ylle - kort och gott

När vårinfluensan avklingat och lämnat mig kraftlös som en fisk uppslängd på land, kvarstår problemet med SYSSLORNA. Som ambitiös kvinna med bondepåbrå har jag alltid varit besjälad av mina göra-listor. Alltså, jag skriver upp alla saker som står på tur att bli gjorda, på en lista. Tillfredsställelsen när man får stryka någon av punkterna på listan är så stor, så ibland fuskar jag och skriver dit något som jag redan gjort, bara för att få stryka det...

Mina listor driver min man till vansinne. Han verkar känna sig jagad av dem, vilket nys, det är ju inte listorna, utan JAG som jagar honom. Men fåfängt tycks det, för efter att ha förslösat alla sina krafter på sitt arbete, har han inte många kvar för hem och hus.  Jag, som redan innan var sparsmakad med att be om hjälp, undviker det nu till det yttersta. "Kan själv" har varit ett motto för mig hela livet. Men när man inte kan själv längre?

När vårsolen nu vågar sticka fram emellanåt, avslöjas de hemskaste saker kring hus och stall. Högar med vinterns hästbajs, som tornet i Pisa i storlek, och avbrutna kvistar, kvarglömda marshaller, bortplogat grus....

Någon enstaka gång har jag  anlitat en ungdom för att få hjälp, nån bekants barn som velat tjäna en extra slant. För att tömma stallet t ex, en syssla som är så tung så den bara kan utföras av unga, starka människor. Några barn finns inte i huset, som man hade kunnat tvinga till diverse sysslor. Att ta hjälp i hemmet har blivit högst omodernt i våra tider, ja det ses t o m som synnerligen suspekt. Vi har väl alla hört om de "svarta" hemhjälper som verkar skapa skandal, och där ordet svart mestadels inte refererar till hudfärgen utan till skattesystemet. Ett skattesystem som gör det så dyrt att anlita hjälp så att du knappt kan tjäna in till hemhjälpens lön inkl sociala avgifter, även om du är rätt så högavlönad. Jag känner till en man som hade F-skatt och angav att han beräknade att tjäna 20.000 på ett arbete. Skatten blev prompt 24.000. Snacka om Pomperipossa!!  Men nu kom jag från ämnet!

Min avsikt med det här var ju inte att klaga över samhällssystemet, utan att höra mig för om det inte kan finnas en trevlig, artig, händig och stark ung man eller kvinna därute, som kan tänkas vilja hjälpa mig lite grand? Mina listor börjar bli så långa....   Eftersom det är för sent för mig att reproducera mig på det vanliga sättet och därmed skaffa en garanterad hjälpreda, ja kanske inte så garanterad och inte så långvarig....  För när vederbörande blivit stark nog för de tyngre sysslorna och alltså kommit upp i tonåren, är det ju stor risk för att denne inte har någon lust alls att hjälpa till hemma utan flyr hemmet för kompisar och trevligare sysselsättningar. Kanske kunde man adoptera? Någon av rätt ålder och storlek? Förmodligen lär myndigheterna sätta stopp för en dylik adoption med hänvisning till "slavarbete" eller liknande. Så då blir det traktorn då????? Eller flytt till Hemmet, ooo hemska tanke!