ylle - kort och gott

Jag vill inte skriva om vädret.
Alla skriver om vädret.
Det är som det är.
Deprimerande grått, livgivande vått eller kvalmande soligt.

Som ni ser så har Ylle gått in i en liten sommardepression?
Alla MÅSTEN som tar överhanden.
Göra-listan som tornar upp sig och stadigt blir allt längre.
Och sen - när jag bestämmer mig för att strunta i den, så infinner sig förstås Det Dåliga Samvetet.
Så slöande gör ingenting bättre.

Saknar mina vänner.
Var är ni?
Saknar mail
Ingen ringer
Ingen tycker om mig
Snyft

Min man har flytt till sitt arbete
Göra-listan blev för lång?
Eller jag för tråkig?

Jo Lollipop, visst håller jag med Dig om att hästar behöver motion. Men vem har sagt att det behöver betyda att det sitter en människa på deras rygg? Om hästar vore födda för att ridas skulle de väl ha sadlar på ryggarna.. ha ha  

Nää, men skämt åsido, om de går på lösdrift på ett hyfsat stort område så rör de på sig större delen av dygnet. Givetvis mår de liksom människan bra av att röra sig MER och kanske FORTARE, men ...  skillnad är det förstås om de står INLÅSTA i stall mesta tiden. Då MÅSTE de röras på, förresten borde det vara förbjudet att stänga in ett djur med så stort naturligt behov av rörelse och av att ströva fritt....

Ridningen, det blir mer bonus. För ryttaren alltså, för det mesta.

Ja tänk att serien av Fredrik Lindström har gått förut, det fattade jag först häromdagen att det som sänds nu är en repris. Ja skit samma, den är lika bra för det!

Idag när regnet strilar roar jag mig med att svara på utmaningen från Ann-Louise 

Vad får mig att känna total lycka? En sommarkväll på trappen med mina djur inom synhåll och mannen i närheten och solen som går ner bortom det skira bladverket på björkarna i vår backe, känslan att kunna andas och röra mig och finnas i nuet, det är den totala lyckan!

Vad förvånar mig mest i mitt vuxna liv? Att så många människor saknar förmågan till empati både i kontakt med andra människor och med djur

Mitt liv skulle bli lättare om...  Dygnet hade mer än 24 timmar

Vad är min hemliga last? Handgjord choklad och "göra-listor", där jag älskar att kunna stryka saker som blivit gjorda (inte nödvändigtvis av mig själv....)

En oanad talang jag har?  Inte många har hört det, men jag sjunger faktiskt ganska hyfsat, speciellt i duschen

Världens viktigaste fråga just nu? Det måste väl vara världens möjlighet till fortlevnad? Alltså klimathot, svält och krig... Hänger de inte ihop?

När drar jag en vit lögn?  När det är nödvändigt...  ha ha

Första jobbet jag hade? Jag packade tomater på Konsums Grönsakslager i Ulvsunda.

Vad är det bästa som kan köpas för pengar? Håller med Dig Ann-Louise, det är nog äkta handgjord choklad  rrryyyyys....

Vilken egenskap hos mig själv är jag mest nöjd med?  Det måste vara min sociala kompetens (härmapa) -men jag tycker att jag kan kommunicera med alla slags människor i alla åldrar

Bästa köp jag gjort?  Härmapa här med, men det måste vara lille Sammie, som nu är sju och ett halvt och i hela sitt liv varit en liten solstråle som aldrig ställt till med något förbjudet bus och haft sönder etc utan bara varit snäll och rolig

Vilken pryl kan jag inte vara utan? Utan tvekan min dator!!!!!!!

Vad bjuder jag på om det kommer objudna gäster? Det blir nog svart kaffe här också, en skorpa kan jag nog få fram, eller litet hårt bröd
Vad får mig att ligga kvar i sängen? Ingenting, om jag inte har brutit nåt eller har 40 graders feber

Vad är jag mest stolt över i mitt liv? Att jag för det mesta öppnar truten och protesterar om jag tycker att något är fel, även om det medför obehag

Just nu: Njuter jag av det rengjorda stallet, där hela vinterns gamla permanentbädd mockats ut, torkats ut och fyllts med ny, doftande ren havrehalm. Äldstehästen njuter också i fulla drag. I morse låg han och gonade sig och jag lade mig bredvid och diskuterade livsfrågor och diverse. Naturligtvis hade jag inte kameran med då...

Det är otroligt så mycket positiv energi man får av sina älskade hästar! Och - man behöver inte alls rida dem, bara älska dem och lyssna på dem!

Sen grillar vi för fullt nere vid Lusthuset, det är verkligen coolt avkopplande och skönt. Medan man väntar på maten:



Ett glas väl kylt rosévin - kan sommaren bli bättre???

-speciellt er som lämnar spår här på bloggen!

Även övriga läsare får förhoppningsvis en bra helg. Lille Hund firar med krans som sig bör. Kram på er!!!  Ylle

Så ljuvligt hästpojkarna har det i beteshagen. Men eftersom de efter några timmars oavbrutet ätande tenderar att se ut som mindre modeller av väderballonger, ser jag mig tvungen att fösa ut dem till att "svälta" i grundhagen. Där det ändå alltid kommer upp små strån av gräs att noppa av och sätta i sig.... Att ha häst ter sig faktiskt mer komplicerat under sommaren, trots att alla icke-hästägare tror att det "bara är att släppa ut dem på bete" då.



Ett STORT problem för dem är alla otäcka flygfän. Flugor, bromsar, knott och myggor. Att ha en sån här mask över ögon och öron är till stor hjälp och förebygger onödiga ögoninflammationer och obehag.



Fast en del hästar har ju liksom inbyggt flugskydd...    Sveipur njuter för fullt.

Nu står det helt klart! Trots dagars regndansande i olika utstyrslar kom aldrig regnet, ja tre veckor av olidlig hetta (aj aj  nu klagar jag igen...) och inte en droppe trots SMHI:s täta spående om "regnskurar vid Östkusten".

Metoden är: Sommargrannarna kommer ut för att vattna rabatter och krukor. Som genom ett mirakel börjar det förstås regna när de vattnat färdigt!

Det strilande skönt på taket större delen av natten (låg sömnlös som vanligt), Men tyvärr kom det inga större mängder, min regntunna är inte ens halvfull. Dock säger jag mig; bättre halvfull än heltom. Och alla växter fick sig en välbehövlig dusch.

Sån otur för nästgrannarna, att de just slagit vallen för att ta hö...

I helgen var det Öppen Atelje runtom i Roslagen. Många konstnärer öppnade sina dörrar för besökare. I Roslagsbro var det tillfälle för både folk och fä att beundra verken av Hermine Keller och Stig Edlund. Vilka konstnärer! Superhäftiga tavlor och skulpturer och små installationer.   "Vi som var där"

Tittade på Fredrik Lindströms "Sverige - världens modernaste land" i går kväll. Där slog han allt huvet på spiken, den gode F! Med en intelligent och personlig touch botaniserade han i den svenska folksjälens mörkaste skrymslen. Med kuslig träffsäkerhet prickade han in och beskrev målande och humoristiskt ett knippe av våra neurotiska folkbeteenden. Vårt halvdvaleliv i väntan på SOMMAREN - då alla svenskar lever upp och kommer ut ur sina frusna, grå helyllekokonger. Med så mycket förväntan och krav på att uppleva varje minut av ljus och värme, så att många av oss blir besvikna och frustrerade och ÄNNU mer svartsynta och deprimerade.

"Kom ut och NJUT nu för helvete!" (Vanlig svensk inställning- som även jag delar.) Den som vill sitta inne blir  hetsad och betraktad som suspekt och konstig på alla vis. Med hysterisk käckhet flyttar vi all aktivitet utomhus. Till en del grannars förtvivlan och plåga. Vill vi verkligen höra ALLT som pågår hos de andra en bit bort?

Vårt främlingsskap och behov av distans. Stel likgiltighet, i väntan på bussen eller i hissen. Alla som förtvivlat försöker hitta en punkt att stirra på så att de slipper se sina medmänniskor, som befinner sig så farligt NÄRA...

På bussen - så länge det finns en ledig plats där man SLIPPER sitta bredvid någon, så nog fyller vi den! En kvinna berättade att hon åkt buss i Småland i åtta år, varje dag, samma tid, med oftast samma människor, utan att en enda människa sagt ett ord till någon annan... Kan det hända i något annat land?

Så trista vi är!  Så trista att  vi själva verkar betraktar oss som Världens Tristaste Folk, medan det som är osvenskt är BRA. Bara det inte blir FÖR utländskt! Som t ex invandrare som vi anser tar jobben från oss? Medan exotiska maträtter från andra delar av världen är trendigt och bra.  Vår sorgliga brist på stolthet över oss själva och vår nation. Den kluvna inställningen till svenska flaggan = vid sportevenemang är det helt OK, i politiska sammanhang ger oss en svensk flagga rysningar av obehag.

Han häcklade också vår urgamla tradition att låta alkoholen släppa på våra hämningar, när vi inte vågar ta något initiativ  själva. "Ett socialt glidmedel" - vilket underbart uttryck! 

Ja, programmet gav utrymme för både aha-upplevelser, skratt och eftertanke.  I detta land där folk hellre verkar krypa på alla fyra till butiken än ber en granne om hjälp. Där vi är så sanslöst rädda att hamna i tacksamhetsskuld så att generositet och gästvänlighet betraktas som något suspekt.  Vad är hon ute efter - egentligen??? 

 I detta land där det verkar som om man måste komma Döden mycket nära för att våga börja leva. ? "Sjukdomen öppnade mina ögon.. livet blev så värdefullt när jag varit nära att dö..."  "Jag undkom Tsunami-katastrofen, nu värdesätter jag livet på ett annat sätt .."  "Efter bilolyckan när jag undgick döden med en hårsmån så ser jag tillvaron i ett helt annat ljus"  osv osv  - Vad är det för fel på oss svenskar egentligen?

Antingen är det för mörkt eller för ljust. Det är för kallt eller för varmt. Aldrig så där lagom som vi mest av allt verkar eftersträva. Har vi det för bra? Eftersom vi sällan hotas av något så akut som skjutande gerilla, detonerande bomber, svält, tromber eller flodvågor, så lägger vi kanske ner för mycket energi på att gnälla över tillvaron? Ja, nånstans ska den ju ta vägen (energin).....

"Luftslottet som sprängdes..."  Stieg Larssons oåterkalleliga sista verk. Den första boken älskade jag. Glömmer aldrig minerna bland bokcirkelkvinnorna, när jag efter tio sammankomsters läsande av idel kvinnliga författare käckt kläckte ur mig: "Hörni, nu har vi ju läst bara böcker skrivna av kvinnor, vad säger ni om att läsa "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson till nästa gång...."  Snacka om chockade miner!

Den figur i boken som intresserade mig mest, och tydligen även de flesta andra, är Lisbet Salander. En litet ogripbar, androgyn figur med en nästan övernaturlig intelligens och förmåga att hacka sig in i datorer och klara sig själv här i världen. Litet av en modern och vuxen Pippi Långstrump, som går sina egna vägar.

Stieg Larsson stil att skriva är suveränt perfekt. Inga hack i språket där inte. Jag är allergisk mot böcker med hack i. Vilket är vanligare än tvärtom. Det blir liksom tvärstopp mitt i raden, för språket haltar eller stämmer bara inte.

Det är kanske litet väl långa trista utläggningar kring SÄPO i sista boken, men de är väl nödvändiga för handlingen i övrigt. Kanske. Det sägs att Stieg L inte hann skriva boken klar innan han dog, alldeles för tidigt, och det kan väl vara det som märks någon gång där i texten. Att den inte alltid flyter lika självklart som i de första två böckerna. Någon har varit inne och hackat. Men det hindrade mig inte från att sträckläsa den, i stort sett.

Så trist att det blev hans sista bok!

Var på besök hos syster och svåger uppe på Sollerön i helgen. Det är så otroligt ren och hög luft och mycket lätt att andas där. De blommande ängarna, det ljusblå himlavalvet och bergen i horisonten...  så vackert! Ingen bild kan göra det rättvisa...





Lille Hund var förstås med!



I den här dammen myllrar det av lekande grodor litet tidigare på våren. Nu var det dock för sent för det skådespelet. Men vackert ändå...

Men jag kan inte låta bli att tycka att den här är ganska kul ändå!

Lille Hund pustar ut efter gårdagens övningar. Vi var på besök hos vår nya underbara veterinär. Vår förra dog alldeles oväntat och alldeles för tidigt och lämnade ett stort hål efter sig. Men nu har vi hittat en som kan fylla det. Hon heter Mathilda. Bara det!

Lille Hund har lätt att få tandsten och matten är alldeles för dålig på att skrapa och borsta de pyttesmå tänderna. Så tandstenen får tas bort med ultraljud. Så fint och rent det blev i hundmunnen!

När han ändå var plakat där på bordet så kollade hon analsäckarna också. Där fanns en hel del illaluktande gucka. vi höll på att storkna när det kom ut och bara STANK.. Sån tur för Lille Hund att han var sovande och slapp uppleva den förödmjukande behandlingen med ett finger i lilla stjärten...

Så nu är det fräscht och rent och Lille Hund njuter av livet. För att inte tala om husse och matte....