ylle - kort och gott

Nu har jag fått NOG! Snuvan som härjat i min arma kropp sedan nyår vill inte ge sig. Den kommer och går, ena dagen kan jag tro att nu, nu är jag bra igen, men så lurar den bakom dörren. "HAAHHHHRRGG" och kastar sig över mig med oanad kraft.

Näsan värker och är täppt, omväxlande med att snoret rinner och nysningarna sänder delar av frukosten ut över hela soffan. Oaptitligt, jag lovar!

Varje morgon vid fyrasnåret väcks jag av ett nytt snoranfall, högen av de vita toalettpapperstussarna växer nedanför min säng. Ögonen rinner och kliar. Nej, jag är INTE allergisk och Lille Hund sover INTE i min säng, inte ens i mitt rum. Men kanske kan det vara kvalstrena? De som i miljontals sägs husera i våra sängkläder. Bara tanken på dem gör att det kliar litet mer.

Och orken? Energin är som totalt bortblåst. Orkar ingenting alls. Bestämmer saker, för att jag verkligen VILL, och sen får jag lämna återbud i sista stund. Var hos min massör förra veckan, hon fick inte massera mig men envisades med att vilja "trycka litet på fötterna" för att öka min energi och möjligen min cirkulation. Är nämligen kall och trist i händer och fötter. Energin ökades inte, men väl cirkulationen. Sedan dess är fötterna glödande heta, svullnar upp under nätterna och går knappt att gå på. 'Värker gör de också. Det är förbaskat synd om mig. Vältrar mig i självömkan och passar på att tröstäta litet, med en känsla av att det är mig väl unt. Choklad är en kvinnas bästa vän.  Kilona bara ökar, speciellt runt midjan. Hur ska det här sluta? Vid midsommar kommer jag väl inte ens ut genom dörren. Grodprinsen får ta fram snickerikitet och bredda dörrarna.