En tanke om tid
Ibland vaknar jag med andan i halsen och undrar vad jag missat. Det kan kännas som om jag redan har förlorat dagen. Tiden rinner mellan mina fingrar som sand, jag kan inte fånga den, kan inte hålla den fast...
Jag får känslan av att jag redan förlorat kampen om tiden.
Men - tiden kan inte fångas. Bara upplevas. Tiden kan inte lagras eller läggas i en låda.
Den har ett bäst-före-datum. Och det är NU! Enda sättet att fånga tiden är att uppleva den, just där man är....
Det sämsta argument som finns är "Jag har inte tid". För en vacker dag har man ingen tid kvar, och då gäller det att inte ångra det man aldrig gjorde. För att man inte hade tid....
Vacker bild till tänkvärd text:) En bra regel för att inte få andtäppa* är att bestämma sig för att varje dag göra något som lämnar SPÅR. Något speciellt som gör en glad eller andra. För skogsfrun är rutiner bra, att lugnt utföra sina sysslor vilket går allra bäst tidiga morgnar när intet stör. Under dagen är avbrott, helst trevliga förstås, välkomna. Uttrycket fånga* för skogsfruns tankar till jakt och jäkt, flyta är bättre. Eftersom ingen rår över tiden så är det bara att flyta med;)
Tiden har man alltid. Men ibland prioriterar man tyvärr fel.
"Det blev inte av" är ett väldigt sorgligt uttryck också...
Rinner mellan fingrarna....är bara förnamnet. Sprutar all världens väg....
Tiden är det enda som är rättvist fördelad. Tjugofyra timmar per dygn åt alla. Sen är det upp till var och en att fylla den med det som är viktigt.