Bloggandet ur ett sociopluralistiskt perspektiv
Har vi så svårt att göra oss sedda i andra sammanhang?
Är det månne det urgamla behovet hos många att föra dagbok, som i bloggen bara omvandlats till modern teknik?
Är det helt enkelt mer tillfredsställande att ha en relation till sin dator och/eller relationer till andra människor via webben än "live"?
Kan det vara så att de flesta människor helt enkelt inte har TID med vanliga relationer?
Är det mer irriterande att få kontakt med andra via telefon eller via face-to-face möte?
KLARAR VI INTE LÄNGRE AV ATT MÖTA VARANDRA I VERKLIGA LIVET?
Datorn är en perfekt samarbetspartner. När det inte är strömavbrott. Den skriver ner precis vad Du vill utan invändningar, ja det ska vara om ordbehandlingsprogrammet är på som den kan ha några åsikter kanske?
Om du har tur får Du ändå någon kontakt med andra medmänniskor, via kommentarer.
Har Du otur så sitter Du kvar i Ditt vaccum. Stavas det vacuum? Shit, mitt ordbehandlingsprogram är inte på!
Men kan datorn verkligen tillfredsställa ALLA våra behov?
Det sägs att det är våra dagböcker som har hamnat på nätet, men man kan ju fråga sig om bloggskrivarna är lika intima på nätet som i den välbundna boken som förvaras väl undangömd? Det gör i alla fall inte jag. Möjligen begripligare, mer sammanhängande och datorn som tacksamt fixar välskrivningen.
Men varför detta behov av att synas? Jag tror inte att behovet av att göra sig hörd har blivit starkare, men däremot tror jag att internet har gjort det legitimt även för kreti och pleti att göra sina röster hörda. "Jag vet att jag inte är bäst, men jag är värd att få synas", ungefär...Det var väl dokusåpatrenden som lade grunden för det här med bloggandet, antar jag.
En annan aspekt tror jag är att IT-utvecklingen har gjort det bekvämare att hålla kontakt med våra bekanta- och då menar jag bekvämare i ordets rätta bemärkelse. Ibland drar jag mig för att ringa en kompis som jag inte har pratat med på länge för att jag vet att det kommer att bli ett så långt samtal- då skickar jag ett sms så har jag iaf gett ett livstecken och då får jag alltid ett sms tillbaka. Effektivt kontaktuppehållande! Detsamma gäller en blogg på nätet- du kan själv välja när du vill ta reda på vad kompisen har haft för sig på sistone och du slipper vänninekraven (eller helt enkelt vanligt hyfs)som kräver att du ska komma med glada tillrop och förstående medhåll i rätt ögonblick. En blogg kan du kika på när du är nyfiken men kanske inte pratsugen.
Visst tror jag att IT har tagit över mer än lovligt-jag hade naturligtvis ringt mina kompisar oftare utan sms-funktionen, men tekniken kommer aldrig att ta över vårt grundläggande behov av att mötas.
Sedan är en dator väldigt hård och kantig att kramas med...
Se där Plupp, DU OCH JAG får ju kontakt via bloggen! Tänkvärt inlägg måste jag säga. Och visst är det bra att kunna "störa" bekanta mindre genom sms och mail, som de kan läsa när de har TID. Men... ibland skulle man önska att inte TIDEN så ofta lade hinder i vägen för kontakt. När vi ändå har så många moderna finurliga hjälpmedel som ska SPARA TID ÅT OSS...
Hmmmm
Ylle
Hej!
Det enda vi har är tid! Problemet är väl att vi tycker att vi ständigt måste fylla vår tid med något "meningsfullt".
Frågan är bara vad det är som är meningsfullt.
Annika Borg, klok präst med rötter i Norrtälje, skriver i sin senaste (?) bok: "Livet har blivit ett projekt med målskrivningar och redovisningar, där nyttan och meningen med det vi gör ständigt utvärderas.... Men vad skulle hända om vi började leva på ett annat sätt och såg livet mer som blom från vit syren?".
Vit syren???
Jo, det är ett uttalande från poeten Sergej Jesenin som hon tänker på. Han sa: " Jag ångrar aldrig åren som jag förgäves har slösat bort som blom från vit syren". Dvs. den mannen jagade inte ständigt efter innehåll och resultat. Tänkvärda ord!
Och du; du skriver himla mycket kloka saker! Dags att ses snart igen kanske? (Jag har förresten en vit syren som snart blommar).
Och om du vill kan du titta in på min "hemliga" blogg. Fast den är inte så hemlig längre eftersom Sofi hittade den mer eller midre av en slump. Här finns den:
http://www.m-magasin.se/mitt_projekt/visa-projekt.xml?id=6449
Kram från Åsa
Anledningen till att blogga är nog lika varierande som bloggarna. Somliga är ju regelrätta dagöcker medan andra mest kåserar, funderar och refererar. Företeelsen fyller säkert ett behov annars skulle den ju inte finnas. Det var längesen uttrycket "långt mellan hjärta och hjärta" myntades men det är lika aktuellt idag. Internet har öppnat en dörr till omvärlden som det väl vore dumt att inte glutta in i;) har man dessutom lite skrivklåda och återhållen skaparglädje finns det ännu en anledning. Kanske ett budskap som man anser viktigt och vill nå ut med. ALLA behov kan naturligtvis en dator inte tillfredsställa och väljer man bort verkliga livet är man nog illa ute!
Ha ha, nu fick jag allt litet fart på er! Tack för era kloka inlägg. Livet som blommor från en vit syren, jo jag tackar! Det är väl så vi skulle ha det? Och inte BARA perioden mellan hägg och syren... Visst Åsa, tiden går... Skojade bara när jag undrade om datorn kan tillfredsställa ALLA behov, Skogsfrun, självklart inte. Ännu.