ylle - kort och gott

-Alla arbetslösa, sjuka och handikappade, åldringar och barn, som tär på vårt samhälles resurser! Att dom inte vet bättre! Tacka vet jag alla dessa eminenta politiker, som möjligen kunde anses normalbegåvade, tills de öppnar sina munnar och kommer med banbrytande förslag. Som att sänka sjuk- och arbeslöshetsersättningarna, och samtidigt sänka skatterna (mest för de högavlönade då)

De verkar på allvar tro att det är på detta sätt man får fram nya jobb. Jobb som välkomnar just dessa utsatta grupper, som tillråga på sina personliga skavanker och tillkortakommanden nu får sitt lilla ev självförtroende totalraserat. Att kallas Samhällets Parasiter lär ju inte höja det nämnvärt. Självförtroendet alltså. Förmodligen inte sysselsättningsgraden heller.

Självförtroende, det är något som dessa överbetalda blekfeta pösmunkar till politiker har. Att kraftigt höja arvodena till sig själva, det är ju en helt annan sak än att sänka de redan futtiga summorna till dem som saknar arbete eller hälsa. "Självförvållat!" trumpetar de ut, "folk är bara lata!".

Man kan ju se det som en omvänd Robin-Hood-effekt. Att ta från de fattiga för att ge till de rika. Inte så dumt. Om man nu tillhör de rika.

Varför inte stänga sjukhusen och sätta upp stora skyltar vid entréerna? "Sluta maska, gå hem och gör nån nytta istället!" De välbeställda har ju sina egna privata sjukförmåner och gräddfiler direkt in till operationsborden, om de nu skulle drabbas av någon åkomma.

Varför inte skicka ut även barn och åldringar i arbete. Alla borde göra nytta! Att sitta och lata sig i skolan eller på olika åldringsinstitutioner, det kan väl inte vara samhällsnyttigt? De gamla som med sitt slit har byggt upp detta välfärdssamhälle, för det är väl vad vi fortfarande får kalla det, är de inte värda all respekt? Hur kan man ha mage att knappa in på vård och omsorg för dessa ? Fast när man monterar ner välfärden monterar man också ner respekten för dem som bäst förtjänat den.

Visste  Du att skolmaten för en gymnasieelev får kosta 7 kronor och några öre per portion? Inte underligt då att tonåringarna skippar skolmaten och livnär sig på hamburgare, om dom (föräldrarna) har råd. Eller låter bli att äta och raserar sin hälsa fullständigt. Men det som sparas in på ett håll, det kostar på ett annat. En gammal sanning som många inte verkar ha fattat, där de sitter och kniper hårt om den egna lilla, av skattemedel bekostade, penningpåsen.

Var finns politikern med visioner? Som förstår sammanhangen och förmår göra något åt det? Och vad gör vi, alla vi andra, som ändå kanske ser hur det står till? Går vi ens och röstar?