ylle - kort och gott

När mina djur någon gång mår dåligt känns det som en stor klump tar plats i mitt bröst. Samtidigt blir jag helt kall och försöker att vara rationell och göra det som behövs.

Lille hund verkar ha haft besvär med halsen ett tag, men varit piggelin som vanligt och ätit och druckit bra, Men i förrgår såg han hängig ut och det bar iväg till vanliga veterinären. Hon tyckte att han såg ful ut på en halsmandeln och förskrev antibiotika av ett bredspektrigt slag. En och en halv tablett två gånger om dagen. Första dosen intogs förstås redan på kvällen. Igår morse nästa dos. Men hunden blev inte bättre utan istället som förbytt. Han var låg, låg, ville inte röra sig, skrek när jag lyfte honom, ville inte dricka, inte kissa, skakade i hela kroppen och såg djupt olycklig ut. Jag kunde inte komma på nåt annat än att han inte tålde medicinen.

Ringde stans veterinärklinik, min vanliga veterinär är ofta omöjlig att nå, speciellt nu för hon har så mycket att göra att hon stänger av telefonen. På kliniken rådde de mig att fortsätta med tabletterna och avvakta. Men fram på em var det så illa så jag kunde bara inte vänta. Trodde att de hade någon metod att använda om ett djur blivit förgiftat av medicinen. Men tji, se de hade de inte.

Han hade ingen feber, vare sig hemmavid eller på kliniken. Spänd i magregionen, ja han hade ju inte kissat på hela dagen! Det enda råd jag nu kunde få var att sluta med medicinen. Åttahundra spänn tack, för ingenting! Men jag ångrar ändå inte att jag åkte in, kanske hade de kunnat göra något mer aktivt, man vet aldrig. När vi gick ut från kliniken var han konstigt nog piggare, gick själv och den lilla svansplymen pekade svagt uppåt istället för att ligga ner mot baktassarna...  Väl utanför dörren till kliniken kissade han mängder rakt mot stolpen, men jag brydde mig inte, något ska man väl få för sina åttahundra spänn...

Väl hemma gick han runt ett tag och kissade sen igen. Åt litet grann men var fortfarande låg, vilade resten av kvällen. Jag kan inte säga att han är som vanligt idag, men i alla fall bättre. Fast matt. Tänk att man kan bli så dålig av medicin som ska hjälpa mot krämpan?  Fast veterinären på kliniken tyckte att det inte såg ut att vara något fel med halsen. Så nu struntar jag i den och hoppas bara på att Lille Hund blir återställd och sitt vanliga glada jag så fort som möjligt....    Så orolig man blir!!!  Ni som har djur vet hur det känns...... Hjärtat liksom stannar, och världen slutar att snurra....