Kardborrponnier

Att welsh mountainponnier var vänliga och människotillvända, det visste jag innan jag skaffade mina två små ston. Men att de var veritabla kardborrar, det anade jag faktiskt inte! Fast min vän Vivi säger att det är så de är....

Så fort de får syn på mig, kommer de dundrande. Och då vill jag påpeka att jag inte stoppar i dem morötter eller annat godis. Nej, de vill ha sällskap av människor. Och gärna komma ut och träna litet. Maken till träningsvilliga hästar har jag aldrig tidigare stött på.

Så när jag ska göra något nere i stallet gäller det att SMYGA sig ner, annars har jag båda klistrandes intill mig. Det spelar ingen roll om de är längst ner i hagen, över 500 meter bort, men de MÄRKER i alla fall att jag är där... så det är bara att smita in och stänga om sig, om jag vill få jobba i fred med mockning och halmning.  När jag står där inne i stallet, hänger de i dörröppningen och tjatar "NÄR ska vi göra nå´t då??"  Kolla bara här:

image193

Och här:
image195

Kommentarer
Postat av: skogsfrun

Skulle tro att de blivit mycket kelade med som föl, kan det stämma?

Postat av: ylle

Tjja, kelade och kelade, de har blivit BRA behandlade för båda kommer från mycket duktiga uppfödare, men jag vet inte om de haft tid att kela så mycket? Men de har synnerligen gott förtroende för människor.

2008-01-16 @ 07:56:57
URL: http://sammie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback