Smolk i glädjebägaren
Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag måste ha tålamod och ge det hela tid, de måste vänja sig vid varandra och vid sitt nya hem. Det skulle nog ge sig med tiden... Men - det verkar inte så. Sista tiden har det tvärtom kulminerat. Jag trodde att det blev mest bråk när JAG kom ner till hagen, för att båda ville ha uppmärksamhet. Men nu har jag märkt att det bråkas även när jag inte är där (ser dem delvis från balkongen).
Båda två, nej alla vi tre, är mycket frustrerade över situationen. Nyponros som i början var ett riktigt litet solskensföl, börjar nu alltmer anta formen av en surgurka. Och jag förstår att hon blir urled på att alltid, alltid bli nypt och attackerad. Kanske är det åldersskillnaden, kanske än mer det faktum att de bara är två och inte en riktig flock. Idealiskt lär vara att ha 5-7 hästar för att de ska känna sig tillfreds. Kanske är det helt enkelt så att de båda inte gillar varandra.
Någonting måste göras. Så här kan jag inte ha det. Sälja Cinnamon och skaffa ett stoföl till? Sälja Nyponros och ta hem min islandsgosse, som jag längtar mycket efter? Sluta helt med hästar? Idag känns det mycket deppigt.
Så här trist kan det se ut under fem minuter nere vid stallet, bilder från idag.
nä så tråkigt! jag önskar det kunde vända...det kanske det gör? med tid...men finns den tiden för så unga hästar? förstår att du funderar och lider. En sak känner jag tydligt iaf, du ska inte sluta med hästar! Du är en fantstisk hästmänniska, det vet jag, utan att känna dig annat än genom bloggen
*kramar om*
Gissar att det är fråga om rangordning. Ettåringar brukar väl vara lite "uppnosiga". Kanske också brunst spelar roll? Avvakta tycker jag.
Tack snälla AK för Dina vänliga ord. Det är just det där jag känner, finns tiden för att testa om det bättrar sig? Rangordning, Skogsfrun, har det varit hela tiden sen de kom, men att dominera är EN sak, att pesta en mindre en helt annan. En häst som vill befästa sin höga rang bör ju nöja sig med att den andra viker undan. Utan att behöva ta till storsläggan. Vad jag är bekymrad för är ju just Nyponros glada temperament som börjar naggas i kanten....