Kall gröt - en favvorätt???

Betraktade dystert mina samlade plagg i museigarderoben. Mina vackra favoritjeans, med en midja så smal att det verkar omöjligt att jag kan ha kommit i dem, ens för 10 år sedan. Jag har sparat alla mina Bästa-Plagg, i den sanslöst desperata förhoppningen att "en vacker dag ska jag komma i dem igen..." Ja, det sista som överger människan lär vara hoppet?

Nu har jag rensat och skickat en del till soporna, en del braiga saker har jag skickat till min gulliga mailkompis U. Hon lär vara storlekarna mindre än mig och kanske kan ha nån glädje av nåt?

Men Mannen i mitt liv försvårar definitivt planerna på att komma i något plagg mindre än stlk 42, någonsin. Han lagar mat med ohejdad frenesi, det ena godare än det andra, med såser så ljuvliga att jag kan dricka dem direkt ur såskoppen. Usch så primitivt. Sån är jag. Ibland.

"Det ska vara mycket smör och grädde i maten" deklarerar han, och mina vänner skriker och ryser och argumenterar emot.  Men äter gör de ändå. Riktigt smäller i sig av hans rätter. Jag skyller på honom att min fetma blir allt mer störande. "Man lever bara en gång" är ännu ett av hans favorituttryck, som han använder för att tysta mina milda protester mot all god mat och dryck. Eftersom vi båda har rätt svaga karaktärer när det gäller oral njutning, så triggar vi varandra ständigt mot nya kulinariska mål (tider)

Men kall gröt? Aldrig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback