ylle - kort och gott

Helgen var förskräcklig. Puh.. Den förkylning som jag övervann förra veckan kom tillbaka och slog till, trefalt värre. Satte sig nere i lungorna och gjorde andningen tung och svår. Jag fick ingen luft! Benen matta och energin fanns bara inte där, räckte knappt för att ta mig ett enda steg. Sån tur att jag valt att inte följa med till Strömsholm för att titta på morganhingstar!

Hur kan en förkylning slå ut en människa på detta sätt? Förkylning är ju trivialt! Inget att orda om!

Var ändå tvungen att åka och titta till islandspojken igår. Min älskling följde med och körde bilen, jag var inte säker på att jag skulle ha klarat av det annars. Orkade inte borsta eller nåt, han fick bara sin balja rakt upp och ner.

När vi kom hem satt jag som i koma resten av dagen. Det var olidligt varmt inne. Tills jag kom mig för att kolla tempen, det visade sig att jag hade 39 grader, så det var febern som gjorde mig het. Orkade ingenting. Sån tur att jag har en huslig man som pysslar om mig. Han lagar mat och serverar té och grejar.

Rasslet i bröstet gjorde att jag hostade och hostade tills det kändes som om lungorna var stora öppna sår. Förskräckligt.

Så när jag vaknade i morse och kände mig litet bättre, var det läge för att känna sig tacksam. En morgon av nåd, det är vad det är!