Kvinnor, bildäck och skeptiska män....
Godmorgon!
De senaste dagarna har Ylle tillbringat med att åka fram och tillbaka till däckfirman. Roligare saker kan man ha för sig, men detta var ett nödläge som bara måste redas ut.
Jag har en tämligen ny bil med fina aluminiumfälger och sportiga lågprofildäck. Men eftersom Ylle mestadels plägar skumpa fram på gropiga dåligt underhållna små grusvägar och inte frekventerar landets släta motorvägar särskilt mycket, så syntes det mig mer praktiskt att ha mer LUFT mellan mig och groparna. Sålunda beställde jag i min dumhet mindre fälgar och MER luft i själva däcken, om ni förstår. Detta visade sig vara ett stort misstag. I fredags när jag fått de nya däcken monterade, så blev hemfärden rysligt studsig och med en ratt som vibrerade så att den nästan hoppade ur Ylles känsliga små händer. Här var något katastrofalt fel! Lyckligen hemkommen ringde jag genast till däckfirman och påpekade att det inte gick att köra med däcken. Jag ombads inkomma på måndagsmorgonen, vilket jag prompt gjorde, pigg och nykter.
Man kontrollerade däcken och konstaterade att de var i he...e felbalanserade, eller, rättare sagt, inte balanserade alls! Efter en lång stunds manickande i en makalös maskin som tydligen kan mäta allting vad gäller däck och fälgar och en herrans massa små klistervikter fästade på däcken ifråga så sades problemet vara åtgärdat. Glad i hågen styr Ylle ut på vägen igen, för att åter drabbas av gräsliga vibrationer. Jag återvände till brottsplatsen och denna gång konstaterades att däckstrycket nog var för högt, varefter lämplig luftmassa avlägsnades. Ylle började vid det här laget svettas ymnigt och känna en viss motvilja mot de nyinköpta däcken.
Åkte hem igen, men obalansen och den dåliga vägkänslan var kvar. Åkte in igår igen, men fick då ett ganska irriterat bemötande och ombads inkomma en annan dag, för att lämna bilen för utredning. Snopet åkte jag hem igen och eldade upp mig mer och mer alltefter de skumpiga, vibrerande kilometrarna avverkades. -Här skulle det minsann inte lämnas någon bil på utredning! Det var ju däcken och/eller de nya fälgarna det var fel på. Innan bytet hade det inte funnits en enda pytteliten vibration minsann. Ylle hann ångra sitt tilltag med däcksbytet flera gånger om.
Jag låg och retade mig hela natten och började känna en viss deja-vu-känsla, vad gäller att bli bemött av bilkunniga män... en gång hade jag en vit Corolla som började rosta vid bakluckesvetsarna redan efter tre år. Då fick jag det oförskämda svaret att jag fick väl skylla mig själv som köpt en vit bil... (!!!) Finns det inga gränser för hur överlägsna män får vara bara för att kunden är kvinna och därmed automatiskt betraktas som novis inom bilvärlden?
Nå, jag ringde tidigt i morse och meddelade att nu kom jag in och ville ha mina gamla däck och fälgar tillbaka. Nja, man hade väl inte tid idag... men då tog det hus i helsike hos mig! Jag åker inte en enda onödig mil till med detta vibrerande, fräste jag, Nu kommer jag in och jag vill ha mina gamla däck påsatta tillbaka!
När jag kom in var jag ångande het av upprördhet, störtade in på kundmottagningen och nästan skrek: "TROR ni mig inte va??? Och inte tänker jag lämna min bil här heller, jag behöver den faktiskt. Det är inte BILEN det är fel på...!" Efter denna tirad hade de inget annat val än att skicka ut en mansperson som skulle "provåka" med mig. Så fort vi kommit ut på vägen så utbrast han "Jamen det var väl själva ..... vad den vibrerar!" Ja, medgav jag, det är ju det jag har försökt tala om för er hela tiden!!!!! NU blev det fart minsann, hela gummiverkstaden var engagerade med att mäta och väga och noga kolla både däck, fälgar och bilen däcksbultar... allt för att försöka få fram att det inte var något fel på däcken, antar jag. "Vi kan lägga på ett annat däcksmärke" försökte en av männen, men nu var jag orubblig, "Jag vill ha mina "gamla" däck tillbaka" mässade jag, och undrade hur länge det skulle dröja innan de fick in det i sina sotiga huvuden.
Slutligen fick de på de ursprungliga däcken och skickade ut samme man att provåka igen. Efter tjugo meter konstaterade både han och jag att vibrationerna var borta. När vi kom tillbaka och han meddelade detta, kliade alla sig i huvudena och förstod ingenting, men eftersom det var en MAN som lämnade utlåtandet så ifrågasattes det inte mer. Jag fick mina pengar tillbaka och åkte nöjd hem med mina gamla, vibrationsfria däck.. Visst kan jag reta mig på att jag tillbringat så mycket tid på däcksverkstaden under de senaste dygnen så att någon frågade om jag var anställd där, men... och sen kan man ju undra varför män inte tror att kvinnor kan bedöma vibrationer? Jag kan också tycka att jag varit onödigt mesig, det hade varit bättre att manligt slå näven i bordet och med barsk röst kräva rättelse - omedelbart !!! Man kanske lär sig av misstagen? Kanske lyssnar mer på sin Älskling som avrådde redan från början?
Mina "gamla" däck, bäst ändå!!!!
De senaste dagarna har Ylle tillbringat med att åka fram och tillbaka till däckfirman. Roligare saker kan man ha för sig, men detta var ett nödläge som bara måste redas ut.
Jag har en tämligen ny bil med fina aluminiumfälger och sportiga lågprofildäck. Men eftersom Ylle mestadels plägar skumpa fram på gropiga dåligt underhållna små grusvägar och inte frekventerar landets släta motorvägar särskilt mycket, så syntes det mig mer praktiskt att ha mer LUFT mellan mig och groparna. Sålunda beställde jag i min dumhet mindre fälgar och MER luft i själva däcken, om ni förstår. Detta visade sig vara ett stort misstag. I fredags när jag fått de nya däcken monterade, så blev hemfärden rysligt studsig och med en ratt som vibrerade så att den nästan hoppade ur Ylles känsliga små händer. Här var något katastrofalt fel! Lyckligen hemkommen ringde jag genast till däckfirman och påpekade att det inte gick att köra med däcken. Jag ombads inkomma på måndagsmorgonen, vilket jag prompt gjorde, pigg och nykter.
Man kontrollerade däcken och konstaterade att de var i he...e felbalanserade, eller, rättare sagt, inte balanserade alls! Efter en lång stunds manickande i en makalös maskin som tydligen kan mäta allting vad gäller däck och fälgar och en herrans massa små klistervikter fästade på däcken ifråga så sades problemet vara åtgärdat. Glad i hågen styr Ylle ut på vägen igen, för att åter drabbas av gräsliga vibrationer. Jag återvände till brottsplatsen och denna gång konstaterades att däckstrycket nog var för högt, varefter lämplig luftmassa avlägsnades. Ylle började vid det här laget svettas ymnigt och känna en viss motvilja mot de nyinköpta däcken.
Åkte hem igen, men obalansen och den dåliga vägkänslan var kvar. Åkte in igår igen, men fick då ett ganska irriterat bemötande och ombads inkomma en annan dag, för att lämna bilen för utredning. Snopet åkte jag hem igen och eldade upp mig mer och mer alltefter de skumpiga, vibrerande kilometrarna avverkades. -Här skulle det minsann inte lämnas någon bil på utredning! Det var ju däcken och/eller de nya fälgarna det var fel på. Innan bytet hade det inte funnits en enda pytteliten vibration minsann. Ylle hann ångra sitt tilltag med däcksbytet flera gånger om.
Jag låg och retade mig hela natten och började känna en viss deja-vu-känsla, vad gäller att bli bemött av bilkunniga män... en gång hade jag en vit Corolla som började rosta vid bakluckesvetsarna redan efter tre år. Då fick jag det oförskämda svaret att jag fick väl skylla mig själv som köpt en vit bil... (!!!) Finns det inga gränser för hur överlägsna män får vara bara för att kunden är kvinna och därmed automatiskt betraktas som novis inom bilvärlden?
Nå, jag ringde tidigt i morse och meddelade att nu kom jag in och ville ha mina gamla däck och fälgar tillbaka. Nja, man hade väl inte tid idag... men då tog det hus i helsike hos mig! Jag åker inte en enda onödig mil till med detta vibrerande, fräste jag, Nu kommer jag in och jag vill ha mina gamla däck påsatta tillbaka!
När jag kom in var jag ångande het av upprördhet, störtade in på kundmottagningen och nästan skrek: "TROR ni mig inte va??? Och inte tänker jag lämna min bil här heller, jag behöver den faktiskt. Det är inte BILEN det är fel på...!" Efter denna tirad hade de inget annat val än att skicka ut en mansperson som skulle "provåka" med mig. Så fort vi kommit ut på vägen så utbrast han "Jamen det var väl själva ..... vad den vibrerar!" Ja, medgav jag, det är ju det jag har försökt tala om för er hela tiden!!!!! NU blev det fart minsann, hela gummiverkstaden var engagerade med att mäta och väga och noga kolla både däck, fälgar och bilen däcksbultar... allt för att försöka få fram att det inte var något fel på däcken, antar jag. "Vi kan lägga på ett annat däcksmärke" försökte en av männen, men nu var jag orubblig, "Jag vill ha mina "gamla" däck tillbaka" mässade jag, och undrade hur länge det skulle dröja innan de fick in det i sina sotiga huvuden.
Slutligen fick de på de ursprungliga däcken och skickade ut samme man att provåka igen. Efter tjugo meter konstaterade både han och jag att vibrationerna var borta. När vi kom tillbaka och han meddelade detta, kliade alla sig i huvudena och förstod ingenting, men eftersom det var en MAN som lämnade utlåtandet så ifrågasattes det inte mer. Jag fick mina pengar tillbaka och åkte nöjd hem med mina gamla, vibrationsfria däck.. Visst kan jag reta mig på att jag tillbringat så mycket tid på däcksverkstaden under de senaste dygnen så att någon frågade om jag var anställd där, men... och sen kan man ju undra varför män inte tror att kvinnor kan bedöma vibrationer? Jag kan också tycka att jag varit onödigt mesig, det hade varit bättre att manligt slå näven i bordet och med barsk röst kräva rättelse - omedelbart !!! Man kanske lär sig av misstagen? Kanske lyssnar mer på sin Älskling som avrådde redan från början?
Mina "gamla" däck, bäst ändå!!!!
Kommentarer
Postat av: Plupp
Ja, vad säger man? ENERVERANDE, kanske? Eloge till dig som stod på dig!
Trackback