Cesar i mitt hjärta
Jag missar inte ett avsnitt. Min älskling, som verkligen borde se alla avsnitt, har tittat på ett par stycken och vägrar hårdnackat att se fler, med motiveringen "det är ju bara samma hela tiden..." Han har tydligen inte uppfattat de små nyanserna som gör varje fall unikt.
Visst, det handlar om hundar hela tiden. Olika hundar, med rätt lika problem, nämligen att den som håller i kopplet inte vet riktigt vad den gör eller varför. Men det som fascinerar mig så mycket är hur mannen Cesar Millan (uttalas Millán och inte som hallåorna säger Mílan, bara en liten detalj) lyckas kommunicera med varenda hund på ett litet ögonblick, med små gester, sällan några ord utan bara med ren energi och kroppsspråk.
Han visar gång på gång att man inte får bli ARG, FRUSTRERAD eller SPÄND när man umgås med sin hund. När han säger och visar det , känns allt så självklart och logiskt. Visst - hundar pratar inte med varandra, säger inte varandras namn utan visar sin dominans på ett självklart sett, förhandlar inte, blir de inte åtlydda så, ett snabbt grepp i nacken eller över ryggen på den olydige...
Ändå gör hans "klienter" hela tiden fel, liksom jag själv. Visst blir jag arg om hunden inte lyder ögonblickligen, visst får jag något straffande över mig om han inte slutar skälla när jag säger åt honom. Visst ropar jag argt hans namn för att bli åtlydd.
Andra hunddressörer, som den despotiska Victoria Stilwell ("Min hund styr mitt liv") de kan minsann bli både frusterade och arga. Skriker och har sig åt hundarna, och stoppar dem fulla med godis mellan varven. Jag har aldrig sett Cesar ge någon hund en endaste godisbit. Matning ingår helt enkelt inte i hans koncept. Ett litet belåtet ljud är hans enda beröm, och hundarna gör precis som han vill ändå.
Varje avsnitt ger mig unika aha-upplevelser. Inte minst när de mest asociala hundarna tas med till hans flock, bestående av trettiotalet f d aggressiva hundar, mest av pitbullutseende, stora och stadiga, och en och annan pinnig liten dvärgpincher eller chihuahua. Vilken flock! Och hur de visar nykomlingen hur man ska bete sig!
Allra mest imponeras jag av den energi som Cesar visar, som verkligen strålar ut ur rutan mot mig. Han verkar vänlig, lågmäld och ödmjuk. Han tillrättavisar inte heller människorna på ett otrevligt besser-wisser-aktigt sätt, utan är lika lågmäld och positiv mot dem som mot hundarna.
Jag förstår nu varför det fungerade så 100%-igt på vår första och enda dressyrkurs. Till min förvåning kunde min lille hund allt, gå lös sick-sack mellan okända hundar med full koncentration på matte, sitta och stanna, bli inkallad, ligga kvar tills jag kom tillbaka. Jag var koncentrerad och visade helt enkelt rätt energi och trodde på att det skulle gå, och det fungerade! Det är inte konstigare än så.
Om jag vore hund skulle jag vilja bo i Cesars flock!
Jag skulle vilja se det programet,men har inte kanalen.Vi har en ung dvärg pinscher med en stark egen vilja.Som dessutom pinkar inne,såå jobbigt.
Till min fråga:vet du om det finns någon dvd med honom.
Mvh Anna-Carin
Jag vill också bo i Cecars flock, man blir så varm i hjärtat när man ser programmet:)
Anna-Carin: Jag har letat frenetiskt på nätet och väl hittat att det ska finnas DVD:n, men inte var man kan köpa dem. Tyvärr. Hade gärna köpt själv.
Ina: Välkommen ut en stund ur Förälskelsegrottan (eller var det nu är Du befinner Dig...)
Ylle
Jag ser alltid "Mannen som talar med hundar", själv har jag ingen hund, men är stor hundälskare och är helt fascinerad av Cesars sätt att hantera problemen.
Tack för kommentaren hos mig förresten. "Kupan" är en av Röda Korsets försäljningsställen här på Gotland. Kuporna finns förresten över hela landet och vi tar emot begagnade grejor och säljer dem vidare. En del kläder går till katastroflagret i Halmstad, men det mesta försöker man sälja för att på det sättet få in pengar.
Ha en fin onsdag!
Cesar är bara helt underbar.
och jag gråter.....
Ursäkta att jag är negativ, men det beror nog på att jag tittar på andra saker. Caesar ser trevlig ut och är lättsam och skämtar. Han slår inte hundarna, men jag anser att det finns betydligt trevligare sätt att träna. Trevligare för alla!
(Jag hade inte velat vara en i flocken för då hade jag varit kastrerad hi hi ;-)
Mewn men men... Nu kan jag inte påstå att jag kan ett smack om hundpsykologi, men jag ser ju alla dessa frustrerade, överenergiska och lidande hundar som blir så mycket bättre och ser nöjdare ut när de får motion/ledarskap/kärlek och inte bara KÄRLEK! Och dessa hundar ser man ofta i verkligheten, inte bara i Cesars program. JAG tycker att just hans lågmälda men energiska sätt verkar effektivt, för vem vill höra alla frustrerade hundägares oändliga och allt mer desperata skrik på sina hundar: "Fido, FIdo, FIDO!!!" Alltmedan hunden högtidligen struntar i tillropen utan fortsätter att göra precis som den vill...
Och hur många skaffar inte hund utan minsta susning om vilken motion en hund behöver för att inte bli "överenergisk" och därmed upplevas som pest av sina människor? Men upplys mig, hur skall man träna istället? Ska man inte vara "lugn och dominant"? Utan...?
Förresten, är alla dessa okastrerade hanhundar verkligen lyckliga, om de har mängder med hormoner och drifter som de aldrig får utlopp för? Är det ibland inte bättre att de kastreras? (skulle i högsta grad gälla även människor, men då är jag ute på hal is... ha ha ha
)
Hej - nu har jag varit ute och forskat på nätet och tror att jag kanske (?) vet vad Du menar, A-L? Att TRÄNING med dominans av aggressivt slag inte fungerar, eller fungerar dåligt. Där håller jag med Dig helt och fullt, med min ringa erfarenhet. I ordet "ledarskap" lägger inte jag in beteendet aggressiv dominans, utan mer en klok och kärleksfull relation med ömsesidig respekt. Djuret ska givetvis inte vara rädd för Dig!
När jag hanterar mina hästar kräver jag ju inte fullständig underkastelse in absurdum, bara att de visar mig respekt!
Vad jag gillar hos Cesar är just hans attityd att det sällan (eller aldrig) är HUNDEN som är problemet utan ÄGAREN (hanteraren). Att han föreskriver ordentlig motion och att man visar vilka regler som gäller för hunden i hemmet, precis som övriga familjemedlemmar har sina regler. Och att han aldrig skriker eller håller på, utan korrigerar snabbt och kort. Timingen helt enkelt. Har jag uppfattat allt fel?
Tja, något sådant....
Jag tror att vi med vår förhoppningsvis större hjärna kan klura ut ett sätt att få djuren att VILJA göra samma sak som det vi tycker är lämpligt beteende. Alltså styra med sin intelligens och samarbete :-).
Respekt för att hunden är en ynnest och att vi inte har rätt att kräva och tvinga den till någon. Den har inte bett om att vara i vårt våld.
Jag älskar Victoria Stilwells metoder och undrar vad sjutton Ceasar Millan sysslar med.
Om jag var hund skulle jag gärna bo med lugna Victoria som ger mig kyckling när jag gjort något bra. Ceasar Millans elhalsband och ryck i kopplet är inget jag skulle trivas med.