ylle - kort och gott

Det fanns en popgrupp med det namnet nån gång i dåtid. Igår passade uttrycket mest in på mina små ponnyflickor. Snögloppen vräkte ner med tunga, blöta flingor. Våtare - och kallare! - än regn. Det var inte roligt. Även om hästar är hästar, så vill man att de ska ha det hyggligt.

Så när jag kom ut litet tidigare än vanligt behövde jag inte ropa ett endaste dugg, de kom skenande i hagen, helt vildögda och glada att få komma in. Blöta ända in i märgen. Kan någon klandra mig då för att jag spökar ut dem i fleecetäcken och filtar för att torka upp dem?

Vad gäller hästar och täcken så är det ett omdiskuterat ämne. Många lägger jämt täcken på sina hästar, det må vara minus 20 eller plus 30. Helst dubbla täcken också. Mitt i brännande sol, utan möjlighet att söka skugga. Sånt tycker jag är djurplågeri. Men att täcka en klippt häst när vädret är kallt och ämligt, det är ett måste. Och att skydda sina hästar mot alltför gräsligt väder med ett regntäcke, tycker jag också är OK. Jag kan höra tjatet:  "men i det VILDA, där finns inga täcken... bla bla bla...." Men i det vilda kan hästarna röra sig över obegränsade områden, äta vad de behöver, och söka skydd i skogar och dalar där vädret passar dem. Vi har ju tagit bort deras valmöjligheter när vi domesticerade dem! Att då försöka göra tillvaron dräglig för dem, utan att varken klema bort dem för mycket eller kallsinnigt "låta dem klara sig själva för att de är hästar", det är min melodi. Slut på inlägget.



Cinnamon i höghalsat fleecetäcke och Nyponros i hemsydd fleece och ylletäcke ovanpå. Efter tre timmar var de kruttorra och nöjda!