När den sista stunden är kommen...

-Då hoppas jag att jag inte ligger där och ångrar någonting. Ångrar något jag sagt eller gjort, eller något jag INTE sagt eller gjort.

De allra flesta brukar nog ångra ett eller annat där på det yttersta. Och varför lever man sitt liv så att - många - om och när de får en diagnos som pekar på en snar död - plötsligt ändrar sitt liv radikalt. NU ska jag göra det jag alltid drömt om, suckar den cancersjuke, som har blott några månader kvar att leva.

Varför vänta tills dödsdomen kommer? Varför inte ständigt försöka leva sitt liv som om man vore medveten om att det kan ta slut, snabbt som bara den, oväntat, eller att det i alla fall KOMMER att ta slut. För det är väl det enda vi alla vet, vi är alla på väg dit. Till det oundvikliga slutet.

Låt oss försöka LEVA. Inte bara vara. Inte bara låta dagarna fly förbi i en oändlig ström.

Ta vara på just den här dagen, till att börja med. Den kan vara Din sista!

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Vilket bra, och tänkvärt skriv!!

Tänk om vi alla kunde tänka så... eller åtminstone försöka leva lite mera här och nu!



Varm kram..

Postat av: ylle

Här och nu. Det allra svåraste. Eller som Anthony Hopkins så väl uttrycker det: "Yesterday I used to worry about tomorrow which now is today...."

2008-05-30 @ 15:00:36
URL: http://litenpudelbloggar.gratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback