Pain in my heart....
Gitte har bestämt sig. Jag också. Ett-två-tre- tredje gången ska det ske... det känns så svårt...
-men så rätt
Du får det bra
men jag kommer att sakna Dig
förbaskade tårar
Nu har jag suttit och läst härinne hos dig en lång stund... och jag blev stum. En stumhet blandad med tårar som rinner ner i fingrarna, och inte alls kan skriva ner mina känslor när jag läser.
Men... ibland möter man människor som berör en med sin ärlighet, sin djuphet och sin vackra själ... dina skrivna ord om när livet levs både på det ljusa och det mörka bladet... tack!
Varm kram..
Angående hästen...skogsfrun ställer sig frågande?
åå jag vet inte vad jag ska säga ..känner sååå med dig..
kram
Skogsfrun: Jo nu är försäljningen ett faktum liksom. Min "förste köpare" från i vintras, då jag så skamligen ändrade mig och inte kunde skiljas från hästgossen, är tillbaka. Och nu har jag efter tvåhundradagars grubbel kommit fram till att det är oundvikligt och till och med nödvändigt. Men ont gör det....
Det där måste vara hur svårt som helst att göra sig av med sin bäste vän..
Förstår dina tårar.
Kramar
Varför??
Stackars dig, stackars medryttare... Sorgligt men kanske nodvandigt?! Vad ska du da ha for hast som sallskap at din andra, eller har du fler?
Skönt att du kommit till ett beslut och även om det är tufft. Tänker på dig! Kram Ann-Louise
Hoppas att du hittar något som kan trösta dig. Kan tänka mig att det är ett tufft beslut!!
Kram
Tarvar kanske en förklaring: Jag kan inte rida min stora vackra häst, höfter och knän klarar det inte mer än någon gång per vecka. Och han visar tydligt att han VILL komma ut och motioneras oftare än så, han är mycket gladare och förstås mindre bullig då, och han är en UNDERBAR ridhäst! Medryttarens flit har visat hur bra det fungerar, men jag kan inte hänga upp mig på en annan människa, hennes situation kan ändra sig snabbt. Min urgoa köpare från i vintras är intresserad fortfarande, och därför har jag kommit till beslutet att hon får köpa honom. Min andra häst kör jag, men Gullefjun är så känslig så honom skulle jag inte drömma om att försöka köra in, ensam som jag är om hästpysslet. Som sällskap har jag en liten ponnyflicka på gång, en som jag kommer att kunna köra och ev ställa ut osv. Lagom för en tant. Givetvis är det jättesvårt och tufft att sälja en häst, i alla fall är det för mig, men jag vet ju att min köpare är en garanti för att min häst får det BÄTTRE än hos mig. Och jag slipper känna dåligt samvete för att jag inte kan rida honom.
Hu, tårar, jag
känner mig som en buse. Men Ylle jag har ju gästhus och du är alltid välkommen att skutta (eller åka) till Harholmen närhelst längtan blir för stor. Och då kan jag låta hästarna gå utanför fönstret. Till er andra - Sveipur kommer att få en supergo fuxkille vin namn Neisti som ny vän. Båda är hårfagra. En go dam vid namn Sol kommer också att lysa upp deras tillvaro.
Ja Gitte, jag vet ju att jag gör rätt, det är därför jag gör det. Nen jag kan förstås inte låta bli att redan sakna (fast han inte åkt än) och grina en skvätt då och då. DU är ju ingen buse, verkligen inte!
kram
Ylle