Mitt usla liv som blom-moder
Förr i tiden var jag en riktig trädgårdsguru. Mina köksträdgårdar blomstrade och producerade allsköns underbara grönsaker. Med hjälp av litet höns- och kaningödsel artade de sig normalt till något utöver det vanliga och fick folk att gapa av förundran...
Inneväxterna var också de rätt justa. Ibland frodades de gröna växterna så att det knappt fanns plats för oss människor. Förmodligen var det akvarievattnet som gjorde dem så där alldeles helvilda?
Men det var för hundra år sedan. Nuförtiden har jag inga akvarier. Inget grönsaksland heller. Jag fick två finfina pelargonskott av min granne i våras, hon är en pelargonfan av sällan skådat mått, skriver t o m böcker om de små varelserna...
Trots varlig omvårdnad har de båda pelargonerna artat sig till två tämligen vildvuxna rishögar. Blommorna är fina även om de är få, men själva plantan? Kanske har Gitte lust att ta över? Hon verkar ju ha tumme med dessa blommor....
Inneväxterna var också de rätt justa. Ibland frodades de gröna växterna så att det knappt fanns plats för oss människor. Förmodligen var det akvarievattnet som gjorde dem så där alldeles helvilda?
Men det var för hundra år sedan. Nuförtiden har jag inga akvarier. Inget grönsaksland heller. Jag fick två finfina pelargonskott av min granne i våras, hon är en pelargonfan av sällan skådat mått, skriver t o m böcker om de små varelserna...
Trots varlig omvårdnad har de båda pelargonerna artat sig till två tämligen vildvuxna rishögar. Blommorna är fina även om de är få, men själva plantan? Kanske har Gitte lust att ta över? Hon verkar ju ha tumme med dessa blommor....
Kommentarer
Postat av: Gitte
Visst kan jag ta över :-) Din rosenpelargon som står här börjar bli riktigt fin. Så jag får väl titta över och ta med den och göra ett byte!
Trackback