Att resa ihop - en test som heter duga...
Vill Du kolla upp hur en person VERKLIGEN är, då råder jag Dig att resa med vederbörande. Då avslöjas direkt alla postiva och negativa personlighetsdrag. Fram kommer tålamod - gnällighet, hänsynsfullhet - egoism, you name it.
Det kan räcka med en kortare resa, över en dag eller så, men allra bäst är förstås en något längre. Jag lovar att Du kommer att omvärdera personen efter detta, och inte alltid till det sämre. En del bevisar att de har nerver av stål, nämligen att de vågar åka med Dig när Du kör bil. Andra återigen kan visa en oanad källa av tålamod och förmåga att ta allt på ett positivt sätt.
Du får också se om personen ifråga är generös och osjälvisk, delar med sig av resgodispåsen t ex, eller om den prompt kräver att få bästa sängen på rummet och hävdar att den får ryggskott av att sova på luftmadrassen.
S är en utmärkt resekompis. Vi har åkt till diverse hästevenemang ihop, och vi kör ALLTID fel någonstans. Inte tappar hon humöret för det. En heldag i hällande regn och lera över stövelkanterna, näää, inte en sur min. Nu är ju hästmänniskor rätt unika i sin tålighet. Den som är van att i ur och skur ta sig till stallet för att sköta om sina hästar, den gnäller inte så lätt över obetydligheter som temperatur, väta, trötthet eller andra petitesser.
Likadant med V. Hon åkte med för att hämta hem den blonde fuxen från Dalom. Jag förstår inte hur man kan ha så mycket att prata om som vi har, men en timme eller två försvinner lätt medan vi diskuterar livet, världssvälten eller olika hästbett. Så den resan gick på ett kick, trots uruselt väder och halvdåliga vägar. Och tror Du att hon nån gång kommenterade min körning eller som det heter "gav goda råd"? Nä nä.
Att resa avslöjar obarmhärtigt en människas alla egenskaper. Somliga skulle man utan att tveka åka runt jorden med, andra kan man knappt stå ut med under en timmes bussresa. Tänk efter själv! Hur är det med dem Du känner? Vet Du inte? Gör en test, jag lovar att det blir intressant...
Det kan räcka med en kortare resa, över en dag eller så, men allra bäst är förstås en något längre. Jag lovar att Du kommer att omvärdera personen efter detta, och inte alltid till det sämre. En del bevisar att de har nerver av stål, nämligen att de vågar åka med Dig när Du kör bil. Andra återigen kan visa en oanad källa av tålamod och förmåga att ta allt på ett positivt sätt.
Du får också se om personen ifråga är generös och osjälvisk, delar med sig av resgodispåsen t ex, eller om den prompt kräver att få bästa sängen på rummet och hävdar att den får ryggskott av att sova på luftmadrassen.
S är en utmärkt resekompis. Vi har åkt till diverse hästevenemang ihop, och vi kör ALLTID fel någonstans. Inte tappar hon humöret för det. En heldag i hällande regn och lera över stövelkanterna, näää, inte en sur min. Nu är ju hästmänniskor rätt unika i sin tålighet. Den som är van att i ur och skur ta sig till stallet för att sköta om sina hästar, den gnäller inte så lätt över obetydligheter som temperatur, väta, trötthet eller andra petitesser.
Likadant med V. Hon åkte med för att hämta hem den blonde fuxen från Dalom. Jag förstår inte hur man kan ha så mycket att prata om som vi har, men en timme eller två försvinner lätt medan vi diskuterar livet, världssvälten eller olika hästbett. Så den resan gick på ett kick, trots uruselt väder och halvdåliga vägar. Och tror Du att hon nån gång kommenterade min körning eller som det heter "gav goda råd"? Nä nä.
Att resa avslöjar obarmhärtigt en människas alla egenskaper. Somliga skulle man utan att tveka åka runt jorden med, andra kan man knappt stå ut med under en timmes bussresa. Tänk efter själv! Hur är det med dem Du känner? Vet Du inte? Gör en test, jag lovar att det blir intressant...
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Sant! Min värsta inträffade för många år sedan när jag planerade resa tillsammans med en kompis. Obs planerade. Sen var vi ute och drog på stan ett par gånger. Och jag upptäckte att hon var den där typen som blir desperat om klockan är fem i tolv ohc hon inte har något lämpligt lunchställe framför sig. Medan jag tycker att äta kan man väl göra innan man går och lägger sig. Det räckte! Det blev ingen resa.
Nu har jag just bokat biljetter tillsammans med en kompis som jag åkt högst fem stationer tunnelbana med. Spännande! Jag ska sitta snällt bredvid när han kör hyrbilen. Men å andra sidan är jag van kallhamrad liftare sen ungdomen. Men håll tummarna för Magnus den 1 december! Jag kanske blir odräglig!
Trackback