Ett minnestal till en död mus
Vi har levt hela vintern nära varandra. Eftersom jag respekterar livet i alla dess former, även de små snabbfotade, lät jag Dig vara där nere i stallet. Du störde inte så värst, och kanske tyckte hästarna att det var trevligt att ha ett litet sällskap?
Men... när våren kom, började Du bli besvärlig. Du klättrade runt däruppe i stalltaket och gnagde hål på frigoliten. Du måste väl ha märkt att det INTE gick att äta, redan vid första tuggan? Ändå måste Du fortsätta, och fortsätta....
När det var små gnagmärken runt i stort sett varenda takläkt började jag surna till. Var det verkligen nödvändigt att förstöra så? Jag beslutade mig för att nu var det KRIG, och satte ut en musfälla vid det största hålet uppe vid taket, där Du förmodligen klättrade in.
Nästa dag hade Du inte gått i fällan utan istället gnagt ett ännu större hål, så att Du lätt kunde promenera förbi fällan. Så klokt! Men om Du nu var så klok, varför förstod Du inte att det inte gick att äta frigoliten, var Du än provade?
Du gick inte i fällan. Jag köpte sju (7!!!) fällor av alla de sorter och satte ut på olika strategiska platser. Men veckorna gick och ingen mus fastnade.
Förrän i morse. Då satt Du där, stel och stendöd, i en slagfälla med färdigbete. Det kändes sorgligt och inte alls så fyllt av triumf som jag hade hoppats. Jag lade Din lilla kalla kropp i diket, så att grannkatterna kunde få ett skrovmål. Ja, ett mellanmål i alla fall.Men du har Dig själv att skylla. Jag hade kunnat leva i fredlig samvaro med Dig hur länge som helst, om Du inte ägnat Dig åt ren vandalism.
Frid över Ditt minne.
Men... när våren kom, började Du bli besvärlig. Du klättrade runt däruppe i stalltaket och gnagde hål på frigoliten. Du måste väl ha märkt att det INTE gick att äta, redan vid första tuggan? Ändå måste Du fortsätta, och fortsätta....
När det var små gnagmärken runt i stort sett varenda takläkt började jag surna till. Var det verkligen nödvändigt att förstöra så? Jag beslutade mig för att nu var det KRIG, och satte ut en musfälla vid det största hålet uppe vid taket, där Du förmodligen klättrade in.
Nästa dag hade Du inte gått i fällan utan istället gnagt ett ännu större hål, så att Du lätt kunde promenera förbi fällan. Så klokt! Men om Du nu var så klok, varför förstod Du inte att det inte gick att äta frigoliten, var Du än provade?
Du gick inte i fällan. Jag köpte sju (7!!!) fällor av alla de sorter och satte ut på olika strategiska platser. Men veckorna gick och ingen mus fastnade.
Förrän i morse. Då satt Du där, stel och stendöd, i en slagfälla med färdigbete. Det kändes sorgligt och inte alls så fyllt av triumf som jag hade hoppats. Jag lade Din lilla kalla kropp i diket, så att grannkatterna kunde få ett skrovmål. Ja, ett mellanmål i alla fall.Men du har Dig själv att skylla. Jag hade kunnat leva i fredlig samvaro med Dig hur länge som helst, om Du inte ägnat Dig åt ren vandalism.
Frid över Ditt minne.
Kommentarer
Trackback