skriva i svenska tidningar om den engelska popscenen... Så jag fick passersedel till Top of the Pops och var på inspelningen av flera program med Tremeloes, Small Faces, you name it.... Det var roligt, men familjen var ganska så jobbig och jag har aldrig passat för hushållsarbete, så jag och Ewa drog vidare och tog jobb som städare på ett hotell... men det var en helt annan historia. Swingin´London - yeahh............