Häst-ångest
Men - höften och resten av kroppen säger ifrån, och ju mindre jag rider, ju bredare blir Gullefjun, ju bredare Gullefjun blir, ju mer ont får höften... en ond cirkel om något. Dessutom blir han på så dåligt humör om han inte får komma ut ur hagen ofta, helst då riden i skogen. Med *skammens rodnad* på mina kinder får jag erkänna att de av er som menar att många hästar BEHÖVER motioneras för att må bra fysiskt och psykiskt har helt rätt.! Men förträngning räcker långt!
Så nu försöker jag igen. Ve mig! Att köra Gammelman (nå, han är faktiskt bara två år äldre än Gullefjun) fungerar mycket bättre, och om det känns för längtansfullt så kan jag alltid sätta sadel på honom och rida ut en handikapprunda. Han är så bussig så det spelar ingen roll om det går många månar mellan ridtillfällena, han bär mig med en ängels tålamod och jag känner mig alltid trygg på honom. Han har heller inte så stora gångarter, men Gullefjun!!! HAN rör minsann på sig, så då måste man vara i trim för att parera den magnifika gången. Och helst inte spänd eller ha ont.
Så här kan det se ut när det funkar:

Men det var - snyft- ett bra tag sedan. Flera år faktiskt! Sveipur e. Dropi
Jag funderar skarpt på att istället anskaffa ett litet sött Welsh Mountainsto, som jag inte KAN rida utan bara så småningom köra in. Som får gå som en liten sällskapsdocka till Gammelman och som jag kan pyssla om. För en ensam häst skulle jag aldrig drömma om att ha. Vad tycker ni om den här t ex, inte ett sto visserligen men en ung representant för rasen WM:

Molstabergs Lysander, 4 år, e Twyford My Man
Eller denna, som ÄR ett ungsto:

Mälby Mint Yulep, 1 år, e Heniarth Yarra-Glen (Junior Champion samt BIR och BIS vid Salsta 29 juli 2007)
Jättevackra små hästar! Gullefjun är också fin!
Inte lätt att besluta om separation, även om det "bara" gäller en häst.
Hästar, och hundar, är också människor. De är i alla fall personer, det är ett som är säkert!
Vilken hast! Welsh monutain ar underbara hastar, red sjalv en welsh cob for nagra ar sen, hon var underbar, de har sa harligt temperament.
Vilket modig beslut att kanske behova salja sin hast, sant kan inte vara latt. Men som sagt man mar ju sjalv bast nar man vet att hast mar bra. Lycka till!
Tufft beslut! Det är verkligen inte lätt! Hoppas att det löser sig för dig! Det är verkligen inte trevligt att gå med dåligt samvete hela tiden...
Kram på dig!!!!
Vílket härligt namn "Gullefjun"
Förstår din ångest att ta beslut om att lämna en vän även om det "bara" är en häst.
Dit liv på skogen avundas jag dig även om jag själv bor på landet med skogen in på knutarna.
Hmm. "Gullefjun" är egentligen inte hans namn, det smeknamnet fick han av en mailkompis till mig...