Blåbär under tassen
igår morse kom Lille Hund linkande på tre ben, när han äntligen tog sig för att ta sig ur mammakartongen.. Vadå kartong? När killen var liten valp sov han först i en kartong nedanför hussens säng, så att hussen skulle kunna hålla handen nära den lilla varma och vilsna valpen.. sedan dess säger vi alltid "kartong" om de ställen eller sängar där lille hund behagar sova. Inte konstigare än så!
Nå, han kom ur kartongen hoppandes på tre ben och med ett ömkligt uttryck i sitt lilla söta ansikte. "Stackars mig", typ. Jag lyfte genast upp honom på bordet och klämde noggrant igenom benet han höll upp, ingen svullnad, ingen tagg i tassen, ingenting. Ingen större reaktion från honom heller, när jag klämde.
Det var till att lyfta honom upp och nerför utetrappan för kissningarna. Vilken tur att han är så liten! Men det känns pyrt när han har nåt fel. Tänkte att jag ska vänta nåt dygn innan jag far till tant veterinären, förresten så går hon inte att nå efter telefontiden på morgonen, och knappt då, för hela världen ringer visst till henne...
Senare på dagen får jag för mig att jag ändå ska kolla en gång till. Klämmer mig in mellan de pyttesmå tårna, och vad hittar jag där om inte en vedervärdigt stor smällfet fästing i storleken av ett blåbär. Där har vi boven! Fästingen bärs i triumf ut till handfatet i badrummet där jag utan pardon smäller honom med baksidan av nagelborsten. PANG - explosionen var enorm, massor av blod, hundens blod, strömmade ut över det vita.
Tar ut lille Hund på promenad, han hoppar fortfarande på tre ben, men efter någon minut märker han att det inte gör ont längre och börjar gå normalt. Skönt. Fästingar - jag avskyr dem. Vad är de bra för?
Nå, han kom ur kartongen hoppandes på tre ben och med ett ömkligt uttryck i sitt lilla söta ansikte. "Stackars mig", typ. Jag lyfte genast upp honom på bordet och klämde noggrant igenom benet han höll upp, ingen svullnad, ingen tagg i tassen, ingenting. Ingen större reaktion från honom heller, när jag klämde.
Det var till att lyfta honom upp och nerför utetrappan för kissningarna. Vilken tur att han är så liten! Men det känns pyrt när han har nåt fel. Tänkte att jag ska vänta nåt dygn innan jag far till tant veterinären, förresten så går hon inte att nå efter telefontiden på morgonen, och knappt då, för hela världen ringer visst till henne...
Senare på dagen får jag för mig att jag ändå ska kolla en gång till. Klämmer mig in mellan de pyttesmå tårna, och vad hittar jag där om inte en vedervärdigt stor smällfet fästing i storleken av ett blåbär. Där har vi boven! Fästingen bärs i triumf ut till handfatet i badrummet där jag utan pardon smäller honom med baksidan av nagelborsten. PANG - explosionen var enorm, massor av blod, hundens blod, strömmade ut över det vita.
Tar ut lille Hund på promenad, han hoppar fortfarande på tre ben, men efter någon minut märker han att det inte gör ont längre och börjar gå normalt. Skönt. Fästingar - jag avskyr dem. Vad är de bra för?
Kommentarer
Trackback