ylle - kort och gott

Plötsligt en dag. Det kunde inte vara sant? Det var mars året 2006. Inte ett plåster på ett enda finger! Hur hade det gått till? Ylle förstod det inte själv. Det var ett mirakel.

Hon brukade alltid skratta när folk kommenterade hennes plåsterklädda fingrar, och säga att  "antalet plåster visar min psykiska status - är det 10 plåster så är det 100% illa..osv"

Då måste man väl kunna dra slutsatsen att det nu är 100% bra, vad den psykiska statusen beträffar. Vet inte, men antagligen. Nåt positivt har i alla fall hänt.

Mina vackra små naglar, där ni vilar, ytterst på händerna, som små rosa musselskal. Jag är så glad att ni har kunnat få växa ut, i all er prakt. Det är väldigt roligt att få tillbringa TV-kvällarna med att fila och olja in er, och slutligen få pensla på de där nagellacken, som jag bara fått titta på och längta efter, hela mitt liv. Jag lovar att jag aldrig mer ska bita ner er, eller slita sönder nagelbanden så att de blöder. Jag ska ta väl hand om er.

Nu kan jag äntligen gifta mig! (Jag har varje gång Grodprinsen frågat om när vi ska gifta oss, svarat "när jag fått naglar...")