Tänk att man kan bli GLAD av att bli kallad mormor!

DET hade jag väl aldrig i mina vildaste fantasier föreställt mig...  Men idag, på treårstestet för ponnier, så visade Marika min welsh mountain Cinnamon och sin egen welsh Ariel. Hennes ljuvliga döttrar, Vilma, 5, och Vendela, 3, var med.

Vilma är en fullständigt hästtokig tjej medan Vendela är mer intresserad av diverse sandhögar och blommor, så hon trulsar omkring litet för sig själv när vi andra fånstirrar på hästar.

Mitt i all röran stacks en liten kladdig näve in i min. "Hej mormor, kan vi gå till de andra nu?" frågade Vendela, vars näve det var. Hon tillade "Ja, jag kallar Dig mormor jag".. Hennes riktiga mormor, Vivi, var också där och tittade. Jag blev alldeles varm inombords. "Du får gärna kalla mig mormor" svarade jag vänligt, och ledde flickebarnet till resten av klanen.



Och jag kände mig inte det minsta GAMMAL! Och jag hoppas att hennes RIKTIGA mormor ursäktar!

Kommentarer
Postat av: Mormor

Den "riktiga" mormorn har verkligen ingenting emot att smånissarna kallar dig för mormor. Du är ju lite av en mamma till både Marika, Karin och Pelle. Vem vet, en vacker dag kanske du blir kallad "farmor" också. Tänk vad härligt att ha flera mormorar och farmorar. Själv hade jag i princip varken eller.

2008-06-01 @ 13:05:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback