Från insidan av hinken, eller En Sorgesam Vecka
För en vecka sedan dök mitt arma huvud ner i toalettstolen för att hulka upp större delen av maginnehållet, och det dröjde bra länge innan jag orkade lyfta upp mitt huvud igen.
Ni vet, den där vidriga, matta känslan man har när man ligger där på toalettgolvet, svetten sipprar genom varje por, kroppen känns som en lealös spagetti, och man tänker att Döden vore en välkommen befriare....
Under ett dygn vandrade jag som en vålnad fram och tillbaka till toaletten, eller, om jag inte hann dit, hälsade på insidan av Herr Hink, som jag vist hade placerat alldeles bredvid sängen. Vinterkräksjukan! Inte roligt. Ni som har haft den vet vad jag talar om. Serious stuff!
Under resten av veckan var det något bättre, men inte rörde det sig om något snabbt återhämtande. Jag kunde inte tänka på mat, hade svårt att ens öppna kylskåpet för att hämta ut hundens dito. Han fick livnära sig på torrknapisar. Illamåendet kom och gick, och jag hade ALLTID ett fast grepp om Herr Hink som följde mig genom hela huset, utifall att.
Igår, fredag, lyckades jag få i mig en mugg soppa, det var förutom vatten det första jag kunde inta. Därifrån gick det sedan rakt upp till de levandes rike, och idag är det riktigt normalt.
Vilken förlorad vecka! Från några personer har jag fått den svala trösten att det kanske i alla fall kan vara bra för att man går ned i vikt... hmmm... Ja det kunde ju vara nåt. Men hör och häpna, efter en vecka på enbart vatten och några skorpor så har jag gått UPP två hekto! Är DET rättvist?
Ni vet, den där vidriga, matta känslan man har när man ligger där på toalettgolvet, svetten sipprar genom varje por, kroppen känns som en lealös spagetti, och man tänker att Döden vore en välkommen befriare....
Under ett dygn vandrade jag som en vålnad fram och tillbaka till toaletten, eller, om jag inte hann dit, hälsade på insidan av Herr Hink, som jag vist hade placerat alldeles bredvid sängen. Vinterkräksjukan! Inte roligt. Ni som har haft den vet vad jag talar om. Serious stuff!
Under resten av veckan var det något bättre, men inte rörde det sig om något snabbt återhämtande. Jag kunde inte tänka på mat, hade svårt att ens öppna kylskåpet för att hämta ut hundens dito. Han fick livnära sig på torrknapisar. Illamåendet kom och gick, och jag hade ALLTID ett fast grepp om Herr Hink som följde mig genom hela huset, utifall att.
Igår, fredag, lyckades jag få i mig en mugg soppa, det var förutom vatten det första jag kunde inta. Därifrån gick det sedan rakt upp till de levandes rike, och idag är det riktigt normalt.
Vilken förlorad vecka! Från några personer har jag fått den svala trösten att det kanske i alla fall kan vara bra för att man går ned i vikt... hmmm... Ja det kunde ju vara nåt. Men hör och häpna, efter en vecka på enbart vatten och några skorpor så har jag gått UPP två hekto! Är DET rättvist?
Kommentarer
Trackback