I feel like some old engine.... (I´ve lost my drivnin´wheel...)
Titeln ovan är en sång som jag hörde någon gång på 80-talet? 70-talet?
Ja ibland känner jag mig som huset på bilden här. Det knirkar och knakar i fogarna, och det är knappt att man står upprätt. Speciellt på mornarna, när ryggen vägrar att gå med på att låta mig komma ner för att ta upp strumporna från golvet... Eller på em, när orken tagit helt slut och hela kroppen värker.
Men på nåt sätt håller brädorna ihop, och som en vän påpekade, har man en rak och stark tall att hålla sig i, så håller man ändå ihop....
Mitt i allt förfall tycker jag själv att huset ifråga är fascinerande. Det har så mycket mer karaktär än ett splitternytt spacat palats. Kanske kan man hoppas att man själv har nåt liknande, trots flagnande färg och rostiga spikar ...
Ja ibland känner jag mig som huset på bilden här. Det knirkar och knakar i fogarna, och det är knappt att man står upprätt. Speciellt på mornarna, när ryggen vägrar att gå med på att låta mig komma ner för att ta upp strumporna från golvet... Eller på em, när orken tagit helt slut och hela kroppen värker.
Men på nåt sätt håller brädorna ihop, och som en vän påpekade, har man en rak och stark tall att hålla sig i, så håller man ändå ihop....
Mitt i allt förfall tycker jag själv att huset ifråga är fascinerande. Det har så mycket mer karaktär än ett splitternytt spacat palats. Kanske kan man hoppas att man själv har nåt liknande, trots flagnande färg och rostiga spikar ...
Kommentarer
Postat av: Ann-Louise
Jag är barnsligt förtjust i gamla förfallna hus. Antagligen min sentimentala sida.... Tycker att de är mäktiga och vackra och vittnar om tider som gått...
jodu, gamla krigsskador börjar dyka upp - I know!
Trackback