Det där med att säga vad man tycker.....

-är ju inte alltid så lyckat. En del människor glappar oavbrutet med truten och spyr ut alla sina tankar direkt till oss medmänniskor, innan de ens filtrerats av den egna hjärnan.

En helt annan sak är om man TILLFRÅGATS om vad man tycker. Då bör man väl i fridens namn vara så ärlig man kan, men utan att såra. Det handlar om fingertoppskänsla.

Ett exempel, om Din bästa vän säger att hon känner sig ful som ett bergatroll, bör Du väl inte hålla med (även om det för dagen skulle stämma) och säga "Ja, det är förskräckligt vad ful Du är!" Det finns ju "fina omskrivningar" - och man kan alltid framhäva andra goda egenskaper hos människan ifråga. Dåliga dagar har vi alla!

Eller om någon utbrister: "ÅÅ vad mina barn är elaka idag, vill Du ha dem?" så vore det ödesdigert för er fortsatta vänskap om Du ärligt svarade "Näää, jag skulle inte vilja ta i dem med tång ens om jag fick betalt..."

Det är ett absolut NO NO att uttala sig negativt om folks barn eller husdjur. Gör man det har man en ovän för livet. Så för säkerhets skull, håll truten om Du tänker säga något dumt! (Det här säger jag lika mycket till mig själv som till Dig läsare...)

En tumregel vore att bara spontant uttala sina åsikter är om de är positiva. För den skull behöver man inte bre på med smicker, det är förstås bra om det alltid är ärligt menat. Men vi svenskar är ganska så dåliga på att ge beröm och komplimanger. Fast det inte kostar en krona. Och en ärligt menad komplimang kan lysa upp hela dagen för en annan människa....

En situation då man får och BÖR säga vad man tycker är om någon misshandlar en annan människa eller ett djur. DÅ borde vi i större utsträckning lägga oss i eller i alla fall högljutt låta vår åsikt bli känd. Då är det alltför många som tiger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback