ylle - kort och gott

Politiken med sikte på att ta från de fattiga och ge till de rika tuffar vidare, om än med allt svagare stöd från väljarna. Vem hade menat att de sjuka och arbetslösa skulle hamna i limbo mellan svält och självmordstankar? De käcka jinglarna "vi bryr oss inte om hur SJUK Du är utan bara om hur mycket Du kan arbeta" ekar mellan väggarna, hånfullt retsamt för dem det gäller. Är det någon som tror att en sjuk och handikappad, med en kanske mångårig sjukskrivning bakom sig är speciellt attraktiv hos arbetsgivarna?  I så fall borde denne person (som tror på det alltså) snarast återvända till verkligheten!

De som eventuellt trodde på Alliansens sockrade löften om skattesänkningar in absurdum torde bli tämligen besvikna. "Bort med fastighetsskatten!" skallade segerropen. Och vad blev det? Först ett förslag om en avgift på några tusen, sen hamnade man på 4.500 och nu ligger det på 6.000 per fastighet. Halva svenska folket har redan idag ungefär en sån fastighetsskatt, eller lägre, så där vann man inte så mycket. Och de omtalade skattesänkningarna på lönen lär stanna på några hundralappar i månaden, på sin höjd. Men - vem trodde ni betalade det kalaset? Vi alla förstås!!

Att många avgifter höjs till aldrig skådade nivåer har väl inte gått folket förbi? Höj bensinskatten, höj trafikförsäkringen, höj avgifterna för kollektiv resande (och tvinga ut flera i bilismens tärande kaos) och sänk dramatiskt nivån på hjälpen för gamla och behövande. Dra in och spara. För naturligtvis måste skattesänkningarna finaniseras på något sätt. Eller trodde ni att gossen Reinfeldt hade guldpengar i byxorna, som han generöst kunde dela ut till svenska folket?

De enda som väl verkligen vinner på alliansens ekonomiska politik torde vara de riktigt rika, som slipper förmögenhetsskatten. Jag kan höra hur skratten ekar runtom i palatsen.