Höstdimma - nåt i Bostonstryparsmak!

Det här är ju inte klokt. November har hittills varit varmare än juni! Plus tio sent på kvällen och min arma kropp bara jublar över varje dag som den slipper snö och kyla. Varje vinter undrar jag högljutt varför jag egentligen bor i detta land?

Nyss rullade dimman in som ett våtvarmt omslag. Det är knappt att man ser handen framför sig. Vilken tur att man inte är ute på havet! Jag kommer ihåg barndomens dimmiga mornar i sommarstugan ute vid kusten, hur båtarnas mistlurar tutade och vrålade på ett kusligt sätt.

Var nere och kallade på hästgossarna, de syntes inte men frustade ljudligt att de minsann var intresserade av sin kvällsmat, dimma eller inte. De går ännu delvis på bete (!) men får ändå litet hö morgon och kväll. Det är på tok för varmt för att öppna hösilagebalarna, så jag har fått införskaffa ett litet lager hö.

Den här dimman skulle vara mumma för Bostonstryparen. Han skulle kunna komma en alldeles inpå livet innan man upptäckte det. Men som tur är för mig så är det ont om strypare här ute i skogen. De hittar väl inte hit, och måtte de aldrig göra det. Varför funderar jag på Stryparen? Jovisst ja, det var dimman jag nyss famlade fram genom. Men 1000 gånger hellre dimma än snö. Kan det vara den Globala Uppvärmningen som ger effekt? Västhuseffekten? Eller är det helt enkelt min nya tvättmaskin som är så effektiv av all fukt sugs ut med fläkten?

Kommentarer
Postat av: agnata

Tacksam för varje dag utan frost och halka, så himla skönt med mild höst.
Inga strypare i Gullunge heller. Bara hur många möss som helst.

2005-11-06 @ 13:50:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback