Tänk om......?
"Man ska inte tänka tillbaka i tiden" morrar vår tids tankediktatorer, "bara släpp allt och acceptera, acceptera..." Ja, om tankarna låser ens medvetande och skapar bittra pölar i tillvaron, då tycker nog jag också att man bör släppa det. Men de kittlande tankarna, på hur det hade kunnat vara, tankar utan grämelse eller ånger, bara nyfikenhet.. -de är allt bra spännande!
Om jag inte hade svängt runt det hörnet den gången, och inte stött ihop med XX, hur hade det artat sig då? Om jag hade tackat nej till den där festen, inte hade gjort den där resan, inte hade tagit det där jobbet?
OK, jag medger det, inte är det speciellt konstruktivt att tänka för mycket så. Man kan ju bli tokig på kuppen! Det går i alla fall inte att ändra på. Men en sak jag ångrar gruvligt, var att jag inte blev veterinär. Det hade varit mitt kall här i livet. Jag trodde inte att jag skulle palla att se alla sjuka djur, att kanske behöva avliva dem om de led för mycket. Men idag vet jag att jag hade klarat det. Så dags!
Annars tror jag att det artade sig rätt bra. Livet alltså. Visst ångrar jag saker jag gjort. Beslut jag tagit. Ord jag sagt. Ord jag inte sagt. Det viktiga är att göra det som känns riktigt nu. Hädanefter. Framöver. Vad positivt det låter!
Som Trazan Apansson sjöng en gång: "Hade jag gått dit jag aldrig gick, så hade det gått som det aldrig gick. Hade jag mött den jag aldrig mötte, och hade jag skött det jag aldrig skötte, och hade jag känt vad jag aldrig kände hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände! Ja, hade jag gått dit jag aldrig går, så hade jag stått där jag inte står...
Jag har så svårt att välja vilken väg jag ska gå - så jag tror jag går ett tag till i rondellen.
Ja POS, Trazan var en riktig filosof. Men hur ska vi någonsin veta att vägen vi väljer är rätt? Ska vi som Ina traska runt i rondellen? Blir man inte yr i pallet då?
Tänk om jag vore en liten lian, som hängde i djungelriket? Men jag är bara en snubbe från stan, som hänger på Domus-fiket...
Förr eller senare får man ju satsa på nåt. Jag började studera musik på allvar när jag var tjugofem, och gjorde ett yrke av det. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare...