Fåglarna i mitt bröst
Förkylningens hårda fingrar börjar släppa sitt grepp. Igår orkade jag gå hela rundan runt hagarna, det är väl en 800 meter sådär, utan att stanna och flåsa.
Men när jag lagt mig! Det börjar pipa och kvittra nåt förfärligt nere i bröstet. För varje andetag kommer nya fascinerande ljud. Irriterande! Jag hostar och harklar och det blir bara värre. Slemlösande, bronkvidgande, ja jag har tagit all tänkbar medicin som ska underlätta. Men icke!
Så här måste det jämt kännas för den som har astma, tänker jag och hinner sända en medlidandets tanke till alla dem. Innan jag måste börja nästa hostanfall. Vem vill gå och lägga sig då? Jag sitter uppe halva natten.
Vilken TUR för oss som läser bloggen att du är vaken halva nätterna. Då blir det mer funderingar att läsa om. BLI FRISK!
TAck söta Marie! Jo, det ska nog bli bättre, om man överlever... ha ha (torr hosta vid det skrattet)
Det finns de som har det mycket värre! Men när man just är mitt i det känns det ändå jobbigt. Nå, vi kämpar på!
Ylle
Stackare det var en seg historia. Hoppas verkligen att det ger sig snart så att du till fullo kan njuta av våren.