ylle - kort och gott

Kom in på kanal fyras morgonprogram, tyvärr inte från början av denna debatt. Vet alltså inte namnen på dem som deltog, men det var två män. En mörkhårig med skägg och en mer cendré. Förlåt att jag kallar er för era hårfärger här, men något måste jag ju kalla er... Frågan gällde feminismen från männens vy? Jag blev förskräckt över det jag hörde. Den mörkhåriga sade med len röst att han stödde kvinnorna i sin kamp mot alla orättvisor (det kan man väl hålla med om). Men när den cendre mannen gjorde invändningen mot formuleringen att "samhället ska byggas för att gynna kvinnorna" eller nåt liknande, med motiveringen att det även finns män som far illa i vårt samhälle, så blev han brutalt hånad av den andre.

Han menade att kvinnor så ofta farit illa så nu har de rätt att revanschera sig. Nåja. Den cendre mannen infogade då att han var för HUMANISM och inte emot feminism. Han var också motståndare till kollektivisering (man drar alla ur en grupp, i denna fråga kvinnorna eller männen, över en kam).

Då den mörkhåriga invände mot att män for illa och ville ha exempel, relaterade den cendre till många vårdnadstvister där förtvivlade fäder kopplas bort från sina barn, för att kvinnorna anser att barnen bara är deras. Och ofta har de hjälp av de sociala myndigheterna i detta, menade den cendré.

Ett annat exempel han drog var från Feministkongressen (?) där man hade sjungit en sång som gick ut på att (kan inte ordagrant) - "jag hatar er män, ska strimla er,  jävla svin osv..."  Han ansåg att detta i hög grad var att kollektivt ge sig på männen. Jag håller med honom, men det gjorde inte den mörkhårige, som tydligen enbart kämpade för kvinnors väl. (Jag betackar mig för en sån snedvriden vapendragare!)

Jag undrar vad som hade hänt om en grupp män hade sjungit motsvarande sång, men om kvinnor?  Kan vi inte hålla med om att kampen borde stå för MÄNNISKANS rätt, och inte ställa grupper (könen t ex) mot varandra?