ylle - kort och gott

Tack snälla ni som bryr er! Det lindrar t o m hostan att få en hälsning eller två!  Inatt behövde jag inte sitta uppe i fåtöljen, jag kunde ligga i sängen! Och hostan var mer sällan förekommande, så det blir nog bra det här.

Idag är det en krispig och vacker morgon. Lille hund lurade allt ut mig på en längre promenad. Så vackert det är! Förr var våren en självklarhet som kom och gick. Nuförtiden känns varje vår allt värdefullare för mig.

Har ni tänkt på alla vackra detaljer som finns runtomkring oss? Som tallbarr t ex. Titta på dem riktigt nära och se hur vackra de är!

Och hur de doftar!

Såg en stubbe som jag går förbi nästan varenda dag, men om man verkligen SER och inte bara tittar, så ser man även hur vacker DEN är!

-drar idag över vår lilla del av Världen....

När jag tittade ut i morse var det så fantastiskt vackert. Rimfrosten målade alla träd i gnistrande vitt. Jag tappar nästan andan och slås -återigen - av hur vackert det är där vi bor, trots avsaknad av sjö eller hav.

Foton gör inte scenariot rättvisa. Men jag försökte ändå...

Häromdagen kom en vacker råbock till mitt fågelbord, som alltid är välfyllt med fröer och talgbollar. Man måste tänka på de små, och i gengäld glädjer de oss dessutom så mycket med sin närvaro.

Råbocken kom mitt på dagen och verkade inte ens rädd när han såg mig med kameran. I några sekunder alltså. Sen stack han förstås. Men jag är säker på att han kom tillbaka när det mörknat....

Innan solen går ner över trädtopparna målar den dalen i gyllene färger... denna bild tog jag ikväll när ena hästpojken var på väg upp från betet. Det är vackert så man får dra efter andan.

Kom av en tillfällighet in på programmet med det namnet på femmans kanal för några veckor sedan. En slags "idol-version" fast med dans, och med ungdomar, inte gamla töntar som i svenska "let´s dance" (förlåt mig, alla var ju inte alls gamla töntar där, fel av mig, men idel kändisar i alla fall, mer eller mindre stela  ha ha)

Nu hade ju programmet pågått många omgångar med utslagning av de värsta och kvar fanns alltså gräddan av unga dansare i USA. Creme de la creme.... Och som de kunde dansa!  Jag kan ingenting om dans och kan absolut inte dansa själv, men ändå kunde jag NJUTA av dessa fantastiska uppvisningar. Inte minst av koreografin, som i de flesta fall var helt enastående. Inga tråkiga gamla danssteg där inte, nej snarare uppvisning av elitgymnaster med en enorm kroppskontroll och begåvning.

Sätt på femman nu på lördag 12.30 och njut en stund av denna otroliga skönhetsupplevelse. Inte hemma, vill inte titta på teve mitt på dagen? Nää, men spela in det då, för Guds skull! Du får inte missa det!

Han är mjuk och skön att smeka. Han ser mig hela tiden, när jag är i hans närhet. Hans ögon är underbara. Han vill vara mig till lags, vill förstå vad jag önskar att han ska göra. Han känner in mina tankar och känslor som ingen annan. Han bär mig, han drar mig, han är min så länge han lever. Han är en häst. Min häst! Och det är inte bara på papperet, han är verkligen min! Själarnas gemenskap, över alla gränser.

I helgen var det Öppen Atelje runtom i Roslagen. Många konstnärer öppnade sina dörrar för besökare. I Roslagsbro var det tillfälle för både folk och fä att beundra verken av Hermine Keller och Stig Edlund. Vilka konstnärer! Superhäftiga tavlor och skulpturer och små installationer.   "Vi som var där"

-lägga in en helt underbar bild som en mailkompis uppe i Norr har tagit. Vet inte om hon vill att jag sätter ut hennes namn, men det börjar på U. Hon tar helt fantastiska foton, se bara:



eller här:

En sådan vacker blomma den är - Taraxacum Vulgare - eller i dagligt tal - MASKROSEN  (inte så romantiskt namn kanske?)



Jag kan falla helt i trance när jag betraktar den i närbild, live eller på foto som här. Den är lika vacker som blomma eller som fröstängel:



Vår far tillbringade en stor del av sitt pensionerade liv med att försöka utrota maskrosen från sin gräsmatta. Han riktigt HATADE den, drog upp den med rot och allt, den skulle förintas. Men vad hjälpte det, den går inte att utrota! Maskrosen har enligt gammal örtkunskap hjälpt mot hosta, leverproblem och en rad andra åkommor. Roten kan torkas och rivas till te, bladen kan användas som sallad när de är späda. På blommorna kan man göra en nyttig dekokt eller kanske en livgivande sherry?

Ett litet underverk alltså. Väl värd att älskas! Förebilden för uttrycket "asfaltsblomma" eftersom den tar sig igenom alla typer av ytbeläggningar. Kolla in den själv, i närbild, och se, Du kommer att bli förtrollad av dess skönhet!

Jag har blivit anförtrodd att sköta grannens växthus. Sköta och sköta, jag skulle stänga det i går kväll och öppna det i morse. Inte så svårt kanske.

När man kommer in där så slår syremättnaden emot en, och dofterna. Så himmelskt. Jag måste stanna och andas djupt ett tag. De vackra färgerna bedövar mina ögon.

Min granne är en bekant pelargonkännare, så det är inte så konstigt att det prunkar i hennes växthus. Vilken tur att jag hade kameran med mig. Var bara tvungen att ta några bilder. Hoppas att namnen blivit rätt! Se och njut! Så synd bara att ni inte kan känna dofterna!


Mystery heter denna sort.


Randy växer i form av ett litet träd!


Herman Gartner är namnet på denna tvåfärgade variant.


Springfield Black är nog min favorit, en sån vackert mörkröd ton!

ALLA tillhör de förstås släktet pelargon.

Sammie Pudelpojke är fantastisk som modell. Jag skickar upp honom på en klippa eller nåt, säger åt honom att stanna och se söt ut, och där står han och bara poserar....  

Här är vi uppe i traktens fornborg, ett fantastiskt vackert ställe så här års. Det känns som om man står uppe i himlen, fritt och blått och lätt att andas.



På ena kanten av fornborgen stupar det rakt ner. På slätten ser man åns Meandersvängar. Det är svårt att på bild återge den otäcka dödsbranten ner (inga staket här inte) men jag passade på att fotografera när en bil passerade nere på vägen. Kanske får Du lättare uppfattningen av höjd då?

Så, skogsfrun, det blev en rätt lång promenad!

Detta magnifika träd ligger kullfallet i Socitetsparken i Norrtälje. Det ser helt dött ut, som en förstenad mammut ungefär, i sin väldighet. Men i ena änden har det slagit ut några praktfulla gröna skott, som visar att än är det inte slut. Jag drabbas av någon anledning av en högtidlig sinnesstämning när jag ser detta träd. Det visar att livet inte är enkelt att släcka. Att det liksom finns hopp - för alla...


Skogsfrun hade så rätt. Det GÅR ju att lägga in flera bilder, det är bara jag som är så rudis med att upptäcka funktionerna!!!!