I gryningstimmen
I den tidigaste gryningstimmen kommer jag till liv. Lakanen känns knöliga och varma. Livet är för kort för att tillbringa i sängen.
Det gråaktiga ljuset strilar genom trädens lövverk. Dimmorna lyfter sakta därnere över ängarna. Inga hästar syns till, de ligger väl och trynar i sin gula goda mjuka halm..
Jag tassar ner och brygger mig en kopp te. Datorn slås på, min vän i mörkret. Jag vandrar runt i kända och okända bloggar och kollar vad nytt som skrivits. Kollar mailen. Tänk vilken otroligt snabb och bekväm kontaktväg mailen har blivit. Ändå är det många som inte upptäckt det, eller inte utnyttjar det. Så lätt att hålla kontakten, utan att man behöver störa via telefonen. Mailen öppnar man när man har tid. Sen får man förstås ringa ibland, så att man inte glömmer bort talets gåva. Och träffas. Bevare mig för att låta datorn sköta allt umgänge, då är det på väg att bli sjukt. Som det där framtidssamhället man visade i ett program för tjugo år sedan. En man satt i ett rum med en stor datorskärm. Där levde han hela sitt liv. Beställde mat, skötte kontakter med omvärlden. Det var en utopi man kunde skratta gott åt. Idag är vi där, om vi vill. Men det vill vi inte. Inte bli inlåst med bara datorn.
Hundpojken trynar i kartongen. Han är morgontrött, den lille. Nu ser jag att solens strålar tänder några trädtoppar därute. Så gudomligt vackert. En ny dag gryr. En dag full av förhoppningar, av förväntan, av livet själv.
Jag älskar gryningen. Då känns tankarna rena och klara. På kvällen är de bara trötta och grumliga.
En ekorre hoppar från gren till gren, de svajar våldsamt. En sådan ynnest att bo så här mitt i skogen och få se så många djur i sin närhet. Idag kommer många liv att släckas. Älgjakten börjar. Jag sänder en tanke till de vilda djuren och deras tuffa tillvaro. Kommer vår älgko att klara sig även i år? Så att jag får se henne komma och äta entopparna senare, när det är snö och vinter. Så att jag får hojta på hennes årskalv att den ska hålla sig undan från hästhagen.
Jag älskar morgonen och den lugna gryningstimmen. Ingenting går upp emot den.
Ahh, jag haller med, gryningen e bast. Ar ocksa en san dar som insett tjusningen i att ga upp tidigt.. Att vakna tillsammans med naturen, de ar "livskvalite" for mig.
Ja vi är verkligen privilegierade, du har åstadkommit en perfekt beskrivning hur det är att vakna med solen. Skogsfrun kan bara instämma:)
Beträffande mailandet så ligger det nere här p.g.a. bloggandet. Innan var jag mycket flitig och hade kontakt med samma personer flera ggr/dag. Tyvärr tänker* skogsfrun inte heller poesi, bara blogg, men det är väl också ett stadium som ska passeras;)