ylle - kort och gott

nå fram alls... Den här dagen är ungefär lika ljus som en sommarnatt är, men utan dess magiska förväntansfulla stämning.. Mest grå egentligen. Men fördelen med den mörka årstiden är att man kan tända ljus. I massor.

Andra advent. Snart vänder ljuset. Vad är det som gör att vi står ut häruppe i Norden, i denna kyla? När vi ändå mesta delen av året längtar till och pratar om det varma. Det ljusa.

Mörkret måste absolut påverka oss negativt. Göra oss dystra. Jag vill inte vara dyster!!! Håller på och bakar en paj. Duktig duktig. Den är med ägg, röd paprika och ädelost.

Saknar Grodprinsen. Behöver en kram. Hunden får vara stand in. Fast han kramar inte tillbaka, morrar bara dovt om han just håller på med sitt tuggben. Vill inte bli störd. Förlåt!

Jag VET varför ångestnivån stiger. Julen närmar sig. Tiden då alla superfamiljer stänger in sig i sina pepparkakshus med hela tjocka släkten kring sig, myser och känner gemenskap. Den värsta helgen för Dig som inte har så mycket släkt = jag t ex... . Föräldrarna döda, syrran i Paris, brorsan i Kina eller långt upp i norr. De andra systrarna, de okända, vet inte var de är. Grodsläkten långt ner i söder, landskapet där de skorrar och vinden alltid blåser.

Inför jul får man ha en önskelista. Längst upp på den stod varje jul "En ponny". Vilket det aldrig blev. Fick strumpor och målarfärger istället. Men ponnyn har jag skaffat själv numera. Två stycken till och med.

Min önskelista idag ser ut som följer:

* att jag ska låta bli att hitta fel på folk och företeelser och istället se till det som är bra
* att jag ska bli snällare och låta bli att ironisera
* att jag ska få behålla mitt sinne för humor, alltid
* att jag ska tro på min egen förmåga att klara av saker och ting
* att nån kunde komma förbi, helt apropå, och smaka på min paj

För övrigt önskar jag att jag kunde hålla mig borta från bloggen åtminstone en dag och
-att fler som läser den kunde kosta på sig att skriva en kommentar!

tack för mig