Svullna läppar
Om Du tittar på teve någon gång emellanåt, har Du säkert inte kunnat undgå att se alla dessa skådespelerskor och kvinnliga programledare med sina svullna läppar, speciellt då överläppen kan se ut som om de just fått en fet smäll.
Ofta ser de helt horribla ut. Modet har varit (är) att läpparna ska se ut som mogna plommon, med resultat att många valt att spruta in Botox eller vad det nu är för ett konstgjort ämne som ska försköna läppkonturerna. Försköna?
Jag förundras över hur folk kan låta sig förfulas för att uppfylla modenycker, om de visste om att resultatet kunde bli så där misslyckat och tagit det med i beräkningen?
Själv har jag begåvats med en Mick Jagger-liknande trut, som jag alltid haft komplex för. Mina läppar har alltid varit mycket "fylliga" och jag kan t ex inte måla dem klarröda, för då ser jag direkt ut som en clown. Inte för att jag brukar måla mig överdrivet mycket.
Men nu, nu kan jag pluta med min moderiktiga mun och känna mig väldigt INNE. Och det bästa är, att jag varken behövt operera in nån konstgjord skit eller be min man att ge mig på truten! (Han skulle bara våga)
Ofta ser de helt horribla ut. Modet har varit (är) att läpparna ska se ut som mogna plommon, med resultat att många valt att spruta in Botox eller vad det nu är för ett konstgjort ämne som ska försköna läppkonturerna. Försköna?
Jag förundras över hur folk kan låta sig förfulas för att uppfylla modenycker, om de visste om att resultatet kunde bli så där misslyckat och tagit det med i beräkningen?
Själv har jag begåvats med en Mick Jagger-liknande trut, som jag alltid haft komplex för. Mina läppar har alltid varit mycket "fylliga" och jag kan t ex inte måla dem klarröda, för då ser jag direkt ut som en clown. Inte för att jag brukar måla mig överdrivet mycket.
Men nu, nu kan jag pluta med min moderiktiga mun och känna mig väldigt INNE. Och det bästa är, att jag varken behövt operera in nån konstgjord skit eller be min man att ge mig på truten! (Han skulle bara våga)
En väl vald investering...
Förra hösten inköptes en present till mannen i huset, en super de Luxe regnmätare modell större. Eftersom regnmätaren ifråga mer liknar en raketuppskjutningsramp än en diskret mätare av nedfallna regnmängder, så skrattade hela bekantskapskretsen gott och gjorde sig allmänt lustiga över tingesten.
Men skratta bäst som skratta sist! Denna förlidna sensommarmånad (?) har grejen verkligen fått göra nytta. Mest varje dag har vi kunnat tömma den närmast fulla mätaren, och därigenom hållit oss helt uppdaterade vad gäller de enorma mängder vätska som, oväntat och ovälkommet, fallit över våra huvuden.
Till höger i bild syns också den enormt långa plastslang, avsedd att fästas vid stupröret för att leda bort vattnet från huset... Inte så estetiskt, men mycket praktiskt och det har fungerat till fullo. Jag var nämligen trött på att uppfartens gruslager ständigt spolades bort av skyfallen, så med denna plastslang kunde jag leda bort vattenströmmarna till gräsbacken, där de gjorde mindre skada.
Jag är helt nöjd med båda investeringarna!
Mitt usla liv som blom-moder
Förr i tiden var jag en riktig trädgårdsguru. Mina köksträdgårdar blomstrade och producerade allsköns underbara grönsaker. Med hjälp av litet höns- och kaningödsel artade de sig normalt till något utöver det vanliga och fick folk att gapa av förundran...
Inneväxterna var också de rätt justa. Ibland frodades de gröna växterna så att det knappt fanns plats för oss människor. Förmodligen var det akvarievattnet som gjorde dem så där alldeles helvilda?
Men det var för hundra år sedan. Nuförtiden har jag inga akvarier. Inget grönsaksland heller. Jag fick två finfina pelargonskott av min granne i våras, hon är en pelargonfan av sällan skådat mått, skriver t o m böcker om de små varelserna...
Trots varlig omvårdnad har de båda pelargonerna artat sig till två tämligen vildvuxna rishögar. Blommorna är fina även om de är få, men själva plantan? Kanske har Gitte lust att ta över? Hon verkar ju ha tumme med dessa blommor....
Inneväxterna var också de rätt justa. Ibland frodades de gröna växterna så att det knappt fanns plats för oss människor. Förmodligen var det akvarievattnet som gjorde dem så där alldeles helvilda?
Men det var för hundra år sedan. Nuförtiden har jag inga akvarier. Inget grönsaksland heller. Jag fick två finfina pelargonskott av min granne i våras, hon är en pelargonfan av sällan skådat mått, skriver t o m böcker om de små varelserna...
Trots varlig omvårdnad har de båda pelargonerna artat sig till två tämligen vildvuxna rishögar. Blommorna är fina även om de är få, men själva plantan? Kanske har Gitte lust att ta över? Hon verkar ju ha tumme med dessa blommor....
Dagens outfit
En färgglad duk i det grisiga vädret kan väl lätta upp den mest trista stämning?
Konsten att städa
Jag gillar inte att städa. Om jag ska vara ärlig, så avskyr jag det. Jag brukar alltid hitta på allsköns saker att göra innan/istället för... t ex.. ta en promenad med hunden (han var nödig), fixa en kopp fika (jag var kaffetörstig), gå ner och gosa med hästarna (aldrig fel!) eller kanske ringa en kompis och prata bort en trevlig stund...
Det finns ALLTID något man kan göra istället för att städa. Tvätta kläder är ok (tvättmaskinen gör ju då mesta jobbet) men att stryka är också rätt ok i min värld.
Men visst är det fint när det är rent och dammsugaren har avlägsnat alla skrattande dammtussar som dansar i hörnen... När borden är avtorkade och silvret putsat. Där lurade jag er allt! Nåt silver att putsa finns inte, bara några kopparsaker. Men de har putsats så sällan så man ser dem knappt där de står i halvmörkret. Lika bra det.
NU skulle det alltså städas. Men borde inte hunden få en ordentlig morgonpromenad först....?
Min välbevarade dammvippa
Det finns ALLTID något man kan göra istället för att städa. Tvätta kläder är ok (tvättmaskinen gör ju då mesta jobbet) men att stryka är också rätt ok i min värld.
Men visst är det fint när det är rent och dammsugaren har avlägsnat alla skrattande dammtussar som dansar i hörnen... När borden är avtorkade och silvret putsat. Där lurade jag er allt! Nåt silver att putsa finns inte, bara några kopparsaker. Men de har putsats så sällan så man ser dem knappt där de står i halvmörkret. Lika bra det.
NU skulle det alltså städas. Men borde inte hunden få en ordentlig morgonpromenad först....?
Min välbevarade dammvippa
Tittade mig i spegeln i morse
Clownen var kvar!
Extreme makeover
Tröttnade på det halmliknande spretiga som stack ut under kepan. Tog mig i håret (ha ha) och for iväg till frissan. Önskade få några roliga men diskreta lockar.
När jag tittar i spegeln nu ser jag en skräckinjagande figur som ser ut som en korsning mellan Harpo Marx (ni vet han i Marx Brothers, med vita krullet, han som är stum) och Svintoreklamen.
Det är ingen uppbygglig syn. Om jag ville kunde jag ställa mig att gråta. Men djuren bryr sig inte.
Och efter några tvättar blir det förhoppningsvis bättre. I annat fall växer det ut om nåt år eller så.
Det blev nog fel nånstans. Bild saknas (tur för er)...
När jag tittar i spegeln nu ser jag en skräckinjagande figur som ser ut som en korsning mellan Harpo Marx (ni vet han i Marx Brothers, med vita krullet, han som är stum) och Svintoreklamen.
Det är ingen uppbygglig syn. Om jag ville kunde jag ställa mig att gråta. Men djuren bryr sig inte.
Och efter några tvättar blir det förhoppningsvis bättre. I annat fall växer det ut om nåt år eller så.
Det blev nog fel nånstans. Bild saknas (tur för er)...
Fel adress...
Upptäcker att jag skrivit in fel adress till en av mina favoritbloggar... det ska vara http://www.lifeofleif.com och inget annat! Besök den!!!!
Hur håller man en blogg vid liv?
Och är det egentligen nödvändigt att hålla den vid liv?
Man försöker att skriva inlägg varje dag, men helst inte FÖR många per dag. Annars blir det tröttsamt!
Man håller inläggen tämligen korta. Långa följetonger intresserar ett fåtal. Om det inte gäller ett ämne som VERKLIGEN intresserar en förstås! Men det får inte heller vara alltför korta inlägg, typ "vackert väder idag". Det lär väl inte vara så fascinerande att läsa?
Man försöker att ha med bilder, om inte vid varje inlägg så i alla fall ofta. En förebild är bloggen http://www.lifeofleif.com/ Härliga bilder och en mycket humoristisk vinkling, tycker jag!
Det är bra att vara personlig, men kanske inte alltför privat. En del människor tycker inte att det är behagligt att få läsa detaljer om folks sexliv t ex....
Det är bra om skribenten kan variera sig. Gillar man att skriva dikter, så kan man lägga in nån ibland. Men inte jämt! Och folks dagliga klädsel kan då inte jag finna speciellt intressant den heller.
Får man inga läsare så var det inget vidare med bloggen. Eller också hittade ingen dit! Det gäller att synas i bloggvärlden, med fräcka inlägg, på bloggkartor och via diverse flöden om vilka jag intet vet....
Man försöker att skriva inlägg varje dag, men helst inte FÖR många per dag. Annars blir det tröttsamt!
Man håller inläggen tämligen korta. Långa följetonger intresserar ett fåtal. Om det inte gäller ett ämne som VERKLIGEN intresserar en förstås! Men det får inte heller vara alltför korta inlägg, typ "vackert väder idag". Det lär väl inte vara så fascinerande att läsa?
Man försöker att ha med bilder, om inte vid varje inlägg så i alla fall ofta. En förebild är bloggen http://www.lifeofleif.com/ Härliga bilder och en mycket humoristisk vinkling, tycker jag!
Det är bra att vara personlig, men kanske inte alltför privat. En del människor tycker inte att det är behagligt att få läsa detaljer om folks sexliv t ex....
Det är bra om skribenten kan variera sig. Gillar man att skriva dikter, så kan man lägga in nån ibland. Men inte jämt! Och folks dagliga klädsel kan då inte jag finna speciellt intressant den heller.
Får man inga läsare så var det inget vidare med bloggen. Eller också hittade ingen dit! Det gäller att synas i bloggvärlden, med fräcka inlägg, på bloggkartor och via diverse flöden om vilka jag intet vet....
Här händer inget
-mer än att jag hostar som en galning. Det låter mest som en kikhostkoloni mellan varven. Inte kul att skriva om!
En filmrescension i min smak!
Jag hade funderat att gå och se Solstorm, ges som "Seniobio" -huvaligen - ä man en sån??? i Norrtälje framöver... men efter att ha läst denna lysande rescension så avstår jag nog.... Vilket hugg i pennan han har, den där Alexander !
FILMINFO/RECENSION "Solstorm" i all korthet: Mordgåta i Knutby. Grått och förutsägbart. Men med denna rollista - vem kommer att bry sig?
Fortfarande kvar? Vad var det jag sa...
När filmsnutarna är på välbehövlig semester nånstans långt, långt borta står andra romanhjältar redo att stilla folkets abstinens efter kalla kårar. Och kallt blir det, när advokat Rebecka Martinsson beger sig till norraste Norrland för att lösa mordgåta i en Knutbykopia till by.
Långt där uppe i den gudsförgätna fjällen har en ung succépredikant hittats knivhuggen i samhällets kyrka. Hans syster, som av oförklarlig anledning begav sig till Guds hus mitt i natten med två sovande barn i släptag, anhålls av logiska skäl misstänkt för dådet, men lyckas först slå ett samtal till Stockholm för att släpa hem sin gamla väninna.
Och självklart är väl den stackars tösen oskyldig, vilket innebär att en mördare går lös bland alla frireligiösa knäppgökar. Vår hjältinna möts dock av en ovilja till hjälp och en allmän kylig stämning, som kanske kan bero på att hon lämnade stan för många år sen med en mörk hemlighet i bagaget. Ju fler gamla bekanta hon stöter på desto otrevligare blir det, och då räknar jag ändå inte med den mystiska figur som försöker köra över henne. Oh, the drama, the drama!
Nej, så överdrivet dramatiskt blir det inte. Förutsägbarhet är väl ett vanligare inslag i denna typen av historier än spänning. Hur mycket man än hoppas varje gång blir resultatet tyvärr alltid ungefär detsamma i dessa sammanhang. Det smärtar att säga det efter så många gånger men "Solstorm" är, som så många andra svenska thrillers, enbart ett blekt försök. Ingen kalkon, det vore för generöst - bara två gråa timmar i biomörkret som du till dan därpå hunnit glömma.
Izabella Scorupco, som vaknat till liv och ställt sig framför kameran på nytt efter 108 år i dvala, gör sitt bästa, men det är inte heller hennes fel att huvudpersonen är så sanslöst ointressant. Man får väl ändå kalla Scorupco för en frisk fläkt på den svenska filmfronten. Det är trevligt att se en huvudroll som inte gått till Bergström, Endre eller någon annan av de ordinarie haggorna (men bara lugn - Eklund, Henriksson och Diva Persbrandt ser givetvis till att du ändå känner dig precis som hemma).
Men denna grädda av landets skådespelarelit, så omsorgsfullt framvaskad och fraktad till Kiruna, gör mig snart nyfiken på det egentliga syftet. För faktum är att bara en bråkdel brytt sig om att försöka lägga till en norrländsk dialekt - ja, det är till och med så illa att jag knappt minns om Suzanne Reuter har några repliker i filmen eller ej. Att fylla ut smårollerna med stora namn kan väl inte vara ett trick för att locka massorna till biograferna?
Eller kanske ett sätt att avleda uppmärksamheten från de två rent hopplösa barnskådespelarna. Fel karaktärer mördades, lita på mina ord...
ONÖDIGT VETANDE "Solstorm" är filmatiseringen av Åsa Larssons storsäljande debutroman med samma namn.
Alexander Dunerfors
kul sida
Om Du vill skratta ett tag, titta på in till http://leifofleif.com sorry har skrivit in fel adress, ändrat nu!!!! (25.3) kommer Du ändå inte in på sidan, goggla adressen!!!
Skitkul blogg
Skitkul blogg
Grötväder...
Regn, regn och åter regn... vägarna blir till sörja och hagarna geggiga så att stövlarna bara säger "ssslurp" när de kliver i leran. Har man tur så hamnar man inte i strumplästen mitt i smeten, med en stövel som glatt vinkar adjö en bit bort, innan den sakta försvinner ner, som i kvicksand.
Med rosslig hals och dunkande huvud har jag förresten ingen lust alls att träda ut i The Big Outdoor. Tjingeling.
Med rosslig hals och dunkande huvud har jag förresten ingen lust alls att träda ut i The Big Outdoor. Tjingeling.
Kvinnans list övergår mannens....
Bakgrund: Min man är en riktig pedant. Visst blir jag ledsen om jag upptäcker en repa i lacken på nya bilen, men annars har jag lärt mig att ta det mesta med jämnmod. "Det är bara världsliga ting" brukar jag upprepa som ett mantra, när något går sönder som inte var meningen. Det lärde jag mig av Karlsson på Taket.
Min man är annorlunda. Han kan gå i bitar över en sprucken tallrik eller en fläck på duken. Så när jag målar brukar jag hålla till utomhus. Jag är nämligen en sådan som målar på ALLT, även det som inte skall... färgen har en förmåga att flyta ut över alla ting som finns i närheten, även kläder och händer och sånt.
När jag så igår skulle måla några nya hästborstar i fin guldfärg, beslöt jag mig för att göra det i pannrummet. Det är ju litet för kallt för att måla utomhus just nu. I pannrummet torkar dessutom allt rekordsnabbt.
Ordentligt bredde jag ut tidningar som underlag. Men - attans - när jag skulle skaka den lilla burken med guldfärgen så åkte locket av ! - och en stor fläck vacker guldfärg befann sig på golvet. Omöjlig att avlägsna. Men pannrummet vann verkligen på färgen, så på stört bestämde jag att senare i år måla hela golvet guldfärgat. Så snyggt!
Så här blev borstarna:
När så mannen kom hem, mötte jag honom i hallen med ångerfylld min. "Du, jag spillde guldfärg över hela golvet i Nils (det är vår gäststuga) och det kom visst litet i Din verktygsväska också...." sa jag och lät ledsen. Jag såg hur håret reste sig på mannens huvud och han blev likblek, munnen hängde halvt öppen.
Just när han såg ut att gå in i chock, skrattade jag och tillade: "Nää förresten, det var ju i pannrummet, jag bara skojade!" Effekten blev omedelbar lättnad.
Ett gammalt knep det där. Börja med nåt mycket värre, och när Du sen avslöjar det som verkligen hände, så blir reaktionen enbart lättnad. Och hela tillvaron blir trevligare!
Vackert guldfläckat pannrumsgolv.
Min man är annorlunda. Han kan gå i bitar över en sprucken tallrik eller en fläck på duken. Så när jag målar brukar jag hålla till utomhus. Jag är nämligen en sådan som målar på ALLT, även det som inte skall... färgen har en förmåga att flyta ut över alla ting som finns i närheten, även kläder och händer och sånt.
När jag så igår skulle måla några nya hästborstar i fin guldfärg, beslöt jag mig för att göra det i pannrummet. Det är ju litet för kallt för att måla utomhus just nu. I pannrummet torkar dessutom allt rekordsnabbt.
Ordentligt bredde jag ut tidningar som underlag. Men - attans - när jag skulle skaka den lilla burken med guldfärgen så åkte locket av ! - och en stor fläck vacker guldfärg befann sig på golvet. Omöjlig att avlägsna. Men pannrummet vann verkligen på färgen, så på stört bestämde jag att senare i år måla hela golvet guldfärgat. Så snyggt!
Så här blev borstarna:
När så mannen kom hem, mötte jag honom i hallen med ångerfylld min. "Du, jag spillde guldfärg över hela golvet i Nils (det är vår gäststuga) och det kom visst litet i Din verktygsväska också...." sa jag och lät ledsen. Jag såg hur håret reste sig på mannens huvud och han blev likblek, munnen hängde halvt öppen.
Just när han såg ut att gå in i chock, skrattade jag och tillade: "Nää förresten, det var ju i pannrummet, jag bara skojade!" Effekten blev omedelbar lättnad.
Ett gammalt knep det där. Börja med nåt mycket värre, och när Du sen avslöjar det som verkligen hände, så blir reaktionen enbart lättnad. Och hela tillvaron blir trevligare!
Vackert guldfläckat pannrumsgolv.
Huvudet upp och fötterna ner!
Söndagen avlöpte UTAN några som helst omkullfallningar, till Ylles stora förvåning. Kanske berodde det på att alla rörelser utfördes i slow motion? Och att isfläckarna på marken numera smält bort. Man har som bekant bättre grepp i lera än på is...
Helgen har tyvärr inte innehållit några seriösa häst-aktiviteter. Småflickorna fick nöja sig med det allra nödvändigaste, och hästgossen därborta på Bygget får klara sig utan mattes glada tillrop och omsorger.
Lille Hund fick sig en långpromenad både lördag och söndag genom den pudelägande grannens försorg. Och husse hade häcken full att servera Ylle mat och dryck och lägga varma plädar över hennes lekamen.
Huvudet dunkade mindre det gångna dygnet, fast det kändes som om det satt litet löst på halsen, så jag får hålla i det (huvudet alltså) när jag lägger mig eller reser mig upp.
Har tankarna klarnat då? Ja, mina första förtvivlade och desperata planer på en hästlös tillvaro i en madrasserad lägenhet har lagts på hyllan. Nu förstår jag att detta liv på landet är mitt öde. Det finns ingen återvändo. Det må bära eller brista. Men jag hoppas förstås på att det bär i många år än.
Helgen har tyvärr inte innehållit några seriösa häst-aktiviteter. Småflickorna fick nöja sig med det allra nödvändigaste, och hästgossen därborta på Bygget får klara sig utan mattes glada tillrop och omsorger.
Lille Hund fick sig en långpromenad både lördag och söndag genom den pudelägande grannens försorg. Och husse hade häcken full att servera Ylle mat och dryck och lägga varma plädar över hennes lekamen.
Huvudet dunkade mindre det gångna dygnet, fast det kändes som om det satt litet löst på halsen, så jag får hålla i det (huvudet alltså) när jag lägger mig eller reser mig upp.
Har tankarna klarnat då? Ja, mina första förtvivlade och desperata planer på en hästlös tillvaro i en madrasserad lägenhet har lagts på hyllan. Nu förstår jag att detta liv på landet är mitt öde. Det finns ingen återvändo. Det må bära eller brista. Men jag hoppas förstås på att det bär i många år än.
Dagens outfit
Back on track - detta magiska material som läker och lindrar - idag blir det BoT halskrage, underställ, knäskydd och handledsskydd....
BAAAM - så var det dags igen!
Är helt ramsned idag, mer än vanligt. Igår morse när jag skulle tända ljuset inne i stallet rutschade jag på den hala tröskeln som jag måste kliva upp på för att nå ljusknappen, och gissa vad - jo plötsligt låg jag på rygg i halmen. Att ramla verkar vara mitt nya tidsfördriv.
Visserligen ramlade jag mjukt och fint inåt boxen, men på nåt sätt måste jag ha katapultats så att rygg och nacke fick sig en ordentlig vridning, för det gjorde djävulusiskt ont. Jag trodde först att jag inte alls skulle komma upp för egen maskin. Naturligtvis hade jag inte mobilen med mig, fast jag brukar ha den i fickan 99% av tiden jag är ute. När jag låg där och begrundade mitt trista öde, kan ni gissa vem som kom då? Jo, lilla Nyponros kom för att se vad som hänt matten, och sniffade försiktigt på min kind. Hon stannade där medan jag klunsigt kravlade mig upp med tårarna rinnande.
Hon är en otroligt sympatisk liten häst, tvekar inte en sekund att lämna morgonfodret för att komma och pussa på mig. Cinnamon däremot tycker, som majoriteten av hästar, att maten är högsta prioritet.
På nåt sätt kom jag ändå upp till huset igår, och tillbringade dagen stelt lutad i stolen med värkande nacke, huvud och rygg. Sån tur att man har en man som kan leka betjänt när det behövs....
Två fall på en knapp vecka, det är väl rekord? Ska jag använda rollator när jag är utomhus, som husse insisterar ?
Visserligen ramlade jag mjukt och fint inåt boxen, men på nåt sätt måste jag ha katapultats så att rygg och nacke fick sig en ordentlig vridning, för det gjorde djävulusiskt ont. Jag trodde först att jag inte alls skulle komma upp för egen maskin. Naturligtvis hade jag inte mobilen med mig, fast jag brukar ha den i fickan 99% av tiden jag är ute. När jag låg där och begrundade mitt trista öde, kan ni gissa vem som kom då? Jo, lilla Nyponros kom för att se vad som hänt matten, och sniffade försiktigt på min kind. Hon stannade där medan jag klunsigt kravlade mig upp med tårarna rinnande.
Hon är en otroligt sympatisk liten häst, tvekar inte en sekund att lämna morgonfodret för att komma och pussa på mig. Cinnamon däremot tycker, som majoriteten av hästar, att maten är högsta prioritet.
På nåt sätt kom jag ändå upp till huset igår, och tillbringade dagen stelt lutad i stolen med värkande nacke, huvud och rygg. Sån tur att man har en man som kan leka betjänt när det behövs....
Två fall på en knapp vecka, det är väl rekord? Ska jag använda rollator när jag är utomhus, som husse insisterar ?
Ännu en test
Snubblade på ännu en test i bloggdjungeln. Man skulle skriva in sitt födelsetal och fick sedan en "analys" av sin personlighet. Hi hi. *Tänk om det vore så lätt*
Men underligt vad det ändå verkar stämma? Sista stycket, ha ha. På pricken. "Synpunkter på det Du inte har med att göra...." Kreativ? Jodå.
Men underligt vad det ändå verkar stämma? Sista stycket, ha ha. På pricken. "Synpunkter på det Du inte har med att göra...." Kreativ? Jodå.
 | Livsväg 6, den ansvarsfulla bohemen: Sexor trivs allra bäst i vackra miljöer där det råder harmoni. Det egna hemmet har en stor betydelse för dem, där tillbringar de mycket tid. En dålig egenskap kan vara att de lägger sig i vad andra gör alltför mycket. Som sexa är du troligen kreativ och har en förkärlek till konst. Du är duktig på att skapa balans omkring dig, vilket är till hjälp när du samarbetar med andra människor. Att vara den som har stort ansvar har du ingenting emot, och detta tillsammans med att du är så välbalanserad skulle göra dig till en bra lärare. Dessutom har du en röst som tilltalar de flesta. Du är även lojal och avskyr orättvisor. De vänner du har behåller du troligtvis hela livet. För dem ställer du gärna upp om de behöver goda råd. Du kan vara väldigt moraliserande och ha synpunkter på sådant som du egentligen inte har med att göra. Detta är något som andra kan irritera sig på. Även en viss tendens till oro över småsaker kan vara negativt. |
Lyckad date
Min date med naprapaten gick så urbota bra idag, så han gjorde slut direkt. "Vi behöver nog inte ses nåt mer..." sa han. Den krånglande knänerven (ischias enligt honom) har lugnat sig med hans kunniga behandling, och blivit ungefär 90% bättre sedan förra veckan. Vilket mirakel! Nu får Ylle stretcha och kyla i sin ensamhet.
Försöker med att ändra designen på min blogg, kanske muntrar det upp att se den kommande vårens blomsterprakt? Hjälpte det?
Försöker med att ändra designen på min blogg, kanske muntrar det upp att se den kommande vårens blomsterprakt? Hjälpte det?
Surt efter...
Det där med fallet var så lagom lustigt - senare på dagen. När alla uttänjda muskler började värka och huvud-nacke-rygg bultade som en stångjärnshammare. Efterskalv kanske man kan kalla det?
Kroppen stelare än vanligt och det var svårt att bara ta sig upp ur fåtöljen. Jag befarade att jag inte skulle kunna ta mig ur sängen alls idag, men trägen vinner. Tur att jag har en säng som går att hissa upp vid huvudänden.
Nu är jag uppe.
Kroppen stelare än vanligt och det var svårt att bara ta sig upp ur fåtöljen. Jag befarade att jag inte skulle kunna ta mig ur sängen alls idag, men trägen vinner. Tur att jag har en säng som går att hissa upp vid huvudänden.
Nu är jag uppe.