livetenligtsveipur

32130-16
.

Det kom en främling in i min hage. Hon hälsade artigt och lät mig snusa på hennes händer. Hon tittade granskande på mig, och vad kunde jag göra? Fortsätta äta naturligtvis.

Efter en tid kom hon tillbaka och satt upp och red mig. Hon var försiktig och tog lätt i mitt bett. Jag lät henne bestämma hur fort det skulle gå. Hon var inte helt lätt att bära, men försökte att balansera upp sig för att inte störa min egen balans. Det tyckte jag om. Jag visade min bästa trav.

Hon kom med en bil och släp bakom. Lämnade en bunt pengar och kramade mig. "Nu är Du min". Jag ville inte gå upp direkt, men lät mig övertalas. Lång resa. Trött i benen. Arg häst tog emot mig, han ville inte ha mig där. Hans kompis hade just åkt iväg.

Hade en jobbig tid. Jag ville bestämma, som jag gjort förut, men det ville den här hästen inte gå med på. Han slogs. Jag slogs tillbaka. Kvinnan såg bekymrad ut. En dag när vi stod och sparkade och skrek som vanligt kom hon ut och kastade en sopborste och skrek åt oss.

Sen den dagen blev vi vänner. Man måste hålla ihop. Vi är ändå flockdjur.

Jag trivs bra i min nya hage. Man är snäll mot mig och jag är snäll tillbaka. Maten är god.

Vem frågar en häst om den vill byta ägare`?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Åh vad fin han är!!!!

2005-11-27 @ 17:32:18
Postat av: Christina

Skrattar gott åt missförståndet. Men å andra sidan inget ont som inte har ngt gott med sig


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback