ylle - kort och gott

Nu är det höst och snart drar hoper med förväntansfulla, taggade jägare ut med sina knallpåkar. Man får undvika att gå i skog och mark. Varje år skjuts mängder med tvåbeningar till döds, när skjutfrossan sätter in. "Jag trodde det var en älg.." blir det skakande svaret när grannen nedlagts för evig tid. Föga smickrande för grannen förstås, och ganska trist att bli ihjälskjuten.

Själv har jag mycket svårt att förstå tjusningen med jakten. "Det är så vackert ute i naturen" försvarar många jägare sig med. Men - jag går ut med min kamera. För mig är det långt vackrare att föreviga naturens vilda djur på bild istället för att släcka ut livet i deras ögon.

Visst, när vi människor nu en gång har stört balansen i naturen, så måste vi återställa den. Men låt då utbildade och välsiktande proffsjägare sköta detta. Och inte darrhänta, skumögda, ibland katastrofalt nog alkoholpåverkade amatörer.

Över hälften av de skjutna björnarna lär skadeskjutas och få dö i svåra plågor efter lång tid. Om någon björn någon gång råkar kunna ge tillbaka och försvara sig genom att överfalla och kanske döda en människa, så blir vi mycket upprörda. Själv applåderar jag tyst. Om man sig i leken ger....   Varför är det så fantastiskt att få skjuta just en björn?

Har Du varit riktigt nära en levande älg någon gång, och sett in i det majestätiska djurets outgrundliga ögon? Då vet Du vad jag talar om, när jag säger att mötet med vilda djur är bland det bästa som kan hända en! Man uppfylls liksom av en högre, helig känsla. Varje morgon under vintern står rådjuren under mitt fågelbord och äter. Tänk om djuren hade bössor? Då hoppas jag att de inte skulle sikta på mig.