Inställt istället för utställt!
Tyvärr har utställningen blivit inställd p g a domarsjukdom. Det var meningen att jag skulle åka med Nyponros i morgon, jag hade just skrivit listor och hade tänkt tillbringa dagen med att förbereda utrustning och schamponera liten ponny...
Trist, men sånt händer. Jag blir väl tvungen att kratta huset istället. Mycket tråkigare!
Nyponros tränar på att ställa upp sig - nåja, nästan rätt...
Trist, men sånt händer. Jag blir väl tvungen att kratta huset istället. Mycket tråkigare!
Nyponros tränar på att ställa upp sig - nåja, nästan rätt...
Vilma - världens minsta hästkarl!
Vilma Teinert är bara 5 men har en kolossal känsla för hästar. Att se henne gå fram och krama den känsligaste häst kring halsen, när hästen står lös i hagen och kunde gå iväg hur lätt som helst, men ändå står kvar stilla som en staty... Vilma rider och managerar vilken häst som helst. Du skulle se henne! Hon kan också busa som andra barn.
Barn är roliga människor ibland. De säger liksom vad som faller dem in. Under tiden min häst Vhiskur bodde hos familjen Teinert träffade jag ofta Vilma och Vendela.
En dag mådde jag riktigt dåligt men skulle ändå sköta min häst och blev skjutsad av min käre man, som ursprungligen kommer från Skåneland. Han har visserligen bott i Stockholm i över 40 år, men det finns väl spår av barndomsdialekten kvar.
När Vilma träffat på honom och hört honom prata, drog hon mig diskret avsides och frågade "Vad talar han för språk?" DET får han ofta höra numera... ha ha
Vilma hjälpte mig alltid med min häst om hon var i stallet, hon bor nästan där (i stallet alltså). Hon grabbar tag i grimskaftet och säger "jag kan leda honom" -fast han är en relativt krallig islänning och hon en liten tanig 5-åring.
En gång stod vi båda och borstade på honom och han fällde i vanlig ordning ut snorrepoppen, han gör det när han njuter riktigt. Och han fäller ut den riktigt lååååååångt, svårt att undvika att se. "VArför gör han så där?" undrade Vilma nyfiket. "För att han tycker att det är skönt när vi borstar honom " svarade jag förstås.
Nästa gång vi borstade honom hände inte det pinsamma. Vilma kikade flera gånger undertill och frågade sen "Tycker han inte att det är skönt NU DÅ?"
Obetalbart och logiskt.
Hur det gick på treårstestet? Det kan Du läsa om på http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Mälby Cinnamon ställs upp av Marika, proffsig visare.
Barn är roliga människor ibland. De säger liksom vad som faller dem in. Under tiden min häst Vhiskur bodde hos familjen Teinert träffade jag ofta Vilma och Vendela.
En dag mådde jag riktigt dåligt men skulle ändå sköta min häst och blev skjutsad av min käre man, som ursprungligen kommer från Skåneland. Han har visserligen bott i Stockholm i över 40 år, men det finns väl spår av barndomsdialekten kvar.
När Vilma träffat på honom och hört honom prata, drog hon mig diskret avsides och frågade "Vad talar han för språk?" DET får han ofta höra numera... ha ha
Vilma hjälpte mig alltid med min häst om hon var i stallet, hon bor nästan där (i stallet alltså). Hon grabbar tag i grimskaftet och säger "jag kan leda honom" -fast han är en relativt krallig islänning och hon en liten tanig 5-åring.
En gång stod vi båda och borstade på honom och han fällde i vanlig ordning ut snorrepoppen, han gör det när han njuter riktigt. Och han fäller ut den riktigt lååååååångt, svårt att undvika att se. "VArför gör han så där?" undrade Vilma nyfiket. "För att han tycker att det är skönt när vi borstar honom " svarade jag förstås.
Nästa gång vi borstade honom hände inte det pinsamma. Vilma kikade flera gånger undertill och frågade sen "Tycker han inte att det är skönt NU DÅ?"
Obetalbart och logiskt.
Hur det gick på treårstestet? Det kan Du läsa om på http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Mälby Cinnamon ställs upp av Marika, proffsig visare.
Cinnamons första hinder
Lilla Kanelflickan var på sin första utflykt idag, och hoppade sitt första hinder! Hon skötte sig med beröm godkänt, lastning och urlastning gick hur fint som helst!
Ni kan läsa mer i http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se Vill Du läsa, är det bara att klicka på texten här innan, så kommer Du dit.
Så här fint såg det ut:
Ni kan läsa mer i http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se Vill Du läsa, är det bara att klicka på texten här innan, så kommer Du dit.
Så här fint såg det ut:
Jag måste bara.....
-visa er den här bilden. Trots att jag lovat er en "nästan hästfri" blogg här, så kommer det att slinka in en eller annan häst i alla fall. Och vem bryr sig?
Det här är valacken Isak som med sin ägare Agneta vid tömmarna drar en elegant gammal vagn. Isak är en korsning mellan morganhäst och new forest och en särdeles vacker kille. Agneta är en modig tjej i sina bästa år, vilket bevisas av att hon är ute och kör sin häst med en sån här vagn som egentligen kanske skulle passa bättre på museum... Det är lätt att nåt brister i det gamla träverket. Jag har sett åtskilliga såna BRISTNINGAR. På 80-talet, när vi började körtävla, var det nämligen var och varnnan vagn av det här slaget som deltog i tävlingarna. Nuförtiden är det vagnar av metall och med gummihjul som gäller vid tävling, tystare och lättare på alla vis.
Men varför ska jag vara en sån kraxekorp? HEJA AGNETA OCH ISAK! (Och jag håller tummarna för att denna vagnen håller tills den nybeställda kommer....)
Här har ni Isak i närbild:
Det här är valacken Isak som med sin ägare Agneta vid tömmarna drar en elegant gammal vagn. Isak är en korsning mellan morganhäst och new forest och en särdeles vacker kille. Agneta är en modig tjej i sina bästa år, vilket bevisas av att hon är ute och kör sin häst med en sån här vagn som egentligen kanske skulle passa bättre på museum... Det är lätt att nåt brister i det gamla träverket. Jag har sett åtskilliga såna BRISTNINGAR. På 80-talet, när vi började körtävla, var det nämligen var och varnnan vagn av det här slaget som deltog i tävlingarna. Nuförtiden är det vagnar av metall och med gummihjul som gäller vid tävling, tystare och lättare på alla vis.
Men varför ska jag vara en sån kraxekorp? HEJA AGNETA OCH ISAK! (Och jag håller tummarna för att denna vagnen håller tills den nybeställda kommer....)
Här har ni Isak i närbild:
Älskade hästar!
Jag lovade er att inte klämma in för mycket av vardagsinformationen kring mina djur, de har ju numera sina egna bloggar här: http://litenpudelbloggar.bloggagratis.se och här: http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se , så är ju en stor del av mitt liv och mitt hjärta uppfyllt av dem - så ett och annat inlägg får ni stå ut med även fortsättningsvis!
Jag kan se mina små vackra ponnyflickor från köksfönstret HÄR!
Det svarta konstiga som syns i förgrunden är en ljuskrans som lyser vackert när det mörknar....
Another Birthday girl!
-och idag fyller minsann Cinnamon tre år! Så det blir fölsedagsmojöttej idag också! Tack alla bloggvänner för era varma tankar och hälsningar!
The Birthday Girl
Idag fyller Exzentrics Nyponros ett år!!!
Matte mår inget vidare, förkylningen har slagit till ordentligt, men en födelsedagsmorot måste man ju få ändå.....
Liten flicka växer på sig!
Nyponros ser ibland riktigt vuxen ut. Jag tycker att hon är vansinnigt vacker! Men OK, nosluddet är för stort. Fast det har underlättat för henne att börja gilla grimman, hon hade stora aversioner mot att den kliade på nosen i början. Hon fyller ett år i morgon! 
OBS fläcken på bakdelen är inte smuts, hon har en svart fläck där!
Den magiska kammen är - MAGISK!
Har Du en pålle med delar av vinterfällen kvar? Mitt råd är då: Prova den magiska kammen! Den är supereffektiv! Du kardar bort lång päls utan att den yr runt huvet på Dig, istället fastnar alla hår snällt i kammen och kan lätt lyftas av och förpassas till lämpligt ställe. Man skulle tro att hästarna upplever det som obehagligt när den raspar i pälsen, men hittills har ALLA hästar njutit i fulla drag, från liten till stor! Det känns väl ungefär som när de hjälps åt att gnabba varandra i pälsen, kan tänkas.
Kungligt boende
Så här fint bor Vhiskur borta i Marikas lösdrift... efter morgonmålet råder fridens lugn, när alla hästar och ponnier vilar. Vhiskur är dock inte med på bilden, han föredrar att skugga sin matte..
-eftersom han ser fram emot det här:
-eftersom han ser fram emot det här:
Löshoppningsträning
Mera häst i bloggen! Vissa jublar, andra suckar. Men ingen är förstås tvingad att läsa och titta....
Igår var vi ett gäng hurtiga kvinns som löshoppade ett gäng hästar (ponnier) på Marika Teinerts förträffliga bana. Alla var hur duktiga som helst. Se bara här:
Agnetas vackre Isak (korsning morganhäst x new forest) visade snygg stil. Han har minsann varit med förut.
NybörjarenTigur, islänning och bara två år, tyckte nog att det här var kul:
Weslhstoet Nattens Ariel visade att hon kunde kontrollera sina långa ben i eleganta språng
Likaså welshstoet Saga...
Sist men inte minst visade russet Diva framhovarna....
Mattes Älskling Vhiskur tog också några skutt, men då hade matten förstås inte kameran framme...
Igår var vi ett gäng hurtiga kvinns som löshoppade ett gäng hästar (ponnier) på Marika Teinerts förträffliga bana. Alla var hur duktiga som helst. Se bara här:
Agnetas vackre Isak (korsning morganhäst x new forest) visade snygg stil. Han har minsann varit med förut.
NybörjarenTigur, islänning och bara två år, tyckte nog att det här var kul:
Weslhstoet Nattens Ariel visade att hon kunde kontrollera sina långa ben i eleganta språng
Likaså welshstoet Saga...
Sist men inte minst visade russet Diva framhovarna....
Mattes Älskling Vhiskur tog också några skutt, men då hade matten förstås inte kameran framme...
Grobianen i mig/Vem är Leo?
igår em, just när jag ropade på mina små ponnyflickor, såg jag långt där nere på betet hur de höjde huvudena och lystrade, som de gör när något händer. Och på stigen förbi hagen tågade tre människor med hundar. En liten i koppel och två stora som var lösa. En var mörk och en såg onekligen ut som en vit-svart bordercollie. De båda stora hundarna flög plötsligt in i hagen och började jaga hästarna.
Bordercollien var värst, som vallhund var den precis i hasorna på Nyponros, som såg ut att springa för livet. Jag hörde hur en av kvinnorna gastade "Leo, Leo" utan att få något gehör. Några sekunder blev jag stel, som man kan bli när något förskräckligt händer som man inte trodde var möjligt. Sen fick jag luft i lungorna och skrek "Koppla era ....... hundar" med tordönstämma. DET hördes nog ända in till Stockholm...
Hundarna flög ut ur hagen igen och bort i skogen. Jag kände hur hornen växte ut i pannan på mig, och skyndade ner till hästarna. Tjejerna med hundarna försvann bortåt skogarna, ideligen skrikandes "Leo.." men av skallen att döma fick de inte tag på hunden ifråga. Båda hästflickorna var rätt upprörda, men sökte genast tröst hos mig. Jag stod där och smekte dem en lång stund och förväntade mig att hundmänniskorna skulle komma tillbaka med sina hundar kopplade och möjligen ta reda på hur det gick och be om ursäkt...?
Icke sa nicke. Det kom inte en själ. De SMET! Eller fick de möjligen jaga "Leo" ända in till stan? Vet de inte att det är koppeltvång på hundar, framförallt nu på våren när viltet får ungar och framförallt när man inte har ett dugg koll på sina hundar? Jag försökte via olika hundägare i trakten få fram vilka de här hundarna, eller framförallt ägarna, var, men utan resultat. Ingen verkade känna till dem.
Förutom att jag blir upprörd över att mina hästar ska utsättas för sånt här så blir jag mäkta besviken på dessa "hundmänniskor". Ett misstag kan alla göra, men man ser då till att ta kontakt med dem som drabbas. Eller är det möjligen såna här människor som också smiter från bilolyckor?
Jag kan också bli förvånad över vilken grobian som lever i mig, direkt under huden. Det känns både skrämmande och betryggande.... Jag skulle försvara mina djur med mitt liv, om det behövdes.
Bordercollien var värst, som vallhund var den precis i hasorna på Nyponros, som såg ut att springa för livet. Jag hörde hur en av kvinnorna gastade "Leo, Leo" utan att få något gehör. Några sekunder blev jag stel, som man kan bli när något förskräckligt händer som man inte trodde var möjligt. Sen fick jag luft i lungorna och skrek "Koppla era ....... hundar" med tordönstämma. DET hördes nog ända in till Stockholm...
Hundarna flög ut ur hagen igen och bort i skogen. Jag kände hur hornen växte ut i pannan på mig, och skyndade ner till hästarna. Tjejerna med hundarna försvann bortåt skogarna, ideligen skrikandes "Leo.." men av skallen att döma fick de inte tag på hunden ifråga. Båda hästflickorna var rätt upprörda, men sökte genast tröst hos mig. Jag stod där och smekte dem en lång stund och förväntade mig att hundmänniskorna skulle komma tillbaka med sina hundar kopplade och möjligen ta reda på hur det gick och be om ursäkt...?
Icke sa nicke. Det kom inte en själ. De SMET! Eller fick de möjligen jaga "Leo" ända in till stan? Vet de inte att det är koppeltvång på hundar, framförallt nu på våren när viltet får ungar och framförallt när man inte har ett dugg koll på sina hundar? Jag försökte via olika hundägare i trakten få fram vilka de här hundarna, eller framförallt ägarna, var, men utan resultat. Ingen verkade känna till dem.
Förutom att jag blir upprörd över att mina hästar ska utsättas för sånt här så blir jag mäkta besviken på dessa "hundmänniskor". Ett misstag kan alla göra, men man ser då till att ta kontakt med dem som drabbas. Eller är det möjligen såna här människor som också smiter från bilolyckor?
Jag kan också bli förvånad över vilken grobian som lever i mig, direkt under huden. Det känns både skrämmande och betryggande.... Jag skulle försvara mina djur med mitt liv, om det behövdes.
Sötnosar!
Igår vandrade Vhiskurgossen och jag genom sandtag och skog upp till familjen B och fick en god fika. När vi satt där och fikade i sadelkammaren (den är fin som snus! så säger man ju fast jag gillar inte snus, strunt detsamma) så radade hela, nästan hela, hästflocken upp sig utanför. Här var det något på gång, så här skulle kollas!
Båda welsh mountainponnierna och islandsgossen Reykur från Ekeby var på alerten. Morganhästen Calle tyckte inte att det var så värst intressant...
De här gudomligt söta welsh mountainponnierna är helsyskon, t v valacken Spjuver och th stoet Samba (båda med prefixet Ekbäckens, och Samba heter egentligen Saraband) och e. Twyford My Man u. Ekbäckens Saga. Samba fick diplom förra året som 3-åring.
Båda welsh mountainponnierna och islandsgossen Reykur från Ekeby var på alerten. Morganhästen Calle tyckte inte att det var så värst intressant...
De här gudomligt söta welsh mountainponnierna är helsyskon, t v valacken Spjuver och th stoet Samba (båda med prefixet Ekbäckens, och Samba heter egentligen Saraband) och e. Twyford My Man u. Ekbäckens Saga. Samba fick diplom förra året som 3-åring.
Nyponros + boxen = bajsros
Jag tyckte väl att mockningen var väl lindrig igår. Endast en ynka lövkorg fick jag ihop på de två boxarna. Jag undrade var hästflickorna hade gjort av matavfallet, men svaret fick jag i morse. I magen!
För i morse var det totalt nerbajsat i båda boxarna. Fyra lövkorgar blev det. Och Nyponros hade den dåliga smaken att ha legat i sina träckhögar, på båda sidor dessutom! Hur smutsig som helst. Men det var väl gott varmt kan tänkas...
Jag längtar till varmare tider så att jag kan låta dem gå på riktig lösdrift. Men än så länge vill jag att de ska ha boxvila på natten, så att Nyponros kan få äta ostört och mycket. Och garanterat få sova i halmen. Eller som i natt, i bajshögarna!
Usch. stygga fölflicka!
Ähh- vadå - skitde´samma....
Efter helgens existensiella grubbel tar jag mig samman och åker till min för tillfället utackorderade häst. Att köra bil gör mig genast gladare. Speciellt som jag sätter på musiken på hög volym. "Release me.." "Cryin´game.." dånar i högtalarna. Vad musik är underbart. Kan ändra humöret i ett huj.
Vid brevlådan tar jag dagens tidning och ser att bilden av älgen nere vid hästarna kommit in. Humöret stiger.
Väl framme upptäcker jag att jag glömt baljan med kraftfoder som jag så noggrant blandade till hemmavid. Senil! Min häst hälsar mig genom att glatt komma mot mig. Det gör mig glad. Förmodligen är det mer baljan han är ute efter, men i alla fall. Vinden blåser i hans man och han ser gudomlig ut.
Efter litet prat och kel och borstande, vinterfällen bara ryker av i stora horder, improviserar jag och ger honom litet havre ur stallets foderbinge. Han älskar mat, som de flesta hästar. Hans mumsande är så rogivande.
Om något kan få en på bättre humör, så är det hästar.
Vid brevlådan tar jag dagens tidning och ser att bilden av älgen nere vid hästarna kommit in. Humöret stiger.
Väl framme upptäcker jag att jag glömt baljan med kraftfoder som jag så noggrant blandade till hemmavid. Senil! Min häst hälsar mig genom att glatt komma mot mig. Det gör mig glad. Förmodligen är det mer baljan han är ute efter, men i alla fall. Vinden blåser i hans man och han ser gudomlig ut.
Efter litet prat och kel och borstande, vinterfällen bara ryker av i stora horder, improviserar jag och ger honom litet havre ur stallets foderbinge. Han älskar mat, som de flesta hästar. Hans mumsande är så rogivande.
Om något kan få en på bättre humör, så är det hästar.
GLAD påsk på er allihop!
Några som tycker att det är lattjolajban med all snön är hästflickorna. Så här roligt hade de häromdagen:
Ja Nyponros trav har ni ju sett förut. Men jag kan aldrig se mig mätt på dessa små ponniers rörelser!
Ja Nyponros trav har ni ju sett förut. Men jag kan aldrig se mig mätt på dessa små ponniers rörelser!
Cinnamon kan, hon också!
Det är inget fel på rörelsemekaniken hos treåriga Cinnamon heller!
Det allra vackraste jag vet...
-är nog en häst som dansar fram i frihet och total harmoni!
Man behöver inte vara hästälskare för att uppskatta de spelande musklerna, den perfekt sammansatta kroppen och balansen som en häst i frihet uppvisar... livsglädjen och den totala närvaron!
Det är inte för inte som hästen genom tiderna varit en favorit inom måleri och skulptur, numera också inom fotokonsten.
Här dansar Nyponros, älskade fölunge, i en sagolik trav.
Man behöver inte vara hästälskare för att uppskatta de spelande musklerna, den perfekt sammansatta kroppen och balansen som en häst i frihet uppvisar... livsglädjen och den totala närvaron!
Det är inte för inte som hästen genom tiderna varit en favorit inom måleri och skulptur, numera också inom fotokonsten.
Här dansar Nyponros, älskade fölunge, i en sagolik trav.
Nu har jag dammsugit...
-och strukit div kläder, så jag smiter ner till hästhagen igen...
Båda hästarna poserar snällt, Nyponros med ett porträtt:
Visst är jag söt!
Medan Cinnamon gärna poserar i helfigur
Så skönt det är att rulla sig i snön!
Rullningsbeteende är mycket smittsamt!
Båda hästarna poserar snällt, Nyponros med ett porträtt:
Visst är jag söt!
Medan Cinnamon gärna poserar i helfigur
Så skönt det är att rulla sig i snön!
Rullningsbeteende är mycket smittsamt!
Älskade djur!
Tack för att ni finns! Omsorgerna om er är det käraste pyssel jag har.
Vågar man hoppas på påskfrid runt matlådan? Hästarna verkade sällsynt fridsamma i morse...
Du som följer bloggen har redan sett Gossen i Blått, men jag kan aldrig få nog av att fota honom, han är helt enkelt världens sötaste hund, Sammie!
Idag kommer kära Syster och Svåger på besök. Men som Du ser fastnar jag hellre med fingrarna i bloggen än börjar städa...
Vågar man hoppas på påskfrid runt matlådan? Hästarna verkade sällsynt fridsamma i morse...
Du som följer bloggen har redan sett Gossen i Blått, men jag kan aldrig få nog av att fota honom, han är helt enkelt världens sötaste hund, Sammie!
Idag kommer kära Syster och Svåger på besök. Men som Du ser fastnar jag hellre med fingrarna i bloggen än börjar städa...