ylle - kort och gott

Tisdag och onsdag kväll på Kanal 5 går veckans bästa program enligt min mening. "So you think you can dance..."  Missa inte det! Det går tyvärr sent, så det är bra att det finns dvd-spelare om man inte orkar vara uppe så länge...

Programmet visar inte bara urvassa superskickliga dansare, utan har också en hel massa nerv och stämning. Domartrion har roligt så att det känns genom rutan, likaså deltagare och publik. Och programvärden - Cat Deely!!!  Hon är helt suverän, så otroligt avspänd och naturlig, vad som än händer.

Det är bara - obeskrivligt. Titta och döm själv!!!  Ikväll!!!!!

Var i helgen uppe på sollerön i Dalarna. Maken till vackra små åldrade hus och härbren får man leta efter. Det kändes som rena Skansen när vi vandrade runt...

Efter vissa hot och besvärjelser klämde min klematis äntligen fram några blommor...

Titeln ovan är en sång som jag hörde någon gång på 80-talet? 70-talet?

Ja ibland känner jag mig som huset på bilden här. Det knirkar och knakar i fogarna, och det är knappt att man står upprätt. Speciellt på mornarna, när ryggen vägrar att gå med på att låta mig komma ner för att ta upp strumporna från golvet...  Eller på em, när orken tagit helt slut och hela kroppen värker.

Men på nåt sätt håller brädorna ihop, och som en vän påpekade, har man en rak och stark tall att hålla sig i, så håller man ändå ihop....

Mitt i allt förfall tycker jag själv att huset ifråga är fascinerande. Det har så mycket mer karaktär än ett splitternytt spacat palats. Kanske kan man hoppas att man själv har nåt liknande, trots flagnande färg och rostiga spikar ...

I den ljumma natten
viskar jag försiktigt
men ingen hör

Om jag ropar med stark stämma
hörs det bättre då?
 
En överkörd groda
och grannens magra katt
ser ut som om han ska dö när som helst
-sånt får mina tårar att rinna

Det rinner rätt bra
och ofta

Om jag viskar med kraft
eller ropar tyst
kanske Du hör
till slut?

-bland alla flammande pelargoner. Dofterna slingrar sig runt en i en vällustig kaskad. Det känns hur syremättad luften är därinne, och rik på god energi. Jag har aldrig varit någon pelargon-fan, men de här blommorna tar andan ur en...









Är de inte ljuvliga? Tyvärr kommer jag inte ihåg alla namnen.

-att ha en snäll gubbe som fixar frukost varje helgmorgon!

Så vackert allt är så här på sommaren. Alliumblomman inte minst.

 

Har just läst ut en bra och  ovanlig bok: "Vindens skugga" av Carlos Ruaz Zafón. Händelsernas centrum är Barcelona och den flimrar litet fram och tillbaka i tiden, men inte så där jobbigt, utan meningsfullt.

Boken är både spännande, sorgligt otäck och romantisk. Innehåller liksom allt, och det är intressant att få ett spanskt perspektiv på livet, om man säger.

Läs den i hängmattan!

-Då hoppas jag att jag inte ligger där och ångrar någonting. Ångrar något jag sagt eller gjort, eller något jag INTE sagt eller gjort.

De allra flesta brukar nog ångra ett eller annat där på det yttersta. Och varför lever man sitt liv så att - många - om och när de får en diagnos som pekar på en snar död - plötsligt ändrar sitt liv radikalt. NU ska jag göra det jag alltid drömt om, suckar den cancersjuke, som har blott några månader kvar att leva.

Varför vänta tills dödsdomen kommer? Varför inte ständigt försöka leva sitt liv som om man vore medveten om att det kan ta slut, snabbt som bara den, oväntat, eller att det i alla fall KOMMER att ta slut. För det är väl det enda vi alla vet, vi är alla på väg dit. Till det oundvikliga slutet.

Låt oss försöka LEVA. Inte bara vara. Inte bara låta dagarna fly förbi i en oändlig ström.

Ta vara på just den här dagen, till att börja med. Den kan vara Din sista!

Lycka är att ha en liten glad hund att gå på promenad med. Efter helgens trista oändliga droppregn strålar idag solen hånfullt från en klarblå himmel...

 
En del behöver stöd av andra för att växa rakt....

Så här vackert blommar det nere vid gärdsgården ikväll...