ylle - kort och gott

Efter helgens existensiella grubbel tar jag mig samman och åker till min för tillfället utackorderade häst. Att köra bil gör mig genast gladare. Speciellt som jag sätter på musiken på hög volym. "Release me.." "Cryin´game.." dånar i högtalarna. Vad musik är underbart. Kan ändra humöret i ett huj.

Vid brevlådan tar jag dagens tidning och ser att bilden av älgen nere vid hästarna kommit in. Humöret stiger.

Väl framme upptäcker jag att jag glömt baljan med kraftfoder som jag så noggrant blandade till hemmavid. Senil! Min häst hälsar mig genom att glatt komma mot mig. Det gör mig glad. Förmodligen är det mer baljan han är ute efter, men i alla fall. Vinden blåser i hans man och han ser gudomlig ut.



Efter litet prat och kel och borstande, vinterfällen bara ryker av i stora horder, improviserar jag och ger honom litet havre ur stallets foderbinge. Han älskar mat, som de flesta hästar. Hans mumsande är så rogivande.



Om något kan få en på bättre humör, så är det hästar.