Min bil är min primallåda
Jag provade aldrig metoden, även om det säkert hade behövts många gånger. Men idag har jag min bil som fungerar på samma sätt. När jag åker ensam sätter jag på CD-spelaren och drar på volymen. Sen är det bara att sjunga eller skrika, vad man behagar och hur högt som helst. Medtrafikanterna kanske tror att jag svär för full hals, och de må de ju tro, de förtjänar säkert litet svordomar såsom de flesta kör...
Favoritlåtarna är många gamla godingar. Robbie W :s "come undone" går bra att vråla högt till. Alla Bruce-låtar också. "BAby, I was born to run".. Ola Magnell funkar utmärkt, "I ett osaligt eko" och "På egna beeeeeen".
Men när vovve är med. Då måste man vara rädd om de små öronen. Då lyssnar vi till mer stillsam musik som Norah Jones och Sophie Zelmani. Såna är också bra för själen. Hundet får ju inte tro att jag är arg på honom!
Primallåda?! Tydligen för ung och därmed oinvigd denna ytterst spännande uppfinning. Låter som en klok idé, iofs lite 70-talsflum, men ibland behövs inte mer än det primitiva. Det är skönt att få loss spänningar som lätt samlar på sig. Då kan det räcka med att sjunga, skrika eller gråta. Dessutom billigare än psykologtimmar.
Att sjunga i bilen- jo, jag har hört den förut! Själv föredrar jag duschen, men mina grannar kanske skulle föredra en välisolerad primallåda alt en bil. Säg, det är ingen som har raggat på dig i trafikljusen, du vet sådär som man ser i amerikanska filmer?
Jag anade väl det, Plupp, att Du var för ung... för att ha upplevt diskussionen om Lådan. Visst, jag blir påraggad vid trafikljusen varje dag
ha ha
för att jag sjunger så vackert....
ha ha
Man kan skrika i skogen också! (det gör jag ibland)