Bara han och jag...
Han har absolut förstatjing. När jag kommer in i hagen måste jag hälsa på honom först. Fråga hur han mår och klia litet i manen. Hans kloka bruna ögon scannar in mig ögonblickligen, kollar dagsläget, vet! Är det lesset eller ont får jag en omgång vänliga snusningar på kinden, en eller annan slick på handen kanske. Hans tjocka päls står rakt ut i kylan. Stoppar in näsan och snusar, det doftar snö och skog och friskt. Kramar den trinda, muskulösa bakdelen och känner mig snurrig av kärlek till denna häst. Jag kan hänga på honom bäst jag vill, han står stadigt och lämnar mig inte i sticket. Grimmor och rep behövs inte. Han stannar frivilligt,, nära nära, men aldrig respektlöst. Aldrig buffligt eller krävande. Han är en gentleman ut i hovspetsarna!
Sen, när vi gosat ett tag, kommer den blonda kompisen och vill ha sin stund. Det får han så klart. Vår relation blir bara bättre och bättre. Men förstehästen, flockledaren. Vi är tvillingsjälar.
mmmmmmmm... vilken härlig häst du har!
Visst är han!!!!!!!!!!!
En muskulär bakdel är verkligen bra. :)
Jag vill också krama en sån!
Hästen är jättefin!
Jag hälsar gärna på hästarna i min omgivning när jag går på promenad med Mumma. Klappar och gosar. Hästarna gillar att få sällskap en stund.
Om ägarna tycker att det är okej så matar jag med lite morötter.
Så nu släpar jag med morötter på promenaderna också! :)
Jag glömmer alltid "kom ihåg mig rutan" nu. :)
Men min kommentar hamnade hos rätt person åtminstone.
Vackert skrivet och oerhört vackra bilder! Tackar och bockar för utmaningen också, jag ska knoppla ihop fem konstigheter som jag lider av nu! ;)
Hejsan . :) Skulle jag kunna få ta en bild , och ha som en häst på en sida ? . :) Om du vet vad stallet.se är ? :)