ylle - kort och gott

Det började så bra. Visst var jag beredd på att min gamling skulle kunna vara litet grinig, men så många hade sagt mig att han inte kunde vara överdrivet dum mot en liten fölunge.



Visst visade han en del sura miner när den första nyfikenheten lagt sig, men jag vaktade noga första dagen. När jag släppt ut dem på stora sommarbetet var det lugnt, båda gick och betade och var tämligen nära varandra, utan att han bråkade det minsta.



Men - frampå eftermiddagen, när jag började kunna koppla av och inte bevaka dem ständigt, hände det orimliga, det som inte fick hända. Nyponros kom störtandes nerifrån hagen upp mot stallet, i full fart. Efter kom gringubben, med bakåtstrukna öron och mordisk blick. Det här handlade inte om lek, grinighet eller litet gruff, han var ute efter att DÖDA henne... ett litet föl!

Jag for ner i hagen och ropade, och då vände tack och lov den otroliga lilla fölflickan och sprang rakt emot mig. Vhiskur kom farandes efter och verkade inte bry sig om att hon sökt skydd hos mig. Hela hans uppsyn var gräslig, som hämtad ur en skräckfilm. Han for rakt emot oss och vek inte av förrän jag skrek åt honom och slog grimskaftet i hans ansikte. Jag tog honom och ledde honom in i stallet, fölet följde tveksamt efter.

Denna gång var hon förståeligt nog litet tvekande till att gå in i sin box. Monstret stod ju i boxen bredvid! Men som tur var verkar hon vara en liten dam med ganska stor säkerhet, så hon följde med trots att Monstret gjorde utfall från sin sida. Boxarna är så stora så han kom inte åt henne, och det visste hon. Jag satt länge länge hos henne och pratade med henne och smekte henne. Både hon och jag var chockade av händelsen.

Jag vet att många säger att det är bara att ge det TID, det kan nog ordna sig osv....  men i detta fall riskerar jag ingenting. Framförallt inte med ett sånt underbart litet föl och hennes tillit och glada temperament. Som tur var hade jag en plan B, utifall det inte skulle fungera.

Min bästa väns dotter har en närbelägen ridverksamhet och över 30 hästar och ponnier i olika storlek som går i en jättelik lösdrift. Där hade jag utverkat ett löfte att få ställa Vhiskur om det inte skulle fungera med fölet och honom. . Hon var också gullig nog att tillfälligt låna ut en snäll sällskapsfarbror, den gudomliga barnvakten Östertorps Granit. Hon är en hästmänniska uti fingerspetsarna och känner alla sina hästar väl. Hon visste att han var den rätte i det här fallet. Vad skulle man göra utan hjälpsamma vänner!

Så det var bara att skrida till verket, efter att lha låtit natten förflyta för att se om något verkade ändra sig. Men Vhiskur  gjorde sura och otäckt hotfulla miner över kanten mot den lilla även på morgonen. Så iväg med honom på Uppfostring i storflock och in med den snälle farbrorn. Vilket fungerade direkt. Nyponros såg direkt att han var snäll, och på något sätt var han självklar, inte överdrivet nyfiken utan han bara VAR. Lugnet var återställt.



Jag var oerhört förvånad över mig själv och att jag så tveklöst kunde skicka iväg min Älskling Vhiskur till ett okänt öde. Men chocken över hans beteende var lika stor som om jag hade kommit hem till någon av mina vänner och kommit på deras man att puckla på dem. Hästar är visserligen hästar, men jag inbillade mig att jag kände honom utan och innan. Kanske är det JAG som skadat honom, genom att låta honom gå här med bara en enda kompis, och älska honom för mycket. Hästar bör förstås gå i flock för att behålla det rätta flockbeteendet.

Jag har varit och kikat från håll hur det går där borta. Tack vare Marikas balanserade storflock verkar det gå bra. Vhiskur får visserligen hålla sig i utkanten än så länge, men han har dels återknutit bekantskapen med sin gamle kompis shettisen Spöket, som bodde här med honom i fem år innan Sveipur kom, och dels verkar han ha fått ett gäng med små shettiskompisar som gick med honom. Att han blir litet jagad av de andra får man räkna med, jag hoppas bara att han inte blir skadad.

Vad som ska hända är litet oklart, men jag tänker inte släppa lilla Nyponros. Sveipur har fått ett suveränt bra liv borta hos Gitte, så där kan jag släppa all oro. Att ha en ensam häst (Vhiskur) här hemma är otänkbart, dessutom är det olagligt. Men jag är säker på att allt ordnar sig till det bästa.



Vackra lilla Nyponros vilar ut i sin box.