ylle - kort och gott

Det sägs att vi lagrar gamla oförrätter och obearbetade ångestar och frustrationer i vårt inre rum. Vissa låser om det och slänger nyckeln och andra kan släppa ut bitar och glimtar i form av drömmar. Drömmar är intressanta. Jag drömmer ofta och mycket. Inte sällan är det våldsamma drömmar. Krig och bomber, ockuperade hus med aggressiva och svartmuskiga terrorister, där jag försöker att gömma mig. Så här skulle kanske MITT inre rum se ut?



Människor jag känt och mött och tyckt gräsligt illa om kan dyka upp i mina drömmar, och det händer att jag försöker strypa dem. Häromnatten blev min lille hund påkörd av en man som jag inte är så värst förtjust i, men när det blir riktigt otäckt så lyckas jag alltid på något sätt stoppa drömmen och bryta eller vakna. Trots att jag i drömmen ibland angriper andra människor och slår hårt på dem, så kommer jag aldrig ihåg att jag egentligen skadat någon. Men kanske visar dessa drömmar min dolda mordiska sida?

Mellan varven kan också riktiga lyckodrömmar dyka upp, fast det är mer sällan, tyvärr. En gång drömde jag att jag var ute och dansade med min gamle trakhenerhäst, vi dansade tryckare till sorgsna låtar. Och i veckan lånade jag en bekants stora tävlingshäst och susade vigt runt en ruskigt stor terrängbana. Lyckokänslan var stark och höll i sig hela dagen. Så var det även när jag hade tillbringat natten med Brad Pitt minsann.

Ibland vill man verkligen aldrig vakna!