Julen - denna fridens högtid?
Så braskar det då mot JUL - den av många så efterlängtade och så avskydda tid på året. Tiden då kärnfamiljerna sluter sig inne i sina små tighta grupper, bakom skalet mot yttervärlden. Denna glädjens högtid, som alltför ofta går i stressens och den överdrivna hysterins tecken.. allt som MÅSTE göras, för att det gjorts så i alla tider?
Tiden då de Ensamma är mer ensamma än någonsin, trots alla budskap om generositet och gemenskap. Aldrig känns väl ensamheten så påfrestande, så onaturlig som just då? Och ändå - stänger vi våra dörrar. Frossar i hysteri och överflöd, köper onödiga presenter för miljarder bara i vårt lilla land.
Trista julkort med tomtar och tjafs skickas veckor i förtid, påhejade av postens (va - FINNS Posten ännu?) stressande budskap om sista dag för postning för att eländet ska hinna fram till adressaterna. Hur ofta har jag inte retat mig på att få ett kort med en namnteckning på, från människor som man gärna hade velat ha kontakt med och undrar hur de mår, hur de har det, vad de gör med sitt liv just nu? Så kommer denna lilla namnteckning, på kortet. Inget mer. Tjaa, de lever ju i alla fall, om nu ingen annan skickat kortet i deras namn?
Pengar rullar, spriten flödar, barnen får hysteriska anfall när de inte får så mycket som de önskar eller just de grejer som de åtrådde allra mest. Bjällerklang och stilla natt. Hur många tar inte livet av sig just i dessa dagar, för att de inte står ut med ensamheten, misären eller det som kallas livet?
Mat och dryck, mat och dryck, här ska frossas. Att det finns människor som svälter och inte ens har en säng att sova i, även här i vårt rika land, det skiter vi fullkomligt i. Kom inte här och tigg! Vi har nog med vårt eget!
Om Du har tid en enda minut, tid för eftertanke, kan Du då komma på vad det är vi i vårt välstånd saknar mest av allt? Just det, TID! Den bästa gåva Du kan ge en medmänniska här och nu är en smula av Din tid ..... Det är inte värdet på den i all hast inköpta julklappen som räknas. Det är om Du har en stund att avvara, om Du kan slå av på takten en enda liten stund, för att finnas för någon annan. För att BRY Dig... Hinner Du?
Tiden då de Ensamma är mer ensamma än någonsin, trots alla budskap om generositet och gemenskap. Aldrig känns väl ensamheten så påfrestande, så onaturlig som just då? Och ändå - stänger vi våra dörrar. Frossar i hysteri och överflöd, köper onödiga presenter för miljarder bara i vårt lilla land.
Trista julkort med tomtar och tjafs skickas veckor i förtid, påhejade av postens (va - FINNS Posten ännu?) stressande budskap om sista dag för postning för att eländet ska hinna fram till adressaterna. Hur ofta har jag inte retat mig på att få ett kort med en namnteckning på, från människor som man gärna hade velat ha kontakt med och undrar hur de mår, hur de har det, vad de gör med sitt liv just nu? Så kommer denna lilla namnteckning, på kortet. Inget mer. Tjaa, de lever ju i alla fall, om nu ingen annan skickat kortet i deras namn?
Pengar rullar, spriten flödar, barnen får hysteriska anfall när de inte får så mycket som de önskar eller just de grejer som de åtrådde allra mest. Bjällerklang och stilla natt. Hur många tar inte livet av sig just i dessa dagar, för att de inte står ut med ensamheten, misären eller det som kallas livet?
Mat och dryck, mat och dryck, här ska frossas. Att det finns människor som svälter och inte ens har en säng att sova i, även här i vårt rika land, det skiter vi fullkomligt i. Kom inte här och tigg! Vi har nog med vårt eget!
Om Du har tid en enda minut, tid för eftertanke, kan Du då komma på vad det är vi i vårt välstånd saknar mest av allt? Just det, TID! Den bästa gåva Du kan ge en medmänniska här och nu är en smula av Din tid ..... Det är inte värdet på den i all hast inköpta julklappen som räknas. Det är om Du har en stund att avvara, om Du kan slå av på takten en enda liten stund, för att finnas för någon annan. För att BRY Dig... Hinner Du?
Kommentarer
Postat av: Kersti
Ja det gör jag. Vi skalar av mer och mer för vart år. Gör bara det som vi verkligen vill, lagar den mat som vi verkligen tycker om. Och har färre julklappar. Sonen har för tredje året i rad avsagt sig paket. (Han är ännu inte fyllda 18). Så vår jul handlar mer och mer om just det du säger. Att ha tid. Tid att umgås tid att tänka tid att promenera i skogen.
Ha en skön måndag /Kersti
Trackback