Barfota i gräset
Tappskor är inte heller så roligt, trampar hästen av sig en sko kan det hända att en del av hoven följer med, om det är välspikat. För att inte tala om risken att slå sig (eller andra) med järnskon.
Behöver jag tala om att Gullefjun inte snubblar numera, hans hovar har kortat sig själva med flera centimeter och har en fin rund form nuförtiden. Och Vhiskur har inga snöstyltor, någonsin.
Det har inte varit helt lätt, i början går hästarna på grus ungefär som jag när jag tagit av mig skorna. Men vitsen är att de måste härdas (hovarna alltså) och därför MÅSTE de röra sig även om det ser otrevligt ut. Den ena hästen vande sig tämligen snabbt och går obehindrat överallt. För den andra var det svårare, och är det riktigt hårt och eländigt underlag så drar man helt enkelt på skor av gummi över hoven som skydd. Nåja, enkelt och enkelt, det finns olika modeller och en del är betydligt svårare att få på *svett-svordomar-tårar*
Jag måste kanske tillägga att jag hade en utmärkt och utbildad hovslagare, så det var inte hovvården som var eftersatt då förr. Nu har jag också hjälp av en hovslagare/hovverkare som är utbildad i båda skolorna (med eller utan skor alltså). Jag raspar själv mellan varven så gott jag kan med min trasiga, svaga arm, men helt själv klarar jag mig inte. Och det är absolut inte för att spara pengar som jag tagit av dem skorna.
Det är underbart att se deras välformade vildhästhovar. För vem kan påstå att det är naturligt med spikar i fötterna? Inte ens Jesus väl? (usch då, där var jag farligt nära att bli stenad...) Kolla bara här:
Härligt att läsa dina positiva rön av barfotahovar! Det stärker mig i min uppfattning, så vill jag ha det. Våra hästar har gått oskodda i 8 veckor nu utan problem men det instämmer inte min sambo i. Tycker att Idunn är känslig för enstaka stenar. Jag tro inte det beror på barhoven fastmer på Idunns läggning och utbildningsnivå - lite långsam och ovan. Mor Frida ränner som en ål över stock och sten på sina f.d. fånghovar. Idunn har hovar av järn* enligt hovslagaren. Han ska komma på torsdag då gäller det att stå på oss, han har samma uppfattning som jag och säkert utbildning på alla områden inom skoning, faktiskt den duktigaste vi någonsin haft! Nu är han dessvärre verksam även i huvudstan där han också har travhästar men vi får hoppas han vill ta hand/fot om oss när han är här hemma mellan varven.
Alltså, skogsfrun, GE INTE UPP! Vad är väl 8 veckor, mina har varit barfota i snart tre ÅR och den känsligaste gossen hade besvär hela första året. Det var allt bra nära att jag lät sko honom igen, men tack vare bootsen så gick det ändå. Och största delen av dygnet går de faktiskt på mjuka gräsmarken. Tänk på hur Du själv går, när Du tar av Dig skorna på sommaren. Haltar Du kanske till? Prova med sambon, ta av honom skorna och piska runt honom en stund på gårdsplanen eller där det finns GRUS! Ha ha En sak som förbättrade slitaget och härdningen var att jag förra sommaren lät lägga in ett lastbilslass med 4-8 grus vid lösdriften och vid vattenbaljorna. Det TVINGAR dem att gå litet på grus, och hovverkaren tycker att det gjort stor skillnad. Dessutom slapp jag värsta vårgeggan, på köpet liksom!!! Lycka till och stå på Dig önskar Ylle
Ha ha ha! jag kan se honom vingla omkring, mig själv också förresten i samma situation. Ack ja en liten gruspaddock skulle man ha! Vi har hävt på grus vid ingången men där behöver dräneras också, vill inte satsa för mycket för man vet inte hur länge till ...lyckan står oss bi.